"Kurt3" (ska egentligen vara Kurt upphöjt i 3, men det vet jag inte hur man skriver) är en samlad utgåva av Erlend Loes tre böcker om Kurt och hans familj. Jag hade redan lånat del tre, "Kurt quo vadis?", på bibblan och läst den flera gånger så det här inköpet var ett måste när jag var i Oslo nyligen. Nu fick jag ju också läsa de båda första böckerna, "Fisken" och "Kurt blir grusom". Det är bara den första som finns på svenska (än så länge i alla fall). Då heter den "Kurt och fisken".
Alla böckerna handlar om truckföraren Kurt, som har en fin truck, mustasch, en fru som är arkitekt och tre barn. I "Fisken" hittar Kurt en enorm kvarglömd fisk på kajen där han jobbar. Hans chef vet inte riktigt vad han ska göra med fisken, men den kan ju inte ligga där den ligger så Kurt får den. Nu har Kurt och familjen tillräckligt med mat för ett bra tag framöver, och följaktligen behöver varken Kurt eller hans fru jobba. Istället ger sig familjen av på en lång resa där de både seglar på fisken och äter av den. I "Kurt blir grusom" kommer Kurt över en stor summa pengar och blir "grusom". De här två böckerna blev jag inte så imponerad av. Visst, de är bra, och Erlend Loes språk och Kim Hiorthøys bilder gör berättelsen extra läsvärd och rolig. Men de här båda böckerna passar nog bättre för barn än för... mig. (Tja, de är ju faktiskt barnböcker. Min recension är egocentrisk.)
Min (min min min) favorit är "Kurt quo vadis?". I den här boken hamnar Kurt i en livskris efter att ha varit på fest hos några vänner. Värdparet är läkare och de andra gästerna är antingen läkare, lärare eller arkitekter precis som Kurts fru. Kurt är den ende truckföraren och läkarna hånar honom för att hans jobb inte är lika viktigt som deras och för att han inte har någon personsökare. Kurt bestämmer sig för att säga upp sig från jobbet och börja göra något viktigare istället.
Åååh, den här boken är så bra! Det är en historia att känna igen sig i (även om du aldrig har försökt dammsuga en tysk skog) och formuleringarna är helt perfekta. Den första boken av Erlend Loe som jag läste var "Naiv. Super." (och det lär jag inte ha varit ensam om). Resten av Loes böcker har inte levt upp till mina höga förväntningar - inte förrän jag hittade "Kurt quo vadis?". *älsk*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar