Blodsbånd

Blodsbånd
av May Grethe Lerum

Redan i förra boken beslutade sig Maria för att det var omöjligt för henne att leva tillsammans med sin stora kärlek, fosterbrodern Randar. I stället tog hon med sig sin mor Liv för att bege sig tillbaka till Lyster, bygden som de båda kommer ifrån ursprungligen och där Maria har lärt sig läsa och skriva av prästen, Mogens Skanke. Liv är bara i 35-årsåldern, men skildras som om hon vore gammal redan. Men det kanske hon är också.

Mogens Skanke har erbjudit Maria äktenskap, och trots att hon avböjde då så har hon ändrat sig nu. Jag gillar att Mogens, som i den första boken, den som handlade om Liv, var en av "the bad guys", medan han i böckerna som handlar om Maria inte alls är det. Maria älskar Mogens, men inte lika mycket som han älskar henne, och hennes känslor för honom är inte lika passionerade som de för Randar. Men det hindrar inte att det får ett gott äktenskap. Med hjälp av Mogens inflytande och pengar kan Maria och Liv driva en riktig sjukstuga för folk i området. Det stora problemet är väl hjälpprästen (eller vad det heter) Revelin, som inte kommer överens med Maria.

Böckerna är upplagda så att man bara får läsa om perioder när det händer något. Den här boken sträcker sig t.ex. över närmare femton år. Förutom Maria, Mogens och de andra på prästgården i Lyster får man även följa Randar, som inte ser någon mening i tillvaron sedan Maria lämnat honom. Även om det blir lite förvirrande varje gång berättelsen gör ett hopp flera år framåt i tiden är det nog ändå bättre på det här sättet. Det gör ju att det är spännande och dramatiskt genom hela boken. Och så blir det förstås mer trovärdigt att Maria skulle hinna med att bygga upp sjukstugan och råka ut för lite av varje om det går några år mellan händelserna...

Livets døtre:
1. "Bøddelens kvinne"
2. "Marias bok"