Istanbul: Minnen av en stad
av Orhan Pamuk
"Istanbul" har varit uppe som förslag på månadsbok i läsecirkeln jag är med i flera gånger utan att bli vald. Ett par gånger har den dessutom varit frivillig bonusbok (över sommaren, när vi inte träffas på flera månader, t.ex.). Ingen läste den. Några hade visst börjat, men inte kommit så långt och antingen lagt den åt sidan eller lagt ned den. Jag hade inte ens brytt mig om att börja på den. Den verkade ju jobbig. Nobelpristagare dessutom. Kanske svår?
Men nu blev den faktiskt riktig månadsbok i läsecirkeln inför septembermötet. Och döm om min förvåning när jag började läsa och upptäckte att den var lätt att läsa och dessutom riktigt intressant! Men det förklarades för mig på senaste mötet att det inte var för att den var för svår, utan för att vissa t.ex. aldrig läser biografier rakt igenom utan bara ett kapitel i taget och annat emellan.
"Istanbul" är en lite speciell blanding av självbiografi och historiebok. Den berättar både om Pamuks barndom och ungdom, och om hans hemstad Istanbuls historia under många hundra år. I vilken hylla ska man placera den här boken? Men trots att ämnena skiftar så övergår de ändå naturligt i varandra och man behöver verkligen inte tvinga sig att läsa vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar