lördag 18 februari 2012

Norsk underhållningslitteratur


Nu när Legdebarna är utläst så får jag väl läsa andra bokserier när jag känner för att "kose meg" med en bokseriebok. jag håller ju på med May Grethe Lerums Livets døtre också. Och egentligen har jag börjat på Huset Arent av Bente Pedersen, men det var så länge sedan jag läste den första boken att jag nog får ta och läsa om den först. När vi talar om omläsning så börjar det bli hög tid att läsa Sagan om Isfolket igen. Och så tänkte jag någon gång läsa HELA Malin på Granlunda (Arvesynd) av Anne-Lise Boge också. Inte bara halva.

Och jag har de första böckerna i några andra serier också. Vallonerna av Göran Falk (en svensk serie! och skriven av en man!). Novemberbarn av Yvonne Fjeld. Emilies tid av "Helene Holst-Hammerfeldt" (d.v.s. May Grethe Lerum, Anne B. Ragde och Trude Brænne Larssen!). Teppefall av Kamilla Mathisen och Gro Gravem. Elisabeth av Laila Ulvseth. Det finns nog många andra serier som också verkar bra, men som jag inte har de första delarna (eller rent av alla eller de flesta) av.

Som man kanske ser på bilden (kanske inte, det blev inte så tydligt) så har flera av de här böckerna varit gratis. Det är ganska vanligt att en ny serie lanseras genom att del 1 medföljer en annan aktuell bokseriebok. Jag tror även att det förekommer att de medföljer någon populär veckotidning.

När man ser omslagen så här tillsammans så kan man se att det finns vissa gemensamma nämnare. Såna här serier ska ju helst handla om en ung kvinna (hon kan bli äldre under seriens gång) som upplever både motgångar och medgångar. Åtminstone på den första boken bör ju omslaget avbilda hjältinnan. Men att bilderna också är beskurna på snarlika sätt ... Vad heter det? Bröstbild och halvbild? Det är tydligen det som gäller. Och kolla vad många som har sjal eller nåt liknande! Och två håller varsin bebis!

I bakgrunden får det visst gärna vara en man. Han är ju inte riktigt lika viktig, och dessutom ska man inte riktigt veta om han är god eller ett hot i del ett. Det kan ju se lite olyckbådande ut när de står och lurar bakom på det där sättet. Och så ska det visst gärna vara en miljöbild. Är det lantligt eller kan vi förvänta oss socitetsliv? Novemberbarn ser nästan lite gotisk ut, och jag tror att det avspeglar handlingen.

Vallonerna och Emilies tid sticker ut. Vallonerna har ju en man i förgrunden och kvinnor bakom. Det är den serien som är skriven av en man. Och som är svensk. Det kanske inte riktigt kan räknas in i samma tradition av norska underhållningsserier bara för att det är utgiven hos Boknöje? Emilies tid föreställer bara Emilies ansikte, och är dessutom ett svartvitt foto. Av beskrivningen att döma drar den serien kanske lite mer åt chick lit-hållet. Jag vet inte om Emilie letar efter den rätte, tror kanske att hon fokuserar mycket på familjeföretaget också? Den utspelar sig bland rikt folk i nutid i alla fall, så mycket vet jag.

Trygg havn


Trygg havn
av Trude Brænne Larssen

Karoline drömmer om att kunna erbjuda ett hem för barn som annars riskerar att hamna på legd, vilket i och för sig kan gå bra (som det gjorde för hennes bror Nils), men ofta illa, när barn inte får någon omsorg och tvingas till alltför hårt arbete eller ännu värre saker (som Karolines syster Gunnhild, eller legdebarnen på en av gårdarna i trakten). Det krävs mycket förberedelser och även mäktiga vänner för att få det till stånd, men det finns någon som hon gärna vill ta hand om direkt. Frågan är om det barnet vill det.

Jag hade helt glömt bort den karaktären. Han var väl med i en eller två av de tidigare böckerna, men det var ju länge sedan jag läste dem! Men det var en rolig person att läsa om igen.

Och så är det mellansystern Marte då, som ska få åka iväg och studera. Men hon vet inte om hon vill det längre. Och på grund av hur det utvecklar sig i "Trygg havn" börjar hon även tveka att lämna resten av familjen. Även om hon inte bor tillsammans med de andra längre så har hon ju inte flyttat längre än att hon har kunnat hälsa på varje helg. Men nu måste hon fatta ett beslut.

Jag tycker att "Trygg havn" är en god avslutning på serien Legdebarna. Allt är inte avgjort än, utan det finns fortfarande plats för spänning. Vi har ju även fallet med våldtäktsmannen som härjar i bygden kvar. Kommer man kunna få ett slut på angreppen?

Trist att Trude Brænne Larssen inte kommer börja på någon ny serie nu när Legdebarna har tagit slut. Här berättar hon varför.


Legdebarna:
1. "Glassmaleriet"
2. "Brennemerket"
3. "Tiggerjenta"
4. "Taus tale"
5. "Hvite løgner"
6. "Blodspor"
7. "Lånt fremtid"
8. "Amerikabåten"
9. "Tyveriet"
10. "Heltedåd"
11. "Soldans"
12. "Flyktning"
13. "Smult farvann"
14. "Forsoning"
15. "Trygg havn"

fredag 17 februari 2012

Push/Precious


Precious
av Sapphire

Undrar varför den här boken heter "Precious - Based on the novel 'Push'". Jag är ganska säkerpå att det här faktiskt ÄR romanen "Push". Jag tycker att det är lite väl långt att gå med hela "now a major motion picture"-grejen.

Filmen visades på TV för några veckor sedan. Jag såg bara bitar av den men kom på att just det, den boken vill jag ju läsa. Det är en fruktansvärd bok egentligen. (Som i hemsk handling, inte dålig. Verkligen inte dålig.) Nästan bara elände. Men samtidigt så var den ändå positiv på något sätt.

Precious är en svart, fattig och överviktig tonårstjej i 1980-talets Harlem. Hon har faktisktaldrig varit utanför Harlem och hennes mamma gör sitt yttersta för att trycka ner henne. Skolgången har inte funkat och Precious kan knappt läsa eller skriva. Hon missade också mycket skola när hon fick sitt första barn för ett par år sedan och nu har hon blivit utkastad från skolan för att det har börjat synas att hon är gravid igen. Pappan till båda barnen är hennes egen pappa och Precious tycker att det är orättvist. Hon kunde väl åtminstone ha fått lov att få sina barn ihop med en vanlig pojkvän. Nu blir hon straffad för något hon aldrig har velat.

Men hon får i alla fall lov att börja på en alternativ skola och börjar i en klass för ungdomar som ligger på en väldigt låg nivå i sina kunskaper. Alla har sina problem. Kanske har de varit missbrukare. Kanske har de blivit utkastade hemifrån. Här börjar de verkligen från början, med att lära sig bokstäverna. Och Precious börjar lära sig att hon inte är helt värdelös.

Det här är skrivet som Precious egen dagbok. Inte med så många stavfel som hon skulle ha gjort alltså, men på hennes egen dialekt, med "muver" i stället för "mother" etc. Jag gillar också att Precious inte är en helt perfekt människa, för hur skulle hon kunna ha blivit det. Hon hatar knarkare och homosexuella till exempel. Och hennes dotter HETER Little Mongo, för att hon har "Down Sinder". Över huvud taget är "Push" inget för den väldigt känslige. Men den är så himla värd att läsa!

Och filmen verkar bra också. Jag tror jag måste se hela nån gång.

onsdag 15 februari 2012

Tistelblomman


Tistelblomman
av Amanda Hellberg

Böckerna om Maja Grå är precis som de där böckerna man ville skriva på högstadiet, fast det fick man ju aldrig till så klart. För att man var för lat, dålig på att skriva och inte visste nåt om det man skrev om, t.ex. miljön. Till exempel envisades man med att låta böckerna utspela sig i kanske England, fast man aldrig hade varit där. Amanda Hellbergs böcker utspelar sig i bl.a. England och Skottland, de är spökhistorier och lite åt deckarhållet också. Precis de sakerna som man försökte få med i noveller man var tvungen skriva i skolan och så! Skillnaden är ju att Amanda Hellberg kan skriva och att hon vet något om sitt ämne.

"Tistelblomman" är den tredje boken om Maja Grå, som kan se spöken. Sedan hennes mamma lämnade familjen när Maja var barn så har Maja verkat ganska rotlös, men nu ska hon äntligen flytta till vad som kan bli ett riktigt hem. Hon och hennes brittiske pojkvän hyr ett ensligt hus i Skottland. Han har redan varit där i några veckor och renoverat (hur har stått obebott ett tag) medan Maja har varit i Sverige och ordnat upp i en del praktiska saker. Men nu ska hon äntligen åka till Tistelblomman, som huset heter, och återförenas med pojkvännen.

Men redan från början inser Maja att det är något skumt med huset. Visserligen tycker hon om det, men det verkar inte invånarna i det närmaste samhället göra. Taxichauffören (det finns bara en taxi) vägrar köra fram till huset när det är mörkt och ingen vill gå in i det. Det har hänt dåliga saker där, antyds det, men ingen vill berätta vad. Och är det inte konstigt att familjen de hyr av, utbölingar som förälskade sig i huset och köpte det, aldrig flyttade in utan i stället bosatte sig i ett helt annat huset inne i samhället? Och varför känns det ibland som att det har varit en främling inne i huset?

Spöklikt och spännande. Jag gillar hur stämningen byggs upp genom att man förstår att byborna vet mer än vad de vill säga och hur Maja inte riktigt vet om hon överreagerar eller inte. Man tänker ju annars att hon borde vara van vid spökerier och ha koll på det vid det här laget. Å andra sidan verkar hon ju ha svårt att skilja på vad som är spöksyner och vad som är "verkligt". (Verkligt inom citationstecken, för i böckerna är ju förstås hennes syner också verkliga.)

måndag 13 februari 2012

När jag vaknar finns du inte


När jag vaknar finns du inte
av Cat Patrick

Jag hittade den här ungdomsboken på biblioteket och den såg lite spännande ut, men jag förväntade mig inte så mycket av den egentligen. Men den var ganska bra faktiskt. Slutet, och orsaken till huvudpersonens, hm, problem tyckte jag inte var lika intressanta som resten dock.

Londons (det är huvudpersonen alltså, hon heter London i förnamn) minne raderas varje natt. Hon kan gå och prata och så där alltså, men hon minns inget av sitt förflutna. Däremot "minns" hon framtiden. Det låter invecklat, men man får ganska bra koll på det efter några kapitel. London antecknar det viktigaste som hänt varje dag (t.ex. vilka kläder hon har haft i skolan) och med det hjälpmedlet klarar hon sig ganska bra. Hennes allra närmaste känner till allt om hennes minnesproblem, men de andra i skolan vet inget. Men ibland verkar hon ju väldigt konstig. Pinsamt!

Det här med minnet ställer till det. Hon vet till exempel precis vad som kommer hända hennes bästa kompis den närmaste framtiden, men kompisen vill inte veta. Men nu är kompisens framtid så illa att London måste göra nåt. Samtidigt träffar London en snygg och trevlig kille. Men hon "minns" ju honom inte, så de kan ju inte ha en framtid tillsammans, eller hur? Hur väl stämmer egentligen hennes framtidsminnen, och går det att ändra på framtiden? Och det har dykt upp ett nytt minne (London vet inte ALLT som kommer hända, precis som man själv inte kommer ihåg precis allt man varit med om), det är begravning och allt känns jättehemskt. Vem kommer dö och hur kan London förhindra det?

En del av de delarna som liksom ska vara spännande hade jag egentligen klarat mig utan. Men kul att läsa om Londons vardag och hennes komplicerade kärlekshistoria. Smart idé! Det blir nästan lite "Tidsresenärens hustru" möter "The Future of Us", fast med något eget också.

The Scrapbook of Frankie Pratt


The Scrapbook of Frankie Pratt
av Caroline Preston

När Siv skrev om den här greps jag helt plötsligt av ett starkt behov av att beställa några böcker. Så det gjorde jag. :) Jag menar, en roman i scrapbookform som dessutom verkar cool. Klart man måste ha. Speciellt om man scrappar själv. Och det gör ju jag.

Frankie Pratt låter sin scrapbook vara en dagbok över nästan hela 1920-talet. Caroline Preston verkar ha modellerat den efter hur scrapbooks såg ut på den tiden. Tidningsurklipp och spelkort, sparade biljetter och menyer - inte så många fotografier och absolut inget från Panduros scrapavdelning. ;-) Texten är Frankies ganska kortfattade dagbokstexter, som hon skriver på sin fars gamla skrivmaskin. Hela boken är oerhört vacker och välgjord. Det verkar också som om de bilder och småsaker som fyller sidorna är autentiska 20-talsbilder som författaren har samlat ihop.

Frankies scrapbook börjar i New Hampshire 1920 när hon precis har tagit examen från high school. Hon berättar om sig själv och familjen, vännerna och livet. Egentligen hade hon velat läsa vidare, men eftersom familjen lever ganska knapert sedan Frankies pappas död några år tidigare bestämmer hon sig för att det är bättre att bli sjuksköterska i stället. Utbildningen är billigare och det kommer leda till att hon kan tjäna pengar. Men omständigheterna förändras plötsligt och Frankie har möjlighet att lämna sin lilla hemstad, se mycket mer av världen och verkligen uppleva 20-talet.

Om du gillar 20-talet: Läs! Eller kanske snarare: Se! För att vara en såpass tjock bok (inte jättetjock, drygt 200 sidor) så är den väldigt kort. Bilderna tar ju så mycket plats. Handlingen inte så invecklad. Men det finns en berättelse med början och slut alltså. Och den är inte bara för scrappare, långt ifrån. Däremot kan man säkert få lite inspiration till sina album.

söndag 12 februari 2012

En smakebit på søndag (vecka 6)


Den här veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag läser jag en kort och känd bok. Egentligen är det väl bara en novell, hela boken är på runt 70 sidor.

Han skulle ha behövt armar och händer för att kunna resa sig upp, men i stället hade han alla dessa ben, som hela tiden rörde sig åt alla möjliga håll och som dessutom inte lydde honom. Försökte han böja på ett av dem, så rätade det omedelbart ut sig i stället, och lyckades han väl få detta ben under kontroll, så sprattlade under tiden alla de andra som om de släppts fria och råkat i våldsam, för att inte säga smärtsam, upphetsning.
(Franz Kafka, "Förvandlingen", s. 9)


Ja, Gregor Samsa har ju (som bekant) vaknat en morgon och upptäckt att han har förvandlats till en gigantisk insekt. Dessutom har han försovit sig. Det verkar faktiskt som om han tycker att det senare är det värsta. Nu har han ju missat tåget och kommer försent till jobbet. Men när han försöker stiga upp ur sängen visar det sig att det inte är så lätt.

fredag 10 februari 2012

Glimtar


Glimtar
av Rikke Bakman

"Glimtar" är en liten och tjock serie- eller bilderbok som handlar om en enda dag i en liten tjejs liv. Det är 80-tal och mamma, pappa, storasyster och Rikke är på semester på Jyllandskusten. Det är en ganska vanlig semesterdag, men ändå spännande (och absolut värd att göra en bok om). Systrarna slåss och busar, pappan tar med dem och köper godis, de hittar en död hare och några vänner till föräldrarna kommer på besök och ställer till en scen. Huvudpersonen är väl Rikke Bakman, men man känner igen sig. Dels i hur man har sitt eget liv och tankar lite för sig själv, och att man inte riktigt förstår de vuxna. Om man var barn på 80-talet känner man också igen hur det var på den tiden. Och jag var ju väldigt ofta i Danmark just på sommaren också. :)

Stilen på teckningar, att allt är handtextat och det gamla fotot på omslaget passar väldigt bra till berättelsen. Det är ju så klart teckningarna som gör hela stämningen. Väldigt fin liten bok.

torsdag 9 februari 2012

Ja till Liv!


Ja till Liv!: Liv Strömquists ABC
av Liv Strömquist

Ett nytt roligt serialbum av Liv Strömquist, den här gången uppbyggt som en sorts ABC-bok med serier av varierande längd på ett tema för varje bokstav i alfabetet, från Arbetslinjen till Öde ö. Jag gillar hur hon använder en massa fakta och citat och får ihop det det något som är så smart och roligt att jag måste först skratta jättehögt och sedan citera långa stycken för mina vänner (som inte alls tycker det är lika kul eftersom de inte ser bilderna och jag inte kommer ihåg exakt hur det stod). Det är bättre om de läser seriealbumet själva. Det borde de göra.

tisdag 7 februari 2012

The Suspicions of Mr Whicher


The Suspicions of Mr Whicher or The Murder at Road Hill House
av Kate Summerscale

Var ska jag egentligen börja någonstans när jag beskriver den här boken? Kanske med brottet. En morgon år 1860 vaknade barnflickan hos medelklassfamiljen Kent på Road Hill House i engelska Wiltshire och upptäckte att familjens treåring inte låg i sin säng. Men det var inte ovanligt att mor bar in honom till sig under natten och barnflickan reagerade inte nämnvärt på pojkens frånvaro, så det dröjde ytterligare några timmar innan man insåg att pojken verkligen var spårlöst försvunnen. Senare på dagen hittades han dock brutalt mördad. Den lokala polisen lyckades inte lösa fallet och så småningom bad de om hjälp från kriminalpolisen i London. Därifrån skickades en detektiv, Jonathan "Jack" Whicher, som var en av landets bästa, och faktiskt en av de första detektiver som rekryterats till den här nya institutionen som kom att kallas Scotland Yard. En invecklad undersäkning tog vid. Mördaren måste vara någon av de andra i huset - men vem?

Det här är inte en deckare, utan berättelsen om ett verkligt mordfall. Att det påminner så mycket om en klassisk deckare, med ett begränsat antal misstänkta som alla verkar ljuga om något, beror på att det var ett av de fall som hjälpte till att utforma deckargenren. Britterna var överhuvudtaget väldigt fascinerade av det här fallet och brev med folks hemmasnickrade teorier strömmade in till Scotland Yard. Inte konstigt att det också inspirerade författare till att skriva liknande historier.

"The Suspicions of Mr Whicher" berättar om själva mordfallet, familjen Kent och deras tänkbara motiv, själva utredningen och hur en polisutredning såg ut på den tiden (det var inte direkt CSI, man hade inte ens bestämt sig för vad "fotavtryck" borde kallas - footmarks, foottracks eller footprints), ja, hur det fungerade med polisväsendet överhuvudtaget, och om det lilla man vet om Jack Whichers liv. Det handlar också om vad fallet fick för följder för familjen Kent och deras anställda, och en debatt som uppstod långt senare och som jag inte tänker skriva så mycket om här. Man kan nämligen läsa boken lite som en deckare också, även om man i så fall bör undvika att googla t.ex. "Road Hill House". Eftersom det är en verklig händelse så anses det ju inte vara en spoiler att tala om vem mördaren var ... Summerscale berättar också om hur allmänheten reagerade. Numera är det ju självklart att ett mord måste utredas och att polisen har rätt att få all information, men så var det inte riktigt på den tiden. Känslan för hemmets och familjens rätt till sitt privatliv var mycket stark. Men det var ju också det som gjorde fallet så pikant. Allt det här förklaras på ett mycket intressant sätt.

Emellanåt blir boken lite väl långrandig. Den är uppbyggd lite som en vanlig deckare, men det är ändå en fackbok och författaren kan ju inte hoppa över en massa viktiga detaljer för att öka spänningen på samma sätt som en deckarförfattare skulle kunna. Samtidigt vill man inte missa några detaljer. Även om jag visste vem mördaren var (det avslöjades faktiskt i en helt annan bok som jag läste för några månader sedan, och som egentligen inte alls handlade om det här) så var det ändå väldigt spännande att läsa. Men mest fascinerande var det att läsa om dåtidens polisarbete, och om hur det här fallet påverkade den tidens spänningsromaner.

Rekommenderas verkligen om man är intresserad av deckare eller av 1800-talets England.

.....................................................................................

Apropå att det idag är 200 år sedan Charles Dickens föddes så nämns han en del i boken. Han var visst ett stort fan av Scotland Yard-detektiverna och skrev ofta om dem i sin tidning.

söndag 5 februari 2012

En smakebit på søndag (vecka 5)


Den här veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag läser faktiskt flera böcker just nu. En ljudbok när jag t.ex. packar upp flyttlådor. En pocket på bussen till jobbet (men jag kommer så klart inte åka buss till jobbet idag). Och så en "vanlig", som är för stor för att släpa med sig i väskan. Det är den jag garanterat kommer läsa ur idag, och det är den min smakbit kommer från.
Mrs Bennett had only accompanied her husband to Pemberley on two occasions. She had been received by Mr Darcy with kindness and forebearance but was too much in awe of her son by marriage to wish to repeat the experience. Indeed, Elizabeth suspected that her mother had greater pleasure in regaling her neighbours with the wonders of Pemberley, the size and beauty of the gardens, the grandeur of the house, the number of servants and the splendour of the dining table than she had in experiencing them.
(P.D. James, "Death Comes to Pemberley", s. 10)
Ja, det är en deckare i "Pride and Prejudice"-miljö. Den utspelar sig några år efter händelserna i Jane Austens roman. Det låter fullständigt vansinnigt. Jag är ju fortfarande ganska skeptisk till alla de här omskrivningarna av klassiker med vampyrer och zombies i (fast min svägerska Anna säger att "Pride and Prejudice and Zombies" visst är bra, så jag kommer nog läsa den en dag). Men det är ju P.D. James som har skrivit den här! Även om min första reaktion var att det lät galet, så kan det inte vara en dålig deckare.

Hittills har jag inte hunnit mycket längre än prologen, som sammanfattar det som hände i den riktiga boken fast ur grannarnas synvikel. De anser att Elizabeth var lite mer beräknande än vad hon var när hon "snärjde" Darcy. Man får också veta vad som har hänt i familjen under de senaste åren. Nu har jag påbörjat kapitel 1 och ser fram emot ett "gruesome murder" snart.

lördag 4 februari 2012

Parfymen


Parfymen
av Patrick Süskind

Det här är berättelsen om en mördare, står det, men framför allt är det en berättelse om lukter. Huvudpersonen Grenouille har två egenheter. Dels har han ingen egen lukt och i 1700-talets Frankrike, en tid då människor verkligen luktade starkt, gör det att folk känner obehag inför honom utan att riktigt veta varför. Dels har han ett oerhört väl utvecklat luktsinne. Det är luktsinnet som leder till att hans liv blir väldigt annorlunda de flestas, och det är också det som gör honom till mördare.

Han känner inte så starkt inför att mörda, eller någonting alls egentligen om man bortser från lukter och dofter. Lukterna är väldigt väl skildrade, men det blir liksom det som är den stora grejen med boken. För jag bryr mig åtminstone inte så mycket om vad som händer med Grenouille. Man lär aldrig känna honom riktigt, för det verkar inte finnas något att lära känna.

Jag fick lust att läsa om Frobenius "Latours katalog" nu. Jag läste den för länge sedan ("Parfymen" har jag förresten också läst tidigare, för många år sedan) och vill minnas att de här två böckerna påminner en del om varandra. Huvudpersonerna har liknande förutsättningar, fast i Latours fall handlar det om oförmåga att känna smärta. Vallgrens "Den vidunderliga kärlekens historia" känns också som den hör hemma i samma genre. Fast de här tre böckerna (och kanske "Dvärgen" av Lagerkvist som någon nämnde på Läsecirkelns träff) kanske ändå inte räknas som en egen genre.

Hungerhuset


Hungerhuset: En spökhistoria
av Loka Kanarp och C/M Edenborg

Mamma är död, pappa sitter i fängelse och de båda barnen har hamnat hos fosterföräldrar som berömmer sig själva väldigt mycket över hur goda och uppoffrande de är som gör så att flickorna äntligen får ett riktigt hem. Men tonåringen Elsa trivs inte alls. Lillasyster Fredrike anpassar sig bättre och vill gärna vara till lags, men egentligen tycker hon inte heller om fosterföräldrarna. Under en påfrestande vuxenfest får Elsa nog och sticker ut i skogen. Fredrike följer med. I skogen finns ett ödehus som de har hört att barnen i trakten inte får gå till. Tydligen talar man helst inte om huset. Det blir spännande att utforska. Men när de kommer dit upptäcker de att huset hungrigt har väntat på att någon ska komma dit ...

Jag tycker egentligen bäst om den delen med systrarnas förhållande till de frånvarande föräldrarna och de stela fosterföräldrarna, men själva spökhistorien är också helt okej alltså. Och ödehus är ju aldrig fel. Det här huset har en extra spöklik stämning. Bra bra. Varför just det här huset har blivit "levande" förstår jag inte, men man måste kanske inte alltid få reda på allt.

Forsoning


Forsoning
av Trude Brænne Larssen

"Forsoning" är den näst sista boken i serien Legdebarna och av titeln kan man nästan förstå att det ordnar upp sig lite i en gammal ovänskap? Men det händer också nya spännande saker. Karolines bröllop närmar sig, men mitt i alltihop gör hon något som kanske inte är så väl genomtänkt när hon tar med sig några "legdebarn" (fosterbarn) som behandlas illa på en gård i trakten. Nu måste de vuxna på gården Vik vara listiga för att dels rädda barnen från bonden som de är på legd hos, dels rädda sig själva undan rättsliga påföljder. Men det leder till att Karoline hamnar i en mycket obehaglig situation.

Marte är det av syskonen som det tidigast ordnade sig bra för när familjen på Vik hamnade i svårigheter. Medan de yngsta självklart hamnade på legd och de båda äldsta var gamla nog för att försöka klara sig bäst de kunde så fick den intelligenta Marte ett hem hos skolläraren och hans fru, och ett arbete som lärarinna för de allra yngsta skolbarnen. Läraren vill att skolan ska fortsätta drivas även när han blir för gammal, och därför ska Marte få en chans som hon tidigare bara har kunnat drömma om. Hon ska få gå på skola och bli lärarinna på riktigt. Fast nu är Marte inte alls säker på att hon vill åka. Det finns någon som hon inte vill lämna. Dessutom får lärarinnor inte gifta sig, och plötsligt har det börjat spela roll för henne.

Det är alltid spännande och underhållande att läsa en bok i Legdebarna. Synd att nästa bok, som jag håller på och läser nu, är den sista. Fast det ska förstås blir roligt att veta hur det går.

Det tråkigaste är att Trude Brænne Larssen inte tänker skriva fler böcker efter detta. Det kommer inte komma några fler bokserier av henne. Det är synd, för jag har tyckt om hennes böcker. Jag har ju förstås en kvar som jag inte har läst, Emilies tid, som hon skrev ihop med två andra författare.

Legdebarna:
1. "Glassmaleriet"
2. "Brennemerket"
3. "Tiggerjenta"
4. "Taus tale"
5. "Hvite løgner"
6. "Blodspor"
7. "Lånt fremtid"
8. "Amerikabåten"
9. "Tyveriet"
10. "Heltedåd"
11. "Soldans"
12. "Flyktning"
13. "Smult farvann"

onsdag 1 februari 2012

SUB-Aufbau

Jag kan inte räkna min SUB på riktigt den här månaden heller. Har packat upp nästan alla de andra böckerna nu, men inte de i SUB:en. Men de har blivit fler, det kan jag säga. Min gissning är att det nu finns 1034 böcker i den där högen* med böcker som ska läsas alldeles strax. Jodå.


*Det är naturligtvis inte en hög. Just nu är det en okänt antal papperskassar, fulla av böcker som jag har tänkt mig är jättebra. Plus en och annan på stolen som får agera nattduksbord ett tag. Och under stolen.

söndag 29 januari 2012

En smakebit på søndag (vecka 4)


Den här veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om du vill delta själv.

Jag läste ut en bok i natt, så jag har precis börjat på den boken jag läser nu. Det får bli en smakbit från första kapitlet.

Gravarna ser så hjärtskärande små ut. En kall kåre jagar under huden trots sensommarvärmen. Allt jag någonsin älskat ligger i en nygrävd grav. Var kommer det där citatet från? Mary Shelley? Det förföljer mig, det har det gjort ända sedan ... ja, i snart ett år. Hoppas jag slipper det nu. Nu när jag har gjort min plikt, satt upp en rejäl sten och tagit ett ordentligt avsked.
(Amanda Hellberg, "Tistelblomman", s.13)



För ett par veckor sedan tänkte jag på Amanda Hellbergs bok "Styggelsen", den första boken om Maja Grå. Undrar om det ska komma en tredje, tänkte jag sedan, och så kollade jag upp det. Och se, del tre, "Tistelblomman", hade precis kommit ut. Bara att klicka hem. Mer skräckmys till mig!

lördag 28 januari 2012

Tempelbranden


Tempelbranden
av Catharina Ingelman Sundberg

"Tempelbranden" är bäst hittills i serien Släkten. Det är nog en fördel att välja författare som skriver historiska romaner även annars. Fast man kan ju aldrig veta, det kan säkert bli bra med författare som inte har skrivit historiskt tidigare. Jag läste att nästa del blir av Maria Gustavsdotter. Jag har inte läst något av henne, men hon skriver ju precis som Catharina Ingelman Sundberg historiska romaner. Det kan nog bli bra.

"Tempelbranden" i alla fall. Den utspelar sig i Uppland (väl? eller är det Sörmland?) under 1000-talet. Lilla Åsas familj håller fast vid sin hedniska tro, vilket inte är populärt bland många mäktiga män. Det kan hända att gårdar bränns ner och folk dödas. Och det händer. Åsa är den enda överlevande, och gärningsmännen tar med henne. Hon hamnar snart på den kristne stormannen Jarlabankes gård och växer upp som om hon vore hans dotter. Men Åsa vägrar låta sig kristnas. Hon minns sin familj och hur de dog, men det är viktigt att hålla det hemligt. Man vill egentligen inte ha några vittnen och det finns risk att gärningsmännen ångrar att de skonade henne.

Det trasslar till sig, så klart. Åsa kommer så småningom att hamna i en situation som hon inte vet hur hon ska ta sig ur, eller ens om hon verkligen vill. Hedningarna blir färre och färre och det enda vettiga är kanske att bli kristen. Men hon tycker inte om att kristendomen ger kvinnor mycket sämre ställning. Och dessutom är hon ju asatroende och känner sig styrkt och tröstad av sin religion. Jag gillade att den aspekten av asatron togs upp. Annars tycker jag att böcker ofta skildrar blot och olika traditioner, men inte så mycket att det måste ha funnits någon sorts andlighet även i den religionen.

Något som jag saknar i serien är ett sammanhang mellan böckerna. Man märker knappt att huvudpersonerna är släkt. Någon person från föregående bok brukar nämnas lite snabbt, och det är väl ett par släktklenoder som skickas vidare genom genrationerna, eller hur? Men jag får egentligen ingen känsla av att det finns något band mellan huvudpersonerna i de olika böckerna, och borde inte det vara en av poängerna med att göra en serie som heter Släkten?

Tyska 2012

Antal tyska böcker som jag har läst de senaste åren:

2001: 1
2002: 1
2003: 5
2004: 11
2005: 11
2006: 3
2007: 10
2008: 6
2009: 1
2010: 0
2011: 2

Har jag läst 10-11 tyska böcker vissa år?! Det kommer jag inte ens ihåg att jag har gjort. Det får ju de senaste tre åren att se extra dåliga ut.

I alla fall, jag skulle vilja ta mig upp till den nivån igen. Men samtidigt måste jag vara realistisk. Alltså tänker jag att jag ska försöka öka med (minst) en tysk bok per år. Så i år borde jag läsa (minst) tre böcker på tyska. Det borde jag klara utan att känna mig stressad över all måste-läsning.

Bokmoster har läst en tysk bok som jag också vill läsa. Och jag har ju läst Karen Duve förr, antagligen ett av de tidigaste åren som jag läste så himla mycket på tyska. Men ärligt talat behöver jag nog inte köpa nåt nytt för att få ihop tre tyska böcker. Det finns garanterat minst tre tyska i min SUB. Samtidigt är det ju bra för motivationen med något nytt ...

Jag bör alltså ha läst en tysk bok inom de närmaste tre månaderna. Tror inte detta ska bli såååå betungande.

fredag 27 januari 2012

Emma


Emma
av Jane Austen

"Emma" var ju riktigt bra! Den är visserligen 200 år, men känns ändå modern. Seder och bruk är förstås inte moderna, och det märks så klart att det är en gammal bok, men det är något med den som gör att den inte känns så avlägsen i tid ändå. Det här är helt klart den Jane Austen-roman som har varit lättast att läsa av de som jag har läst. Den är roligast också.

Emma Woodhouse är en ung kvinna som visserligen är ganska sympatiskt, men också väldigt självsäker. Hon gratulerar sig själv till att ha gift bort sin guvernant (som inte behövs längre eftersom Emma är den yngsta i familjen och redan är tjugo år) så bra, och har vissa planer med att fortsätta med detta. Själv har hon bestämt sig för att aldrig gifta sig. Någon måste ju ta hand om den gamle fadern, som överdriver alla sina krämpor något kopiöst och avskyr all slags förändring. Att fröken Taylor numera är fru Weston ser han t.ex. som en stor olycka.

Det finns inga riktigt lämpliga vänner till Emma i området. Det finns ingen som är i hennes ålder och på samma nivå socialt och intellektuellt. Grannen, Mr. Knightley, är hennes jämlike, men han är mycket äldre och inte alls lika lättsam som Emma. Nu när guvernanten (som mer verkar ha varit som en väninna) har flyttat så umgås Emma mycket med en Harriet Smith. Harriet står under Emma i klass och är inte alls lika intelligent, men det passar egentligen Emma bra. Ingen vet vilka Harriets föräldrar är, inte ens hon själv. Hon är oäkta dotter till någon som uppenbarligen har råd att ge henne en utbildning (hon kommer kunna arbeta som lärarinna) och Emma är säker på att Harriets far måste vara en adelsman. Tur att Emma finns och kan hjälpa Harriet att passa in i de kretsar där hon hör hemma, alltså ungefär samma som Emma själv. Tidigare har Harriet ju haft ett alldeles för enkelt umgänge.

Persongalleriet är förstås mycket mycket större än så här. Man lär känna alla i bygden som har ungefär samma rang som Emma själv, och vad Emma tycker om dem. Hon har många åsikter och försöker agera äktenskapsmäklerska så gott hon kan. Själv tycker hon att hon vet bäst, men gör hon verkligen det? Betänk att hon är i tjugoårsåldern och kanske inte har hunnit bli särskilt förståndig än.

Enligt Wikipedia har Jane Austen skrivit att ingen utom hon själv skulle komma att tycka om hjältinnan i hennes nästa roman (alltså "Emma"). Fast det tycker jag nog att man gör. Det kanske är för att Emma har så många brister som boken känns modern? Ska man bara läsa en bok av Jane Austen så bör det nog ändå vara "Stolthet och fördom", men "Emma" är lättare att läsa.

Statistik 2011

I år har jag inte varit så snabb med att ta fram statistik över förra årets läsning direkt. Men här är den. Ta-daa!

Antal lästa böcker: 249
Mycket mer än året före. Men det var snarare det året (2010) som var ovanligt, inte 2011.

Månad då jag läste mycket: Januari, 26 böcker.
Månad då jag läste lite: Maj, 15 böcker.


Språk:
Svenska: 157 (63 %)
Engelska: 77 (31 %)
Norska: 13 (5 %)
Tyska: 2 (1 %)
Jag borde egentligen läsa mer på norska. Varför gör jag inte det? Har massor som jag vill läsa.
Annars är jag ganska imponerad över att jag faktiskt har läst något på tyska i år. Visserligen inte mycket, speciellt inte om man vet att båda var mangaböcker med ganska lite text i. Men trenden har varit nedåtgående i flera år och 2010 läste jag inget på tyska över huvud taget, så det är åtminstone en förbättning. Men bra är det inte.


Jag delar upp topplistorna i seriealbum och andra böcker, helt enkelt för att serieförfattarna inte ska dominera helt. Sammantaget läste jag böcker av 164 olika författare eller "författarteam". Då räknar jag inte med novellsamlingar/antologier med massor av författare.

Dessa författarna läste jag flest böcker av:
1. Ester Ringnér-Lundgren* (11 st)
2. Trude Brænne Larssen, Margit Sandemo (7 st)
3. Holly Black** (5 st)
4. J.K. Rowling (4 st)

*Under pseudonymen Merri Vik.
**Här har jag lagt ihop hennes romaner (tillsammans med Tony DiTerlizzi) och seriealbum (tillsammans med Ted Naifeh).


Dessa författarna läste jag flest serier av:
1. Masami Tsuda (17 st)
2. Yoshiyuki Sadamoto/Gainax (8 st)
3. Gosho Aoyama (6 st)
4. Rumiko Takahashi (3 st)

Jag har faktiskt läst andra serier än manga, men tydligen inte så många av varje författare.

tisdag 24 januari 2012

Let It Snow


Let It Snow: Three Holiday Romances
av John Green, Maureen Johnson, Lauren Myracle

Självklart var även detta en bok som jag läste i julas. Det är en riktig julbok, med tre noveller som utspelar sig en extra snöig jul i en liten amerikansk stad.

Jubilee är bara på genomresa (att hon överhuvudtaget reser på jul beror på en mycket pinsam och mycket julrelaterad incident), men snön gör att hon inte kan ta sig vidare utan får tillbringa julen i en främmande stad. Hon känner sig väldigt ensam, speciellt som världens bästa pojkvän knappt svarar när hon ringer till honom. Men hon är inte helt ensam.

Tobin tillbringar julaftonskvällen med sina bästa kompisar medan hans föräldrar desperat försöker ta sig hem från en affärsresa för att tillbringa juldagen med honom. Fast själv bryr han sig inte så mycket om att det kanske inte blir någon traditionell jul med familjen. Han och kompisarna beger sig i stället ut på en vansinnesbilfärd i snöstormen. Men det är för ett gott ändåmål. En chans att umgås med cheerleaders! Bra att de kan prioritera ...

Och slutligen Addie, som är huvudperson i en berättelse som nästan blir lite åt A Christmas Carol-hållet. Okej, inte riktigt, men det kan ändå föra tankarna dit.

De tre novellerna är ganska fristående från varandra, men ändå ihopvävda på ett smart sätt. Och så är de väldigt roliga, alla tre.

Massor av snö, massor av humor och en del romantik. Jag var väldigt nöjd med mitt val av julläsning. Jag tror att det skrevs om "Let It Snow" i flera bokbloggar julen 2010, men jag minns inte vilka så här mer än ett år senare. Tack för tipset, den som känner sig träffad. :)

måndag 23 januari 2012

Disneys julafton


Disneys julafton

Här kan ni se hur långt efter jag ligger med bloggandet. Naturligtvis läste jag den här lagom till jul, alltså för en månad sedan. Den passar bra att läsa till jul, men jag har inte så mycket att tillägga utöver det jag skrev förra gången jag läste den.

Jo, jag blev lite inspirerad till ett Disneymaraton. Efter jul såg jag och min syster tio Disneyfilmer av varierande årgång, från Snövit till Trassel.

söndag 22 januari 2012

En smakebit på søndag (vecka 3)

Den här veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Se resten av veckans smakbitar här. Där finns även information om hur du kan delta.

Idag kommer smakbiten sent. Det är mycket att göra i nya lägenheten. Jag har inte hunnit läsa så mycket den här veckan heller, och "The Suspicions of Mr Whicher", som jag gav en smakbit av förra söndagen, är ännu inte utläst. Men jag har gjort en paus i den för att hinna läsa månadens läsecirkelsbok och det är den ni får en smakbit av den här veckan.

"Omöjligt! Det är absolut omöjligt att ett spädbarn är besatt av Djävulen. Ett spädbarn är inte någon människa utan en förmänsklig varelse och äger ännu ingen fullt utvecklad själ. Följaktligen är ett spädbarn ointressant för Djävulen. Talar han kanske redan? Rycker det i honom? Flyttar han föremål i rummet? Utgår det en elak lukt från honom?"
"Han luktar inte alls", sade amman.
(Patrick Süskind, "Parfymen", s. 12)


Jag har läst "Parfymen" tidigare, men det var mer än tio år sedan. Jag tyckte inte särskilt mycket om den då, minns jag. Jag får se om jag gillar den mer den här gången.

onsdag 18 januari 2012

Good Bones and Simple Murders


Good Bones and Simple Murders
av Margaret Atwood

Nu var det nästan en månad sedan jag läste "Good Bones and Simple Murders", men jag vill minnas att jag hade trevligt med den. Fast det jag minns bäst är faktiskt att jag läste den på spårvagnen, och det kanske inte är ett så gott omdöme egentligen. Borde jag inte ha kommit ihåg novellerna bäst? Men de är så många och så korta. Flera av dem hänvisar till klassiska sagor minns jag. Kanske en av de böcker som man borde läst i mindre portioner? Det är roligt och smart dock, och inte alls fel att läsa på t.ex. spårvagnen.

söndag 15 januari 2012

En smakebit på søndag (vecka 2)

Den här veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Se resten av veckans smakbitar här. Där finns även information om hur du kan delta.

Jag håller på mycket med min flytt nu och det blir inte så mycket tid över för att skriva i bloggen. Men jag läser i alla fall lite. Igår började jag på en bok som handlar om ett verkligt mordfall i England år 1860. De lokala poliserna kunde inte lösa fallet och en detektiv från Scotland Yard skickades efter. Jonathan Whicher var en av de åtta första detektiverna i landet överhuvudtaget. Modernt polisarbete var något väldigt nytt. Det här fallet fick väldigt stor uppmärksamhet, och ska ha varit en av de avgörande faktorerna för att detektivromaner ser ut som de gör. Hittills har jag inte läst så långt, men jag tycker redan att jag kan rekommendera den till deckarfans.

Jag citerar ur inledningen:

A Victorian detective was a secular substitute for a prophet or a priest. In a newly uncertain world, he offered science, conviction, stories that could organise chaos. He turned brutal crimes - the vestiges of the beast in man - into intellectual puzzles. But after the investigation at Road Hill the image of the detective darkened. Many felt that Whicher's inquiries culminated in a violation of the middle-class home, an assault on privacy, a crime to match the murder he had been sent to solve.
(Kate Summerscale, "The Suspicions of Mr Whicher or The Murder at Road Hill House", s. xii)

söndag 8 januari 2012

En smakebit på søndag (vecka 1)

Den här veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Se resten av veckans smakbitar här. Där finns även information om hur du kan delta.

"Vad hände med flickans familj?"
"De var avgudadyrkare och höll på med bloten. Bonden vägrade omvända sig så ..."
"Ni plundrar och bränner. Låt folk få ha sin tro." Fastvi vände ryggen åt sin man och visade med hela kroppen vad hon tyckte.
(Catharina Ingelman Sundberg, "Tempelbranden", s. 15)


"Tempelbranden" är den tredje delen i den historiska romanserien Släkten, där varje del skrivs av olika författare. Hittills har jag egentligen inte varit så väldigt imponerad av serien, men eftersom det är nya författare hela tiden så finns ju alltid chansen att nästa del blir bra. Den här har jag inte hunnit så långt i än. Just nu känns handlingen väldigt typisk för böcker som utspelar sig på den här tiden (1000-talet), men det kan ju hända något oväntat längre fram.

fredag 6 januari 2012

Utmaningar och hyllvärmare

Det här är tiden då man brukar summera förra årets läsning och dess eventuella läsutmaningar och -projekt, och hitta på nya utmaningar för det nya året.

Jag kan tyvärr inte summera förra årets läsning än. All information finns på min dator, och min dator är nedpackad som allt annat. Nej, jag har inte laptop. De är så små. Jag kräver att få ha jättestora tangentbord som tål att jag skriver väldigt hårt.

Men jag hade ju en hyllvärmarutmaning 2011. Jag hade valt ut tolv böcker som hade stått olästa lite väl länge och målet var att läsa alla tolv under året. Det lyckades jag inte med. Fem stycken blev utlästa och en sjätte påbörjades, men jag bestämde mig för att lämna den till loppis oläst i stället. Det räknas också. Jag lyckades bara till hälften med utmaningen alltså. Det är ju alltid något ...

Utmaningar eller projekt 2012? Nej, tror jag skiter i det i år.

torsdag 5 januari 2012

Rakt i plurret, Lotta!


Rakt i plurret, Lotta!
av Merri Vik

I den här boken blir det stora förändringar i Lottas liv. Både hon och Giggi flyttar nämligen till Stockholm. Giggi för att påbörja sina läkarstudier (vilket hon gör med sådan entusiasm att Lotta måste tvinga ut henne på nöjen ibland) och Lotta för att jobba ett tag som sjukvårdsbiträde. Hon har ju alltid tänkt sig att bli journalist, men känner att hon också vill testa annat. Och så kan hon ju dela lägenhet med sin syster Malin, nu när den tredje systern Gerd har flyttat ut ur lägenheten de två har delat. Man får läsa en del om Lottas öden och äventyr på den vårdavdelning där hon jobbar, om de andra som arbetar där och om patienterna.

Lotta hinner också göra bort sig några gånger, så klart. Och hon lyckas också göra bort både Malin och Malins pojkvän Håkan. Det sistnämnda är inte utan betydelse för historien. Malin och Håkan har varit ihop i flera år, men han och Lotta har aldrig kommit överens. Lotta tycker inte att Håkan har särskilt många positiva sidor, men Malin har aldrig hållit med om det. Men den senaste tiden har Malin själv börjat se sidor hos Håkan som hon inte tycker om och hon har börjat ifrågasätta hela relationen. Jag kom knappt ihåg det här. Tydligen har jag inte fäst så mycket vikt vid det vid tidigare läsningar av boken. Jag har ju oftast inte läst böckerna i ordning heller, och då kanske Malin och Håkan-historien försvinner lite. De nämns väl inte ens i varenda bok.

Det här är annars en av de böcker som jag gillar bäst, tror jag. Kanske för att det finns så mycket nytt att berätta om, nu när Lotta hamnar i en helt ny miljö. Det är också en av de böcker där man märker att Lotta inte längre är en del av samtiden. Hon är ju sig lik från 50-talet och nu måste vi väl vara en bra bit in på 70-talet. Lotta försöker till exempel hitta en söt rosa blus, medan Stockholmsungdomarna har platåskor (styltskor, säger de, men jag gissar att det är nåt liknande eller samma sak) och försöker åla sig in i alldeles för snäva jeans (även om den trenden redan sägs vara ute i boken). Lotta ställer sig ganska oförstående till sådant.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"
25. "Rena karusellen, Lotta!"
26. "Ge aldrig upp, Lotta!"
27. "Mitt i prick Lotta!"
28. "Lotta går till sjöss"
29. "Det spökar, Lotta!"
30. "Lotta går till väders"
31. "Heja Lotta!"
32. "Toppen, Lotta!"
33. "Fyndigt, Lotta!"
34. "Full rulle, Lotta!"
35. "Rena cirkusen, Lotta!"

söndag 1 januari 2012

En smakebit på søndag (vecka 52)

Den här veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Se resten av veckans smakbitar här. Där finns även information om hur du kan delta.

Roligt att Flukten fra virkeligheten-bloggen är tillbaka efter sitt jullov! :)

"I do not know what your opinion may be, Mrs. Weston," said Mr. Knightley, "of this great intimacy between Emma and Harriet Smith, but I think it a bad thing."
"A bad thing! Do you really think it a bad thing? why so?"
"I think they will neither of them do the other any good."
"You surprise me! Emma must do Harriet good; and by supplying her with a new object of interest, Harriet may be said to do Emma good. I have been seeing their intimacy with the greatest pleasure. How very differently we feel! Not think they will do each other any good! This will certainly be the beginning of one of our quarrels about Emma, Mr. Knightley."
(Jane Austen, "Emma", s. 27)


Gott nytt år! (SUB-Aufbau)

Gott nytt år alla läsare! Jag hoppas att 2012 blir ett bra år på alla sätt och vis!

Jag har försökt räkna ut vad min SUB kan vara den här månaden, men eftersom alla mina böcker ligger nedpackade så kanske siffran inte är helt pålitlig. Men det borde vara 1022 böcker det här månadsskiftet. Det finns risk för att nästa månads siffra är lika opålitlig, men sedan ska jag väl ha fått upp böckerna i hyllor igen.

Jag håller på att flytta till Varberg med allt mitt pick och pack. Inte minst böckerna. Jag har säkert minst hundra bärpåsar fulla och ett antal lådor. Men Jan Myrdal verkar ju gå in för att bräcka mig. ;-) Jag hittar inte artikeln på nätet, men Hallands Nyheter skrev härom dagen om att Myrdal flyttar till Varberg med tusen lådor böcker.