En flicka med tur
av Maja Jäderin-Hagfors
Bäst att förvarna: Jag har B. Wahlströmstema den här helgen, så det blir mycket om sådana böcker framöver. :) Jag har plockat ut ett halvdussin av mina olästa B. Wahlströms flickböcker och läser dem nu i tidsordning. "En flicka med tur" var den äldsta, nummer 421, från 1946. Det är inte den äldsta B. Wahlströmsbok jag äger alltså, t.ex. är många av Sprakfåleböckerna äldre, men det var den äldsta av de olästa.
Jag har läst en bok Maja Jäderin-Hagfors tidigare, "Kalle, det är jag det". Båda böckerna handlar om flickor som kommer till en ny miljö i Stockholm, och som till slut blir behandlade på ett nytt (bättre) sätt av sina vårdnadshavare. Kalle (Carola) inser att hon nog skulle vilja leva i en familj som var mer som alla andras, och hennes föräldrar inser att den mest moderna och logiska livsstilen kanske inte alltid är den hemtrevligaste.
Maj i "En flicka med tur" har inga föräldrar, och sedan hon förlorade dem har hon skickats runt till nya människor hela tiden. Hon känner inte sin förmyndare, och han verkar ha problem med att få tag på folk som kan ta hand om Maj någon längre tid. Nyligen bodde hon hos folk ute i skärgården, men där hade hon det tydligen inte bra. Men det var där det barnlösa paret Lundin lärde känna henne och fick lov att ta med henne hem till sig. De har talat om att adoptera henne, men det gick förmyndaren inte med på. Nu har herr Lundin blivit förflyttad till en plats i Norrland, långt från ära och redlighet och skolor. Maj kan alltså inte följa med och nu gruvar hon sig för att återigen hamna på ett nytt ställe.
Fru Karén är släkt med Majs förmyndare och kan tänka sig att ta emot flickan. Hon har egna barn och några av dem är ungefär i Majs ålder. Maj har aldrig förr sett en så stökig och illa skött bostad som Karéns. Själv jobbar fru Karén dagarna i ända och herr Karén är inkallad och befinner sig "någonstans i Sverige". Ingvar är pojke och förväntas inte hjälpa till i hemmet och den snorkiga Eva är helt ointresserad av hushållet. De yngsta syskonen Berit och Lola är ju bara småbarn. Det verkar inte bättre än att Maj är tänkt som någon sorts oavlönad tjänsteflicka och barnpasserska. Skolan är annorlunda från Majs tidigare skolor och hon vågar inte säga något på lektionerna.
Majs styrka är att hon är snäll och ordentlig, och tack vare detta ordnar sig allt slutligen till det bästa. Ibland på väldigt osannolika sätt... Men det är ungefär vad jag förväntar mig av en flickbok från den här tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar