Hungerhuset

Hungerhuset: En spökhistoria
av Loka Kanarp och C/M Edenborg

Mamma är död, pappa sitter i fängelse och de båda barnen har hamnat hos fosterföräldrar som berömmer sig själva väldigt mycket över hur goda och uppoffrande de är som gör så att flickorna äntligen får ett riktigt hem. Men tonåringen Elsa trivs inte alls. Lillasyster Fredrike anpassar sig bättre och vill gärna vara till lags, men egentligen tycker hon inte heller om fosterföräldrarna. Under en påfrestande vuxenfest får Elsa nog och sticker ut i skogen. Fredrike följer med. I skogen finns ett ödehus som de har hört att barnen i trakten inte får gå till. Tydligen talar man helst inte om huset. Det blir spännande att utforska. Men när de kommer dit upptäcker de att huset hungrigt har väntat på att någon ska komma dit ...

Jag tycker egentligen bäst om den delen med systrarnas förhållande till de frånvarande föräldrarna och de stela fosterföräldrarna, men själva spökhistorien är också helt okej alltså. Och ödehus är ju aldrig fel. Det här huset har en extra spöklik stämning. Bra bra. Varför just det här huset har blivit "levande" förstår jag inte, men man måste kanske inte alltid få reda på allt.