Hemliga Violetta

Hemliga Violetta
av Camilla Gripe

"Hemliga Violetta" läste jag en gång när jag var liten, och jag tror att jag tyckte att den var bra. När jag hittade den på loppis tänkte jag att det kunde vara kul att läsa om den. Jag upptäckte att jag hade glömt bort en hel del av handlingen. Som jag kom ihåg det handlade det om en tjej som kallade sig Violetta och gillade lila saker väldigt mycket (de lyckades t.ex. få tag på en lila gymnastikdräkt med volang). Någon gång i boken tjuvlyssnade hon på ett samtal, och uppfattade det som att någon som hette Delila skulle komma. Till slut visade det sig att det var en lillasyster ("den lilla" i samtalet) som varit på väg, och så bestämde föräldrarna sig för att kalla henne Delila, efter att ha fått reda på vad huvudpersonen trodde sig ha hört.

Inte för att detta inte stämde då, men det tog ju inte upp en så stor del av handlingen. Huvudpersonen, som egentligen heter Viola, är åtta år och ska få en ny barnflicka. Hennes mamma är skådespelerska och hennes pappa jobbar väl mycket, så Viola måste vara ensam hemma en del. Men hon tycker att det är onödigt, hon är så stor och har dessutom inte haft barnflicka på ett tag. Den förra, som fick sluta, tyckte Viola verkligen om, och hon vill inte ha någon ny. Den nya är dessutom så ordentlig av sig, och Viola är bara sur.

Men så får hon en ny kompis, som kallar sig Balder och brukar umgås en del med en hemlös man, Bommen. Balder visar Viola hur man kan hitta pantflskor och sälja nummerlappar på Posten för att få ihop lite pengar till Bommen. Viola har jättekul. Problemen är den nya barnflickan, och att mamma har blivit så konstig, och dessutom ligger hon på sjukhus ett tag.

Det visar sig att sjukhusvistelsen berodde på att mamma skulle få barn, och att det var en del komplikationer. Viola har inte fått veta något eftersom föräldrarna inte ville oroa henne. Lite sökt, tycker jag. Borde hon inte ha märkt något? Och det verkar väldigt konstigt att föräldrarna inte berättat något för henne i förväg. Viola är ju inte så liten, och det måste ju vara ännu konstigare att hon får reda på allting i efterhand. Nej, den här boken var mycket bättre förra gången jag läste den. Det är väl helt enkelt en barnbok som passar bäst för barn. Inget fel med det alltså.

Med tanke på när den är skriven måste Viola vara född i slutet av sjuttiotalet, precis som jag. Jag känner igen modefärgerna från åttiotalet, men inte så mycket annat av miljöerna. Eftersom Viola bor i en stad kan hon gå in på konditori på väg hem från skolan, eller bara springa iväg till Posten med Balder, och så bor hon i lägenhet och leker på en innergård. Jag är uppvuxen i en liten by. Konditorier och Post fanns inte i samma by. Jag hade visserligen bott i lägenhet, men av en mer radhusaktig modell med egen trädgård. Så jag kan inte känna igen de här sakerna från den tiden.