Parfymen
av Patrick Süskind
Det här är berättelsen om en mördare, står det, men framför allt är det en berättelse om lukter. Huvudpersonen Grenouille har två egenheter. Dels har han ingen egen lukt och i 1700-talets Frankrike, en tid då människor verkligen luktade starkt, gör det att folk känner obehag inför honom utan att riktigt veta varför. Dels har han ett oerhört väl utvecklat luktsinne. Det är luktsinnet som leder till att hans liv blir väldigt annorlunda de flestas, och det är också det som gör honom till mördare.
Han känner inte så starkt inför att mörda, eller någonting alls egentligen om man bortser från lukter och dofter. Lukterna är väldigt väl skildrade, men det blir liksom det som är den stora grejen med boken. För jag bryr mig åtminstone inte så mycket om vad som händer med Grenouille. Man lär aldrig känna honom riktigt, för det verkar inte finnas något att lära känna.
Jag fick lust att läsa om Frobenius "Latours katalog" nu. Jag läste den för länge sedan ("Parfymen" har jag förresten också läst tidigare, för många år sedan) och vill minnas att de här två böckerna påminner en del om varandra. Huvudpersonerna har liknande förutsättningar, fast i Latours fall handlar det om oförmåga att känna smärta. Vallgrens "Den vidunderliga kärlekens historia" känns också som den hör hemma i samma genre. Fast de här tre böckerna (och kanske "Dvärgen" av Lagerkvist som någon nämnde på Läsecirkelns träff) kanske ändå inte räknas som en egen genre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar