Inga händer - inga kakor
av Yvonne Hedlund
Jag hade hört talas om den här boken tidigare och när jag såg den på biblioteket i Västra Frölunda fick den följa med hem. Att jag hade skrivit upp den i min bokbok (en gång för länge sedan, när jag fortfarande höll ordning på skrivboken där jag skrev upp böcker som jag ville läsa) var för att huvudpersonen skulle lida av ledgångsreumatism, precis som en av mina kompisar gör. Synd bara att boken inte var speciellt bra.
Jag tycker inte om språket. Meningar och ord är så konstiga, och inte på ett bra sätt. T. ex. att huvudpersonen innan hon blev sjuk "kunde föra sig som en feminin fregatta", vilket till och med citeras på baksidan. Om man googlar "fregatta" på svenska får man tio träffar varav en handlar om "Inga händer - inga kakor". Hmm.
Man lär inte heller känna huvudpersonen Jenny utöver att hon är lite konstig och har reumatism. Det är mycket beskrivningar av den handikappanpassade lägenheten och alla saker som Jenny hindras från att göra på grund av sjukdomen, och att hon ändå försöker passa på att leva normalt och göra kul saker de dagar smärtorna lättar lite. Som om det inte var nog med reumatismen så har Jenny dessutom en del psykiska problem som bottnar i de sexuella övergrepp hon utsattes för som litet barn. Ibland är det nästan som om det antyds att reumatismen är kroppens sätt att få Jenny att ta det lugnt och bearbeta händelserna. Men men, beror inte reumatism på helt andra saker? Om ambitionen med romanen är att få folk att se reumatiker på ett annat sätt så kanske inte det här är riktigt rätt sätt. Men å andra sidan kanske meningen med romanen är att den ska vara en roman, och i så fall är det väl okej. Dessutom får man ju som läsare en del nya tankar om funktionshinder (Jennys reumatism är riktigt, riktigt illa), och inser att saker man tar för givet inte är lika enkla för alla. Och incestbiten är ju ett sätt att visa att alla reumatiker inte har exakt samma behov. Jenny är känsligare för vem som hjälper henne med personlig hygien t.ex. Men jag tycker ändå att allting beskrivs för mycket "från utsidan", som en lite mer okonventionell fallstudie snarare än en levande berättelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar