Dom kallades mods

Dom kallades mods
av Isabelle Erkendal och Urban Svensson, med hjälp av Rebecca Negussie

Det här är en ny bok som jag impulsköpte när jag som vanligt var inne i en bokhandel. Det är en pocketbok, men liksom felvänd, så den stack ut lite i hyllan. Jag har inte sett någon av filmerna i Stefan Jarls modstrilogi (Dom kallar oss mods, Ett anständigt liv, Det sociala arvet). Jag har hört talas om Kenta och Stoffe förstås, men har inte riktigt haft någon koll på dem. Den här boken är en hyllning till filmerna. Jag vet inte om jag ska säga att det är en hyllning till det livet som skildras i filmerna, för det verkar ju vara mest elände, men ändå lite så. Isabelle Erkendal och hennes vän Rebecca Negussie klädde sig i "modskläder" och fotograferades i olika Stockholmsmiljöer som också förekommer i filmerna. En del är sig lika, men det mesta är förändrat. Det är gott om bilder från filmerna, citat, presentationer av personerna som var med och deras barn (som också var med, den sista filmen, Det sociala arvet, handlar visst om barnen till de som hade filmats i de tidigare filmerna).

Begreppet "mods" känns lite invecklat. Det jag tänker på är ju en väldigt proper stil, med snygga kläder och vespor. Men i Sverige verkar det mer ha varit långhåriga ungdomar som i det här fallet hängde på Plattan, drack mellanöl och till slut hamnade i drogmissbruk. Det känns lite som om man bara lånade ett engelskt ord som fick beteckna en helt annan ungdomskultur. Men jag vet inte, det kan ju hända att de t.ex. lyssnade på samma sorts musik och att det i grund och botten var samma stil. Jag har inte grävt djupare i detta.

Eftersom jag inte har sett filmerna så vet jag inte hur mycket boken egentligen tillför. Ofta känns det mest som om det är ett entusiastiskt fan som vill berätta om och beskriva filmerna. Men jag tror att det kan vara en bra "companion" (vad det nu kan heta på svenska, det verkar finnas en till var och varannan amerikansk TV-serie i alla fall) till filmerna för oss som inte har någon möjlighet att minnas tiden då de spelades in. Det gör inte Isabelle Erkendal heller, hon är betydligt yngre än mig, men hon har gjort research. Vissa saker är nog bra att ha i bakhuvudet om man ser filmerna, t.ex. att man på den här tiden inte riktigt visste hur farliga olika droger var. Knark var så nytt, man visste inte hur kroppen påverkades långsiktigt. Den ene av huvudpersonerna i dokumentärerna, Stoffe, dog av en överdos under inspelningen av den andra filmen, Ett anständigt liv.

Jag får väl ta och se filmerna nu då.