Tempelbranden

Tempelbranden
av Catharina Ingelman Sundberg

"Tempelbranden" är bäst hittills i serien Släkten. Det är nog en fördel att välja författare som skriver historiska romaner även annars. Fast man kan ju aldrig veta, det kan säkert bli bra med författare som inte har skrivit historiskt tidigare. Jag läste att nästa del blir av Maria Gustavsdotter. Jag har inte läst något av henne, men hon skriver ju precis som Catharina Ingelman Sundberg historiska romaner. Det kan nog bli bra.

"Tempelbranden" i alla fall. Den utspelar sig i Uppland (väl? eller är det Sörmland?) under 1000-talet. Lilla Åsas familj håller fast vid sin hedniska tro, vilket inte är populärt bland många mäktiga män. Det kan hända att gårdar bränns ner och folk dödas. Och det händer. Åsa är den enda överlevande, och gärningsmännen tar med henne. Hon hamnar snart på den kristne stormannen Jarlabankes gård och växer upp som om hon vore hans dotter. Men Åsa vägrar låta sig kristnas. Hon minns sin familj och hur de dog, men det är viktigt att hålla det hemligt. Man vill egentligen inte ha några vittnen och det finns risk att gärningsmännen ångrar att de skonade henne.

Det trasslar till sig, så klart. Åsa kommer så småningom att hamna i en situation som hon inte vet hur hon ska ta sig ur, eller ens om hon verkligen vill. Hedningarna blir färre och färre och det enda vettiga är kanske att bli kristen. Men hon tycker inte om att kristendomen ger kvinnor mycket sämre ställning. Och dessutom är hon ju asatroende och känner sig styrkt och tröstad av sin religion. Jag gillade att den aspekten av asatron togs upp. Annars tycker jag att böcker ofta skildrar blot och olika traditioner, men inte så mycket att det måste ha funnits någon sorts andlighet även i den religionen.

Något som jag saknar i serien är ett sammanhang mellan böckerna. Man märker knappt att huvudpersonerna är släkt. Någon person från föregående bok brukar nämnas lite snabbt, och det är väl ett par släktklenoder som skickas vidare genom genrationerna, eller hur? Men jag får egentligen ingen känsla av att det finns något band mellan huvudpersonerna i de olika böckerna, och borde inte det vara en av poängerna med att göra en serie som heter Släkten?