söndag 21 september 2008

Ingen vågar tro på Tessie


Ingen vågar tro på Tessie
av Marie-Louise Fischer

Den här boken köpte jag bara för att den var skriven av Marie-Louise Fischer. Hon är inte en favoritförfattare, men det var hon som skrev Allers-romanen som jag är döpt efter. Tydligen så skrev hon även barnböcker. Den här från 1960, översättningen är från 1961. B. Wahlströmsbok nummer 1055.

Huvudpersonen Tessie ljuger hela tiden. Ofta för att försöka slippa obehag men också av gammal vana. Och när hon blir pressad trasslar hon in sig i sina egna lögnhistorier mer och mer. Detta får naturligtvis följden att ingen någonsin tror på Tessie, inte ens när hon faktiskt talar sanning. Då känner hon sig orättvist behandlad och tycker inte att det är någon idé att försöka bättra sig. För hon har faktiskt den ambitionen emellanåt.

Jo, det finns en ganska uppenbar sensmoral i den här berättelsen, även om handlingen faktiskt inte är riktigt lika enkel som det låter. Ibland kan man nog säga att det inte är Tessies fel att hon ljuger, för hon verkar faktiskt inte förstå skillnaden mellan vad de vuxna blir arga över (Tessie utsätter sig för fara för att kunna snoka igenom sin systers rum) och vad de inte blir arga över (Tessie utsätter sig för fara för att rädda en liten pojkes liv). Det är ju lite märkligt av henne.

"Ingen vågar tro på Tessie är i alla fall inte en nödvändig del av boksamlingen, och man nu inte försöker samla alla B. Wahlströms röda ryggar eller så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar