Norsk underhållningslitteratur

Nu när Legdebarna är utläst så får jag väl läsa andra bokserier när jag känner för att "kose meg" med en bokseriebok. jag håller ju på med May Grethe Lerums Livets døtre också. Och egentligen har jag börjat på Huset Arent av Bente Pedersen, men det var så länge sedan jag läste den första boken att jag nog får ta och läsa om den först. När vi talar om omläsning så börjar det bli hög tid att läsa Sagan om Isfolket igen. Och så tänkte jag någon gång läsa HELA Malin på Granlunda (Arvesynd) av Anne-Lise Boge också. Inte bara halva.

Och jag har de första böckerna i några andra serier också. Vallonerna av Göran Falk (en svensk serie! och skriven av en man!). Novemberbarn av Yvonne Fjeld. Emilies tid av "Helene Holst-Hammerfeldt" (d.v.s. May Grethe Lerum, Anne B. Ragde och Trude Brænne Larssen!). Teppefall av Kamilla Mathisen och Gro Gravem. Elisabeth av Laila Ulvseth. Det finns nog många andra serier som också verkar bra, men som jag inte har de första delarna (eller rent av alla eller de flesta) av.

Som man kanske ser på bilden (kanske inte, det blev inte så tydligt) så har flera av de här böckerna varit gratis. Det är ganska vanligt att en ny serie lanseras genom att del 1 medföljer en annan aktuell bokseriebok. Jag tror även att det förekommer att de medföljer någon populär veckotidning.

När man ser omslagen så här tillsammans så kan man se att det finns vissa gemensamma nämnare. Såna här serier ska ju helst handla om en ung kvinna (hon kan bli äldre under seriens gång) som upplever både motgångar och medgångar. Åtminstone på den första boken bör ju omslaget avbilda hjältinnan. Men att bilderna också är beskurna på snarlika sätt ... Vad heter det? Bröstbild och halvbild? Det är tydligen det som gäller. Och kolla vad många som har sjal eller nåt liknande! Och två håller varsin bebis!

I bakgrunden får det visst gärna vara en man. Han är ju inte riktigt lika viktig, och dessutom ska man inte riktigt veta om han är god eller ett hot i del ett. Det kan ju se lite olyckbådande ut när de står och lurar bakom på det där sättet. Och så ska det visst gärna vara en miljöbild. Är det lantligt eller kan vi förvänta oss socitetsliv? Novemberbarn ser nästan lite gotisk ut, och jag tror att det avspeglar handlingen.

Vallonerna och Emilies tid sticker ut. Vallonerna har ju en man i förgrunden och kvinnor bakom. Det är den serien som är skriven av en man. Och som är svensk. Det kanske inte riktigt kan räknas in i samma tradition av norska underhållningsserier bara för att det är utgiven hos Boknöje? Emilies tid föreställer bara Emilies ansikte, och är dessutom ett svartvitt foto. Av beskrivningen att döma drar den serien kanske lite mer åt chick lit-hållet. Jag vet inte om Emilie letar efter den rätte, tror kanske att hon fokuserar mycket på familjeföretaget också? Den utspelar sig bland rikt folk i nutid i alla fall, så mycket vet jag.