Tistelblomman

Tistelblomman
av Amanda Hellberg

Böckerna om Maja Grå är precis som de där böckerna man ville skriva på högstadiet, fast det fick man ju aldrig till så klart. För att man var för lat, dålig på att skriva och inte visste nåt om det man skrev om, t.ex. miljön. Till exempel envisades man med att låta böckerna utspela sig i kanske England, fast man aldrig hade varit där. Amanda Hellbergs böcker utspelar sig i bl.a. England och Skottland, de är spökhistorier och lite åt deckarhållet också. Precis de sakerna som man försökte få med i noveller man var tvungen skriva i skolan och så! Skillnaden är ju att Amanda Hellberg kan skriva och att hon vet något om sitt ämne.

"Tistelblomman" är den tredje boken om Maja Grå, som kan se spöken. Sedan hennes mamma lämnade familjen när Maja var barn så har Maja verkat ganska rotlös, men nu ska hon äntligen flytta till vad som kan bli ett riktigt hem. Hon och hennes brittiske pojkvän hyr ett ensligt hus i Skottland. Han har redan varit där i några veckor och renoverat (hur har stått obebott ett tag) medan Maja har varit i Sverige och ordnat upp i en del praktiska saker. Men nu ska hon äntligen åka till Tistelblomman, som huset heter, och återförenas med pojkvännen.

Men redan från början inser Maja att det är något skumt med huset. Visserligen tycker hon om det, men det verkar inte invånarna i det närmaste samhället göra. Taxichauffören (det finns bara en taxi) vägrar köra fram till huset när det är mörkt och ingen vill gå in i det. Det har hänt dåliga saker där, antyds det, men ingen vill berätta vad. Och är det inte konstigt att familjen de hyr av, utbölingar som förälskade sig i huset och köpte det, aldrig flyttade in utan i stället bosatte sig i ett helt annat huset inne i samhället? Och varför känns det ibland som att det har varit en främling inne i huset?

Spöklikt och spännande. Jag gillar hur stämningen byggs upp genom att man förstår att byborna vet mer än vad de vill säga och hur Maja inte riktigt vet om hon överreagerar eller inte. Man tänker ju annars att hon borde vara van vid spökerier och ha koll på det vid det här laget. Å andra sidan verkar hon ju ha svårt att skilja på vad som är spöksyner och vad som är "verkligt". (Verkligt inom citationstecken, för i böckerna är ju förstås hennes syner också verkliga.)