Susanne och Pricken
av Lisa Eurén-Berner
Efter att Sprakfåleserien har haft andra berättare i två böcker är det nu Susannes tur igen. Hon och Erik har just fått sitt första barn, en pojke som de till omgivningens fasa kallar Pricken. Han heter egentligen något annat alltså.
I den här boken håller man dop för Pricken, Amanda (den excentriska trotjänarinnan hos Susannes morföräldrar, som borde vara riktigt gammal vid det här laget) irriterar diverse människor, Susanne anordnar en välgörenhetsföreställning till förmån för en fattig fru i trakten och slutligen åker Susanne och Pricken till ett pensionat i Stockholmstrakten, eftersom läkaren har ordinerat Susanne luftombyte. Jag har aldrig fattat det där med luftombyte. Menar man verkligen att luften är annorlunda någon annanstans (Susanne nämner att luften ska vara extra bra i trakten där pensionatet ligger) eller är det ett sätt att säga att man ska åka bort och vila upp sig?
"Susanne och Pricken" är från 1952, och en av punkterna på välgörenhetsföreställningen är att "leka Karusell" (när de kallar upp folk ur publiken på scenen för att utföra olika uppdrag), och Susanne utbrister ibland i ett "haderian, hadera". Säkert tidstypiskt. :-)
Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"
11. "Susanne på egen hand"
12. "Mamma opp i dagen"
13. "Susanne och en ann'"
14. "Susanne i prästgården"
15. "Susanne i hushållsskola"
16. "Susanne som barnsköterska"
17. "Susanne står brud"
18. "Erik har sista ordet"
19. "Heja, Peter!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar