söndag 23 januari 2011

Ge aldrig upp, Lotta!


Ge aldrig upp, Lotta!
av Merri Vik

Kajsas och Jans bröllop närmar sig, och Giggi tycker att hon och Lotta borde lära sig hur det går till på bröllop, nu när de ska vara tärnor. Så när Lotta ska in till stan (från sommarstugan på landet) har Giggi sett ut ett bröllop de kan gå och titta på. Synd bara att Lotta måste gå till fiskaffären först, och har en otät kasse full med strömming med sig i kyrkan ...

Fler missöden kan kopplas till Kajsas bröllop. Först slarvar Kajsa bort sin brudklänning och på själva bröllopsfesten blir Lotta och Giggi osams med Paul och Oscar. Man kan ana att Oscar inte är "den rätte" för Giggi, och egentligen vet jag inte om Paul passar så bra för Lotta. Det är inte så ovanligt bland Lotta-läsarna att de inte är speciellt förtjusta i Paul.

Lotta gör stor succé som montervärdinna på en teknikmässa (ett extrajobb för företaget där hennes pappa jobbar), visar det sig. Fast inte i precis det ögonblicket när Paul dyker upp och de inte lyckas bli sams efter den katastrofala bröllopsfesten.

Och så är det fler försvunna kläder som måste letas efter. Lotta har råkat lämna in fel kavaj på kemtvätt, så nu är hennes pappas pass och flygbiljetter inlåsta på tvättinrättningen medan ägare och personal gladeligen har skingrats åt alla håll över helgen. Och pappan ska åka utomlands i affärer under helgen. Panik!

Kul bok, även om jag tycker att Lotta bara borde göra slut med Paul. Visst, tanken är säkert att tanklösa Lotta behöver någon som är mer förståndig. Men det känns inte riktigt bra. Som att han alltid reagerar på hennes missöden med antingen irritation (som i den här boken) eller överseende (oftast). Och så blir de ovänner. Särskilt här verkar Paul dessutom inte kunna skratta åt sig själv, och det är ju en väldigt dum egenskap om han nu ska vara ihop med Lotta.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"
25. "Rena karusellen, Lotta!"

lördag 22 januari 2011

Diary of a Snob: Money Can't Buy Me Love


Diary of a Snob: Money Can't Buy Me Love
av Grace Dent

Fortsättningen på "Diary of a Snob: Poor Little Rich Girl", om den snorrika engelska tonårstjejen Poppet Montague-Jones och hennes jobbiga liv.

Poppet och hennes kompisar har blivit gamla nog för att paparazzin ska intressera sig för dem. Alla vet ju vilka deras kända föräldrar är, och inte minst känner man till Poppets äldre syskon och deras bravader. Storebror Knute är en självutnämnd "eco-warrior" och storasyster Kitten är känd för att vara rik, snygg och full/hög på alla de rätta festerna. Hon har varit inblandad i massor av skandaler, men har inte synts till på ett tag. Poppet vet varför. Kitten har skärpt till sig, men tagit sin nya livsstil lite för långt. Stackars Poppet måste lyssna på Kittens förmaningstal, som om det inte var nog med mammans. De har nämligen fått för sig att det är på väg utför med Poppet, och vill stoppa henne innan hon blir som Kitten var fram till alldeles nyligen.

Det är ju löjligt! Poppet missköter sig ju inte alls speciellt mycket. Den där bilden som tidningarna publicerade när de spekulerade i om hon var nästa "wild child" i familjen var ju för katten smygtagen i en pappershandel! Visserligen är hennes betyg helt hopplösa, men det har de ju alltid varit. Hennes enda hemlighet är Kwame Kobina, hennes svarte pojkvän från slummen. Men han är långt ifrån den knivbärande knarklangaren somliga vill ha det till. Han är en toppstudent som beundrar sin mamma och lägger mycket energi på att jobba med utsatta ungdomar. Ibland är han faktiskt för seriös för Poppets smak. Men mamma Jocasta och Kitten är övertygade om att de måste rädda Poppet från fördärvet. Hennes kompis Strikers mamma har liknande farhågor. Och när den tredje tjejen i gänget, den naiva världsförbättraren Vixen, vill hjälpa till så blir det inte precis bättre.

Kanske något förutsägbar handling, men det är ju så roligt. Som en brittisk sitcom, fast som bok. Kul också att författaren har tillåtit sig att lassa på med förmögenheter, adelstitlar och annat som egentligen är lite för mycket. (Men det är väl bäst att jag håller tyst innan jag avslöjar slutet.) Någonstans finns det också en ton av allvar bland alla tokroliga händelser.

Rekommenderas för den som gillar t.ex. Lotta-böckerna eller The Princess Diaries.

Domarboken


Domarboken

Jag bestämde mig för att ta upp det här med att läsa igenom hela Bibeln igen. Det var Domarboken som stod på tur. Det handlar om en period då det var s.k. domare som styrde. Inte som domare i en domstol alltså, utan mer som någon sorts ledare. Det nämns flera gånger att det inte fanns någon kung och att folk gjorde som de ville. Tydligen följde de inte alltid Guds lagar, och då gick det dåligt för dem, men bättre när de gjorde som domarna sa. Som vanligt är det en hel del massakrar och liknande.

Mest känd är berättelsen om Simson. Den har ju t.o.m. ett visst underhållningsvärde, vilket man inte kan påstå om alla texter i Bibeln. Simson borde ha lämnat Delila tidigare förresten. Det fanns så många tecken på att förhållandet var destruktivt. She's just not that into you - milt sagt. (Ja ja, de där upprepade händelserna är ju bara ett populärt berättargrepp. Men det blir lite konstigt i det här fallet.)

Här finns även berättelsen som låg till grund för en av serierna som figurerade i den här rättegången.


Gamla testamentet:
1. "Första Moseboken" ("Genesis")
2. "Andra Moseboken" ("Exodus")
3. "Tredje Moseboken" ("Leviticus")
4. "Fjärde Moseboken" ("Numeri")
5. "Femte Moseboken" ("Deuteronomium")
6. "Josua"

torsdag 20 januari 2011

Lästa böcker! Tusen och tusen! Minst!

Just nu läser jag betydligt mer än jag bokbloggar. Det är väl i och för sig inget fel i det. Jag gillar ju att läsa. Men jag har en stoooor hög lästa böcker som jag har tänkt att skriva om när jag hinner och känner för det. Flera bra som jag vill tipsa om, och några helt vanliga och okej. Inget jag vill avråda från direkt, men det beror på vad den som ska läsa gillar. Alla gillar inte gamla flickböcker, Bibeln eller manga översatt till tyska. Sånt som jag tycker är kul att läsa. Deckare, nutida barn- och ungdomsböcker samt angrepp på monarkin kanske faller fler i smaken. Sånt som jag också tycker är kul att läsa.

måndag 17 januari 2011

Spiraltrappan


Spiraltrappan: Min väg ut ur mörkret
av Karen Armstrong

"Spiraltrappan" är en fortsättning på "Genom den trånga porten", men skriven långt senare. Karen Armstrong skrev en annan bok om sina upplevelser efter att ha lämnat klostret ganska snart efter att "Spiraltrappan" kommit ut, men hon berättar här att hon aldrig var nöjd med den boken. Hon hade inte fått någon ordning på sitt "civila" liv ännu och förlaget önskade sig en bok där hon framställde sig själv som lycklig och full av tillförsikt inför framtiden, vilket inte alls var sant. Hon hade problem med att anpassa sig till ett vanligt liv, sitt misslyckande i klostret och att folk inte kunde sätta sig in i hennes känslor kring detta. Hon hade heller inga direkta framtidsplaner, särskilt inte efter att hon också, oväntat, misslyckats med sin akademiska karriär.

Dessutom led hon av ohälsa. I klostret hade hon börjat få anfall, som sågs som utslag av överspändhet och något hon borde övervinna, och det dröjde innan hon sökte läkare även efter att anfallen hade fortsatt utanför klostret. Även efter att hon fått diagnosen epilepsi så var det svårt, eftersom epilepsi, åtminstone på den här tiden (omkring 1970-talet), kunde leda till diskriminering i t.ex. arbetslivet och var något man borde hålla hemligt. (Vilket låter helt sjukt.)

Till slut, efter att hon skrivit sina första böcker om livet i och utanför klostret, så började det gå åt rätt håll för Armstrong. Hon fick ett erbjudande om att göra en lågbudgetdokumentär om Paulus för BBC, och i samband med sin research och inspelningarna i Israel började hon få en ny syn på, och ett nytt intresse för, religion. Men den här gången tillhörde hon ingen särskild bekännelse, utan det var fritt fram att studera hur hon ville. Idag har hon skrivit en mängd böcker om religion, och efter 11 september har hon varit särskilt efterfrågad när det gäller att berätta om islam. På hennes initiativ kom Charter for Compassion (Urkund för medkänsla) till. Så det verkar ju ändå ha gått ganska bra till slut. Man vet ju att Karen Armstrong kommer nå framgång och att hon ju nästan måste ha uppnätt en viss känsla av mening. Alla de där böckerna finns ju bevisligen. Och det är ju skönt att läsa om efter alla motgångar. Men det är också intressant att läsa om motgångarna, och att hon beskriver sig själv som så komplicerad. Det är inte så att allt blir jättebra på slutet heller. Man kan ju undra hur den första, hurtiga, varianten av boken var. jag tror inte jag är intresserad av att läsa den.

söndag 16 januari 2011

Den tyska listan 2010

Här kommer, traditionsenligt, den tyska listan. Det gäller böcker lästa 2010. En del är kanske lite långsökta ...

- Bücher mit einer Farbe im Titel (bok med färg i titeln)
- Bücher mit einem Tier im Titel (djur)
- Bücher mit einer Vornamen im Titel (förnamn)
- Bücher mit einem Ort im Titel (ja, ort)
- Bücher mit einer Wetter-Ereignis/Phänomen im Titel (väder typ)
- Bücher mit einer Pflanze im Titel (växt)


- Bücher mit einer Farbe im Titel
Gert Nygårdshaug, "Rødsonen"
Trude Brænne Larssen, "Hvite løgner"
Hergé, "Blå lotus"
Yoshiyuki Sadamoto/Gainax, "Neon Genesis Evangelion 3: Ett vitt ärr"


- Bücher mit einem Tier im Titel
Rumiko Takhashi, "Inu Yasha" (flera delar, inu betyder hund)
Camilla Läckberg, "Olycksfågeln"
Muriel Barbery, "Igelkottens elegans"
Martina Haag, "Fånge i hundpalatset"
Sara Gruen, "Water for Elephants"
Bernhard Nordh, "Nybyggarna vid Bäversjön"


- Bücher mit einer Vornamen im Titel
Jan Lööf, "Jan Lööfs serier - volym två"
Delphine de Vigan, "No och jag"
Merri Vik, "Platt fall, Lotta!"
Merri Vik, "Rena mörkret, Lotta!"
Merri Vik, "Hejda dej, Lotta!"
Merri Vik, "Full fart, Lotta!"
Merri Vik, "Arma Lotta!"
Merri Vik, "Vilken fullträff, Lotta!"
Merri Vik, "Håll masken, Lotta!"
Merri Vik, "Lotta i topp"
Merri Vik, "Var glad, Lotta!"
Merri Vik, "Vilken vals, Lotta!"
Merri Vik, "Festligt, Lotta!"
Merri Vik, "Vilken tur, Lotta!"
Merri Vik, "Alla tiders Lotta!"
Merri Vik, "Rena karusellen, Lotta!"
"Josua" (Bibeln)
William Shakespeare, "Julius Cæsar" (Om nu Julius räknas som förnamn)
William Shakespeare, "Kung Lear"
Ai Yazawa, "Nana" (flera delar)
Maj Sjöwall, Per Wahlöö, "Roseanna"
Jakob Wegelius, "Legenden om Sally Jones"
Joanna Hellgren, "Frances" (flera delar)
Tore Renberg, "Charlotte Isabel Hansen"
Ritta Jacobsson, "Teas hemlighet"
Kiyohiko Azuma, "Yotsuba&! 6"
Lene Ask, "Hitler, Jesus og farfar"
Margit Sandemo, "Tomas, min son"
Margit Sandemo, "Tessa"
Junji Ito, "Museum of Terror: Tomie" (flera delar)
Kai Söderhjelm, "Boel och böckerna"
Gitta Sereny, "Fallet Mary Bell"
Gilbert Hernandez, "Luba: Three Daughters"
Liv Strömquist, "Prins Charles känsla"
Denise Rudberg, "Matilde"
Nene Ormes, "Udda verklighet" (huvudpersonen heter ju Udda)
Disa Netterström-Jonsson, "Britt möter allvaret"
Disa Netterström-Jonsson, "Britt och sommaren"
Disa Netterström-Jonsson, "Britt, Karin och Ann-Marie"
Peter O'Donnell, Jim Holdaway, "Modesty Blaise: The Gabriel Set-Up"
Sanna Wallin, "När jag letar efter Max"
Ingrid Hill, "Ursula, Under"
Gunilla Lindgren, Sofia Taikon, Amanda Eriksson, "Sofia Z-4515"
Patricia Highsmith, "Carol"
Yoshiyuki Sadamoto/Gainax, "Neon Genesis Evangelion 4: Asuka anländer"


- Bücher mit einem Ort im Titel
Martina Haag, "I en annan del av Bromma"
Peter Ackroyd, "The Clerkenwell Tales"
Faustin Titi, Eyoum Nganguè, "En evighet i Tanger"
Jaime Hernandez, "Ghost of Hoppers"


- Bücher mit einer Wetter-Ereignis/Phänomen im Titel
Maxence Fermine, "Snö"


- Bücher mit einer Pflanze im Titel
Emilie Flygare-Carlén, "RosenTistelön"
Lena Kallenberg, "Apelsinflickan"
Hergé, "Blå lotus"
Stephen Chbosky, "The Perks of Being A Wallflower"

The Good Neighbors Book Two: Kith


The Good Neighbors Book Two: Kith
av Holly Black
Illustrerad av Ted Naifeh

Varje del i The Good Neighbors har en egen handling, samtidigt som det även finns en övergripande handling. I det andra albumet har Rue Silver insett att ja, hon är till hälften älva. Att hennes mamma alltid har varit så udda har verkligen fått sin förklaring. Men hon har inte fått riktigt alla svar än. Dessutom verkar hennes morfar älvakungen ha planer som Rue inte är så förtjust i.

Annars handlar den här boken om otrohet, och om de mer komplicerade aspekterna av kärlek. Att Faerie är inblandat gör ingenting enklare, för älvor känner inte på samma sätt som människor.

Nu ska det bli spännande att se vad som händer i serien sista del.

- The Good Neighbors Book One: Kin

Bäst 2010

Efter lite funderade har jag bestämt mig för vilka böcker som egentligen var bäst av de jag läste förra året. Det var inte lätt, och hade jag gjort listan en annan dag kanske det hade blivit helt andra böcker som premierats.



Bästa roman: Utmärkelsen får delas på tre, nämligen: Sarah Waters - "Affinity", Kathryn Harrison - "Glöd" och Sara Gruen - "Water for Elephants". Tre bra böcker (speciellt två av dem egentligen), men efter detta måste vi verkligen utse även en ...

Roligaste roman: Grace Dent - "Diary of a Snob: Poor Little Rich Girl"

Bästa deckare: Denise Mina - "Blodsarv". Här behövde jag inte fundera länge. Det fanns bara en annan som kunde komma i fråga, men den här är bättre.



Bästa science fiction och även Bästa noveller: Isaac Asimov - "Jag, robot"

Bästa fantasy: Holly Black - "Valiant"

Bästa bilderbok: Tove Jansson - "Hur gick det sen?"

Bästa fakta/humor: Kalle Lind - "Människor det varit synd om"

Bästa självbiografiska bok: Tété-Michel Kpomassie - "An African In Greenland" samt Karen Armstrong - "Genom den trånga porten"

Bästa självbiografiska seriealbum: Malin Biller - "Om någon vrålar i skogen" (även Bästa dialekt)

Bästa helt fiktiva seriealbum: Ai Yazawa - Nana samt Patrik Rochling och Li Österberg - "Vänd dig om"




onsdag 12 januari 2011

Skattejakten


Skattejakten
av Margit Sandemo

Jag har skrivit om samma bok tidigare, läs här.

"Skattejakten" var kanske främst en tävling. Man kunde hitta en skatt. Fast jag misstänker att det snarare var ett papper med instruktioner om hur man skulle snmäla att man hittat platsen, och sen fick man guld eller pengar (man fick välja). Men det är en roman också.

Mattis är en fattig student från Lofoten, som är ihop med Flora, den snyggaste tjejen på hela universitetet. Hon kommer från en fin familj, och hennes pappa är inte så glad över valet av pojkvän. Det här är på 50-talet, så han har viss talan i saken. Men Mattis får veta att om han kan utföra ett uppdrag så skulle Floras pappa se på honom med blidare ögon. Han blev nämligen av med en guldtacka under kriget, där han naturligtvis var på rätt sida. Läsaren vet att detta inte är helt sant. Han var nog snarare krigsprofitör, och det var motståndsmän som tog hans guld. Det finns vissa spår, men man har inte klarat att följa den. Men en trevlig ung pojke med ärlig uppsyn lär ju ha positiv inverkan på de som sitter inne med information ...

Det visar sig att guldet är väl gömt och den enda som visste var, Laura, är död. Men hon har lämnat ledtrådar, avsedda för en god vän, som också är död. Nu försöker Mattis, Lauras dotter Ina och ett gammalt original som kallas Einstein lösa gåtorna för att kunna ta reda på var skatten finns. Samtidigt får Mattis mer och mer klart för sig att Floras pappa kanske var inblandad på ett lite annat sätt än vad han låtit påskina. Hur ska Mattis göra om de hittar skatten? Ganska söt bok, men det är ju mer mysteriet som är i centrum än något annat. Det funkar dock att läsa den som en roman, utan att bry sig om att försöka lösa gåtorna.

Svaren de tre kommer fram till får man alltså inte veta, för det är ju det som är tävlingen. Nu när tävlingen är avslutad för mer än tio år sedan hade det kanske varit kul med facit. Jag klarar inte att lösa alla de där gåtorna ju, och sen ska man dessutom sätta ihop svaren på nåt sätt. Efter lite letande på internet så har jag faktiskt hittat svaren på gåtorna. SPOILER, markera för att se tydligare: Skatten fanns alltså vid Monolitten, eller? Verkar vara det som blir svaret när man sätter ihop allt.

fredag 7 januari 2011

These Old Shades


These Old Shades
av Georgette Heyer

Georgette Heyer ska ha varit den som etablerade genren Regency Romance. Hon var inspirerad av t.ex. Jane Austen, men eftersom Heyer inte skrev om sin samtid så blev det ju på ett helt annat sätt. Bl.a. var hon ju tvungen att hela tiden förklara tidens seder för sina läsare, och hon lär ha varit extremt påläst om regencyperioden. Hon skrev massor av böcker - romance, historiska romaner och deckare - från början av 1920-talet till sin död i mitten av 1970-talet.

"These Old Shades" är romance, men det utspelar sig inte under regencyperioden utan tidigare, någon gång i mitten av 1700-talet. Det är innan franska revolutionen. Madame Pompadour är den franske kungens älskarinna. Bokens hjälte är en typisk romancehjälte. Han är mörk (föreställer jag mig, jag minns faktiskt inte hur hans utseende beskrevs, jag var fullt upptagen med att le åt hur hans kläder beskrevs) och mystisk, sardonisk, och han kallas, inte utan fog, för "Satanas" av både vänner och fiender. Han heter Justin Alastair, hertig av Avon, och är lika hemma i Paris som i sitt hemland England.

En dag krockar han med en ung pojke i enkla kläder på en gata i Paris. Pojken är på flykt från sin äldre bror, som tänker straffa honom för ett eller annat. Hertigen får ett infall och köper pojken av brodern. Hans plan är att göra pojken till sin page. Det roar honom att släpa med en oskyldig ung pojke på några av Paris värsta adresser (men ståndsmässiga ändå - hertigen bryr sig inte om moral, men väldigt mycket om börd), och det roar även Paris fina kretsar. Hertigens mer moraliska vänner förfasar sig dock, men pojken själv, Léon, verkar förtjust. Han ser dessutom upp till hertigen på ett sätt som alla tycker är överdrivet. Men Léon blir arg när man försöker övertyga honom om att hertigen inte är värd den sortens beundran.

Det visar sig snart att det finns både ett och två mysterier rörande Léon, och att hertigen köpte honom på grund av lite mer än ett infall. Nu blir det spännande! Dessutom är dialogen rapp och rolig. En ganska bra bok, faktiskt. Lustigt att tänka sig att den är skriven för 85 år sedan. En 85 är gammal svensk bok hade troligen inte känts så här fräsch, och den hade inte varit lika lättläst.

Statistik 2010

För att se tidigare års statistik, klicka på etiketten Statistik. Nu har jag ju inte hunnit föra över alla gamla inlägg hit än, så de senaste åren saknas.

Antal lästa böcker: 198
Det lägsta antalet sedan 2002. Det finns säkert någon anledning, men jag vet inte riktigt vilken. Antalet varierar en del, men brukar oftast vara en bit över 200.

Månad då jag läste mycket: Juni, juli och november, 22 böcker vardera.
Månad då jag läste lite: April, 7 böcker.

Språk:
Svenska: 143 (72 %)
Engelska: 42 (21 %)
Norska: 13 (7 %)
Inget på tyska under 2010. Får försöka läsa mer på det språket i år. Inget på danska heller, men det är ju inget ovanligt. Det har bara hänt någon enstaka gång att jag har läst på danska.


Jag har delar upp topplistorna i seriealbum och andra böcker, helt enkelt för att serieförfattarna inte skulle dominera helt. Sammantaget läste jag böcker av 125 olika författare eller "författarteam". Då räknar jag inte med novellsamlingar/antologier med massor av författare.

Dessa författarna läste jag flest böcker av:
1. Merri Vik, Margit Sandemo (13 st)
2. Trude Brænne Larssen (6 st)
3. Sven Wernström, Holly Black* (4 st)
4. Disa Netterström-Jonsson (3 st)

*3 romaner och ett seriealbum.

De högsta placeringarna innehas av författare som brukar ligga på listan. Det är ju en fördel att ha skrivit många och korta böcker ...


Dessa författarna läste jag flest serier av:
1. Rumiko Takahashi (9 st)
2. Ai Yazawa (6 st)
3. Yoshiyuki Sadamoto/Gainax, Masami Tsuda (4 st)
4. Hergé, Gunnar Krantz, Jeff Smith (3 st)

De här placeringarna brukar bero på vilka längre serier (oftast manga) jag håller på med för tillfället. Rumiko Takahashi är nästan alltid med på listan.

torsdag 6 januari 2011

Neon Genesis Evangelion del 1-4



Neon Genesis Evangelion del 1: Apostlarna anfaller
Neon Genesis Evangelion del 2: Pojken och kniven
Neon Genesis Evangelion del 3: Ett vit ärr
Neon Genesis Evangelion del 4: Asuka anländer
av Yoshiyuki Sadamoto/Gainax

Avslutade mitt seriefrossande i mellandagarna med att börja läsa om Neon Genesis Evangelion. Det är en av alla dessa mangaserier som började komma ut på svenska för ett antal år sedan, men där man lade ner utgivningen under 2009-2010. Jag vet knappt om det är någon manga som kommer ut på svenska numera. Mycket få titlar i så fall. Det är väl okej (men tråkigt) när det gäller japanska serier, där man åtminstone kan fortsätta läsa på t.ex. engelska, men det är värre när det gäller svenska serier, som Kick off! av Yokaj studio.

Neon Genesis Evangelion är en mycket bra berättelse, som utspelar sig i framtiden. Nu är ju framtiden år 2015, så vi är snart där, men eftersom Second Impact inte inträffade i verkligheten är 2000, så kommer jorden inte att se ut som i NGE i alla fall. Second Impact var en meteoritsvärm som träffade jorden och orsakade katastrof. Eller? Är den officiella version verkligen sann?

Nu, är 2015, står jordens befolkning inför ett nytt hot. Så kallade Apostlar, märkliga stridsrobotar(?) från andra planeter(?) anfaller. Det enda som kan hindra dem är jordiska stridsrobotar, som kallas EVA. Det finns bara två stycken, och det är inte vem som helst som kan styra dem. Piloten är i symbios med roboten och styr den med sitt medvetande, och bara vissa ungdomar kan klara detta.

Shinji Ikari är en fjortonårig pojke som inte tycker att något spelar någon roll egentligen. Han sköter sig och gör som folk vill, men han känner sig likgiltig inför det mesta. Nu har hans pappa kallat honom till sig. Shinji har knappt träffat honom på många år. Det visar sig att pappan vill något mer än att bara träffa sin son. Han vill att Shinji ska bli EVA-pilot. Men vill Shinji, som är likgiltig inför det mesta och sårad över pappans avståndstagande, verkligen riskera sitt liv för att försöka rädda världen?

Det finns även två andra EVA-piloter, båda flickor i samma ålder som Shinji. Rei, som är så känslokall att hon knappt verkar mänsklig, och Asuka, hennes raka motsats, med ett häftigt temperament. Men båda är lite mystiska. För att inte tala om hur mystiskt hela projektet med EVA-robotarna är. Och apostlarna - vad är de?


tisdag 4 januari 2011

Ghost of Hoppers


Ghost of Hoppers
av Jaime Hernandez

Jag älskar att personerna i Locas-berättelserna åldras och förändras under seriens gång. Nu har jag ju läst serien under bara sex år, så utvecklingen har gått snabbare för mig. Egentligen dök ju t.ex. Maggie Chascarillo, som är den centrala karaktären i "Ghost of Hoppers", upp första gången 1982. Då var hon väl tonåring, cool, men lite osäker, punkare och åkte på äventyr i sitt jobb som "pro-solar mechanic". Nu är jag nästan framme i nutid, och i "Ghost of Hoppers" är Maggie i fyrtioårsåldern, inte längre så cool men fortfarande osäker på sig själv, och hon jobbar som bovärd (eller vad man ska kalla det) i ett lägenhetskomplex i Los Angeles. Eftersom det är många tillbakablickar - just här är kanske flashbacks ett mer korrekt uttryck - så får man även möta Maggie som tonåring och till och med som småbarn, men i stort sett är hon vuxen och inte så glamourös och spännande som förr.

Hon träffar Vivian Solis, som bär det träffande öknamnet Frogmouth. Vivian är skitsnygg, men vräker ur sig den ena grodan värre än den andra, och verkar aldrig har något vänligt att säga om någon. Ganska långt från Maggie, som tror gott om de flesta. Maggie och Vivian är på väg att inleda ett förhållande, men, ehm, de vill inte riktigt ha ut samma saker av relationen. Maggie uppoffrar sig för Vivian, och hon uppoffrar sig för Izzy, som behöver någonstans att bo ett par nätter i LA. De går waaay back (uppvuxna i samma område, Izzy brukade passa Maggie när hon var liten), men Izzys psykiska problem gör att inte ens Maggie orkar med henne riktigt. Nu är det riktigt illa, och det går så långt att till och med Maggie börjar se märkliga saker.

Det handlar mycket om gamla vänner och tidens gång. Izzy är inte den enda från Hoppers som Maggie återser under de här dagarna. Alla möjliga verkar ha hamnat i Los Angeles. Det är så roligt att läsa om när Maggie träffar folk som också har blivit lite äldre och som har haft sina egna liv under de här åren. Alla har så mycket historia. De har familjer, vänner, ovänner, gemensamma minnen ... Maggie träffar till och med Hopey, sin bästa vän och, får man väl säga, stora kärlek. Båda träffar andra, antagligen för det mesta. Maggie är nästan alltid kär i olika män, och var faktiskt gift ett tag, men förr eller senare blir det alltid hon och Hopey igen.


Love and Rockets "Volume 1":
1. "Music For Mechanics" (Los Bros Hernandez)
2. "Chelo's Burden" (Och här med.) (Los Bros Hernandez)
3. "Las Mujeres Perdidas" (Los Bros Hernandez)
4. "Tears From Heaven" (Och här.) (Los Bros Hernandez)
5. "The House of Raging Women" (Los Bros Hernandez)
6. "Duck Feet" (Los Bros Hernandez)
7. "The Death of Speedy" (Jaime Hernandez)
8. "Blood of Palomar" (Gilbert Hernandez)
9. "Flies On the Ceiling" (Los Bros Hernandez)
10. "Love and Rockets X" (Gilbert Hernandez)
11. "Wigwam Bam" (Och här.) (Jaime Hernandez)
12. "Poison River" (Gilbert Hernandez)
13. "Chester Square" (Jaime Hernandez)
14. "Luba Conquers the World" (Gilbert Hernandez)
15. "Hernandez Satyricon" (Los Bros Hernandez)

Mer av Gilbert Hernandez:
- "Fear of Comics"
The Luba Trilogy:
1. "Luba In America"
2. "Luba: The Book of Ofelia"
3. "Three Daughters"

Mer av Jaime Hernandez:
- "Whoa Nellie!"
- "Locas In Love"
- "Dicks and Deedees"

söndag 2 januari 2011

The Good Neighbors Book One: Kin


The Good Neighbors Book One: Kin
av Holly Black
Illustrerad av Ted Naifeh

Ett seriealbum, första delen av tre, av Holly Black! Hurra! Självklart handlar det om älvor, varav de flesta mindre trevliga.

Rue Silvers mamma är försvunnen sedan flera veckor och hennes pappa sitter hemma och är helt apatisk. Rue försöker intala sig själv att inget är på tok, men det är svårt. Speciellt som hon har börjat se så många märkliga varelser överallt. Det började när mamman försvann.

En universitetsstudent hittas mördad, och en av hennes lärare, Rues pappa, häktas. Han är misstänkt för mordet på henne och dessutom tror man att han har något att göra med sin frus försvinnande. Rue vet inte vad hon ska tro, men hon tänker undersöka det. Ganska oväntat kontaktas hon av sin morfar, som definitivt inte är mänsklig. Rues mamma har alltid varit ganska annorlunda, och det får ju sin förklaring då. Men varför har hon försvunnit, och vad han hänt den mördade studentskan?

Bra serie, speciellt om man gillar Urban Fantasy. Har man tyckt om Holly Blacks ungdomsböcker så tycker man absolut att det här också är riktigt bra. Det är två delar till i serien, men åtminstone den här volymen är nåtsånär fristående.

Livsglede


Livsglede - en selvbiografi
av Margit Sandemo

Det här är en av mina julklappsböcker - Tack, Kristin! "Livsglede" är Margit Sandemos självbiografi, och även om den, som alla hennes böcker, är skriven på svenska från början, så ser det inte ut som om det är någon svensk utgåva på gång. Det är ju inte så konstigt kanske. Margit Sandemo verkar vara betydligt mer känd som person i Norge än i Sverige.

Tidigare har hon sagt att hon aldrig skulle skriva någon självbiografi, men till slut blev det alltså så ändå. Hon har berättat om delar av sitt liv i andra böcker och i intervjuer, och något har man väl mer kunnat ana sig till. Att fadern, Anders Underdal, var ganska outhärdlig att ha i familjen till exempel. Totalt självupptagen och väldigt sträng mot de fem barnen. Men modern, Elsa Reuterskiöld, fick nog efter några år, och flyttade med alla barnen från småbruket i Norge till sina föräldrar i Sverige. Det var en adlig släkt, morfadern var häradshövding och hela familjen bodde på Tingsgården i Bräkne-Hoby i Blekinge. Jag kan tänka mig att Margit Sandemo har haft enorm glädje av att ha vuxit upp i både torparmiljö och herrgårdsmiljö när hon har skrivit sina historiska romaner.

Det är många roliga händelser och lustiga anekdoter om de fem syskonens uppväxt, men så finns det också de mörka händelser som man har läst något om i intervjuer, och som också ligger till grund för en del av Karines berättelse i "Små män kastar långa skuggor", en av böckerna i Sagan om Isfolket. Nämligen om våldtäkterna Margit Sandemo utsattes för under barndomen. Varje gång av olika främmande män. Man undrar hur ett barn kan råka ut för flera våldtäkter som inte alls har med varandra att göra. Men det förekom säkert oftare än man tänker sig, och på den tiden (30-talet) var det antagligen något man pratade om så lite att föräldrar kanske inte ens visste att de behövde bevaka eller varna sina barn. Och de barn som ofta gav sig ut på ensamma upptäcktsfärder var helt säkert de lättaste offren.

I stället för att berätta om vad som hänt förträngde Margit händelserna och dolde dem för alla andra. I ett fall hade hon dessutom blivit hotad med att hennes syskon skulle råka illa ut om hon skvallrade. Vid den sista våldtäkten var hon omkring 12 år gammal, och ska då ha slagit ihjäl våldtäktsmannen i ren ilska. Detta har jag hört talas om tidigare, och även om de fysiska men hon fick av en tidigare våldtäkt. Däremot inte så mycket om de fruktansvärda psykiska följder övergreppen fick. Hela boken inleds mycket dramatiskt med hur Margit som tonåring hamnar på psykiatrisk klinik, efter någon sorts episod som hon aldrig riktigt har fått klart för sig.

Sedan är det åren tillsammans med sin man Asbjörn Sandemo, de träffades i mitten av 40-talet och var tillsammans fram till hans död 1999, de tre barnen och ett antal barnbarn, hur hon lärde sig hantera de traumatiska händelserna i barndomen och hur hon hittade fram till vad som var rätt sätt för henne att uttrycka sig kreativt - skrivandet förstås! Hon började skriva på allvar ganska sent. När hon började skriva sin största succé Sagan om Isfolket var hon väl närmare 60 år gammal.

Det är också en del övernaturligheter, men inte så mycket som man skulle kunna tänka sig. Antagligen för att hon har skrivit om det förr. Man behöver inte oroa sig för att det ska vara massor av övernaturliga upplevelser hela tiden, om detta nu är något som Margit Sandemos läsare oroar sig för. Antagligen inte. Själv är jag ganska ointresserad av huruvida detta skulle vara sant eller inte. Jag tror egentligen inte, men det spelar inte så himla stor roll.

Biografin fortsätter ända fram till 2010. Det är ganska kronologiskt hela tiden, men förstås med massor av utvikningar hit och dit, som sig bör. Det är inte alltid de stora händelserna som berättas, utan det kan lika gärna vara en gång när Margit gjorde bort sig genom att säga nåt som kunde misstolkas, eller någon annan anekdot. Ibland kan man känna igen något som hon har använt i någon roman, och det är ju kul. Intressant att läsa för Margit Sandemos många läsare, och kanske även för andra. Det är ju ett ganska annorlunda och spännande liv.

Glöd


Glöd
av Kathryn Harrison

"Glöd" är en riktigt bra roman. Läs den! För mig tog det större delen av december (kanske mest på grund av jag läste den mitt i julförberedelserna och inte hade så mycket lästid), men det kan vara värt att lägga en del tid på den. En mycket välskriven historia.

Vi får läsa om två kvinnor i 1600-talets Spanien, där Inkvisitionen står mycket stark. I Francisca Luarcas berättelse får vi veta att Inkvisitionen alltid lämnar sina fångars skor kvar utanför deras hus. Grannarna ska inte kunna tro att någon t.ex. har rest bort frivilligt. Francisca kommer från en familj som föder upp silkesmaskar. Råvaran till siden kommer från dem, men själva är de för fattiga för att tillåtas bära siden. Sedan blir det ännu värre, när deras pappa tänker modernisera produktionen och misslyckas. Numera sitter Francisca, som så många andra, i ett av Inkvisitionens hemliga fängelser. Under tortyrsession efter tortyrsession försöker hon och hennes förhörsledare få fram en bekännelse som Inkvisitionen kan vara nöjd med.

Den andra kvinnan är på dagen jämngammal med Francisca, men född i Frankrike som Marie Louise, kungens brorsdotter. Hon gifte sig, i Franciscas hemby Quintanapalla, med kungen av Spanien, Carlos, och blev drottning María Luisa. De dystra spanska slotten, de tillknäppta kläderna och de stränga sederna i Spanien är helt främmande för henne efter hennes ljusa, uppsluppna barndom och ungdom i Frankrike. Hon är illa omtyckt av hovet och av folket, och hon lyckas inte med sin enda uppgift, att föda en son. Hon och kungen får faktiskt inga barn alls. Men hon har en riskabel plan för att åtminstone inte verka helt värdelös.

Kathryn Harrison har tagit sig ett par friheter med María Luisas liv, och det tycker jag är helt rätt. Det viktiga med en roman är ju att det blir en bra historia, inte att det är korrekt. Och hon har verkligen lyckats med romanen.

lördag 1 januari 2011

Britt, Karin och Ann-Marie


Britt, Karin och Ann-Marie
av Disa Netterström-Jonsson

I den här boken reser Britts mamma och styvfar bort i ca ett halvår och lämnar de fyra barnen ensamma i huset i Stockholm. Som man ju gör ... Visserligen har de någon sorts hushållerska som ska ordna med mat och sånt, men ändå ... Britt är väl vuxen förstås. Nitton år har hon hunnit bli. Hon har ju jobbat på kontor i flera år redan. Hennes systrar bör vara fjorton och femton år gamla vid det här laget och lillebror Matts omkring tolv. Fjortonåriga Ann-Marie är väldigt flamsig och tror att hon är mycket vuxnare än vad hon egentligen är. Tidigare har hon och Karin, som är ett år äldre och mycket mer sansad, varit bästa vänner, men nu umgås Ann-Marie hellre med en lite äldre flicka, som har dåligt inflytande på henne. Britt har svårt att handskas med Ann-Marie, och Ann-Marie råkar ut för en väldigt obehaglig händelse. Karin råkar också ut för något omvälvande, men det är trevligare och stillsammare.

Britt har aldrig riktigt trivts med sitt jobb, och både hennes fästman och hennes vänner tycker att hon ska se sig om efter ett nytt, nu när hon har några års erfarenhet av kontorsarbete. Men själv vet hon inte riktigt. Hon skulle vilja höra vad hennes mamma och styvfadern har att säga först.

Den här boken känns lite mer som en "normal" flickbok än de tidigare böckerna. Äntligen är det lov att vara lite missnöjd med tillvaron och försöka göra något åt det! Och Karin och Ann-Marie är inte lika perfekta som sin syster och råkar ut för sånt som man förväntar sig av en flickbok. Böckerna är från 40-talet och jag förstår att de funkade då och på 50-talet (när mina exemplar är tryckta), men på 60- eller 70-talet måste de ha börjat kännas väldigt omoderna. Jag tycker ändå att de är rätt kul att läsa dem och så gillar jag omslagsbilderna, men som ungdomsbok att känna igen sig i - mycket tveksamt.

Tidigare böcker i serien:
1. "Britt möter allvaret"
2. "Britt och sommaren"

Gott nytt år!

Jag vill önska alla ett gott nytt år. Hoppas ni fick många spännande böcker i julklapp, och att ni får läst mycket bra under det nya året.

Idag har jag räknat igenom min SUB, som sig för varje månad. En liten minskning, minsann. Jag tvivlar dock på att det kommer fortsätta så under 2011.

onsdag 29 december 2010

Rena karusellen, Lotta!


Rena karusellen, Lotta!
av Merri Vik

Lotta och Giggi ska köpa en lysningspresent till Kajsa, och hittar en riktigt fin sak i hemslöjdsaffären. Tur att de har flera av den saken i affären, för Lottas och Giggis paket visar sig ha en tendens att förolyckas på olika sätt. Och det är inte enda gången Kajsa på något sätt är inbladad i deras missöden i den här boken. När de ska hämta hennes glömda bandspelare blir de inlåsta på stadens museum. När Lotta tar fel tåg och Kajsa och Giggi kommer till "undsättning", så blir det ännu värre. Fast sen blir det bra.

Kul bok, och som vanligt hade det förstås inte blivit alls lika bra om det bara hade varit en massa tokroliga händelser. Man måste ha med Lottas tankar, sorger och glädjeämnen, och alla charmiga miljöer som beskrivs. Lotta-fans borde egentligen gilla böckerna om Shiraz Bailey Wood också, även om den miljön är så långt från Lottas värld som man kan komma.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"

Kare Kano Vol. 3 & 4



Kare Kano Vol. 3 & 4
av Masami Tsuda

Läs om de båda första delarna här.

Yukino och Soichiro har förändrats en del sedan de blev ihop. Nu lever de även för att ha kul och njuta av tillvaron, inte bara för att sträva efter högsta betyg och perfektion. De är lyckliga, men deras nya attityd avspeglas naturligtvis även i deras studieresultat och skolledningen bestämmer sig för att ingripa. Dessutom inleder en tjej på skolan en förtalskampanj mot Yukino, för att själv bli populärare.

Jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om Kare kano än. Ganska bra, men vart är plotten egentligen på väg? Det verkar som om de problem som Yukino och Soichiro stöter på blir lösta ganska snabbt, så vad ska de här 21 volymerna egentligen handla om.

I volym fyra ingår även en science fiction-berättelse, som inte har med Kare kano att göra. Jag tycker att det är en kul grej när man lägger in serier som författarna skrev tidigare i sin karriär som bonus i mangapocketar. Ofta är de ju inte lika bra som "den riktiga" serien (skrivna när författaren var mer oerfaren), men det är roligt ändå.

tisdag 28 december 2010

Historiska romanens ABC: R


Den här gången är det åtminstone lättare än när bokstaven var Q. För det enda som stavas med Q är quagga och quagga finns inte!


Historiska romanens ABC:
Utmaningen är en boktitel på veckans bokstav, en författare på veckans bokstav samt veckans specialteman. T.ex. romarriket, Ryssland, renässansen eller resor. Eller valfritt tema på R.


1. Varför inte "Rasmus på luffen" av Astrid Lindgren. Jag vet inte när den är tänkt att utspela sig, men det är i alla fall förr i tiden. :)

2. Eva Rice har skrivit en bok som kanske inte riktigt räknas som historisk (än), men jag tycker ändå att den borde göra det. Den utspelar sig på 1950-talet i England och är väldigt trevlig läsning. "The Lost Art of Keeping Secrets" heter den. Jag vet inte riktigt om hon har skrivit något mer, och om det i så fall är historiskt eller inte. (Jag kollade upp det, och hon har skrivit ytterligare tre romaner, varav en utspelar sig på 50-60-talet).

3. a) Böckerna börjar verkligen tryta nu. Det verkar inte som om jag har läst så många historiska romaner som jag inbillar mig. För drygt tio år sedan läste jag i alla fall "Miraklet och svärdet" av Melvyn Bragg, en bok som jag egentligen inte tyckte var särskilt bra men som passar in under temat religion. Irland på 600-talet. Bega slits mellan kärleken till en man och sitt kall att leva i kyskhet för Gud. Kan vara baserat på något helgons liv, det minns jag inte riktigt.

3. b) Religion igen, och även resor, kan man läsa om i Mary Stewarts "The Prince and the Pilgrim". Jag skrev så här om den när jag hade läst den:
Alexander har gett sig av för att hämnas mordet på sin far, men på vägen hamnar han i The Dark Tower, där kung Arthurs syster Morgan sitter inspärrad. Han blir hennes älskare och på hennes uppdrag beger han sig ut på jakt efter den heliga Graal.
Alice har ändå sedan barndomen följt sin far på vallfärder till Tours och Jerusalem. Vissa kallar henne The Pretty Pilgrim. På den sista vallfärden hennes far tänker göra (han har börjat känna av ålderskrämpor) hamnar de mitt i en pågående statskupp och med tillbaka till England har de en sexårig merovingisk prins som lyckats undkomma sina fiender. Hans äldre bröder har mördats och pojken ska gömmas i ett kloster. Av sin farmor har han anförtrotts en skatt att förvaras i klostret - den heliga Graal.
Det finns betydligt bättre Arthur-relaterade böcker av Mary Stewart (jag har tipsat om någon tidigare i den här utmaningen), men men ...

måndag 27 december 2010

Ohörda rop


Ohörda rop: Historien om Mary Bell
av Gitta Sereny

Det känns lite invecklat när man ska välja bok att Gitta Sereny har skrivit två böcker om Mary Bell. "Fallet Mary Bell: Porträtt av barn som mördar" och "Ohörda rop: Historien om Mary Bell". Vilken ska man läsa först? Är det i själva verket samma bok under olika titlar? Men det har sin förklaring. "Fallet Mary Bell" är skriven strax efter de uppmärksammande händelserna, där elvaåriga Mary Bell dömdes för morden på på två mycket yngre barn, medan hennes kamrat Norma Bell (de var inte släkt) frikändes. Där redogör Sereny för händelseförloppet och sina observationer under rättegången, där hon i egenskap av journalist närvarade. Hon skrev också om hur samhället hanterar mord där gärningsmännen är barn, och försökte berätta om Mary Bells bakgrund utifrån intervjuer med olika släktingar, dock inte Mary själv (även om hon träffat henne någon gång) eller Marys mor (som vägrade medverka). Jag har skrivit mer om boken här.

"Ohörda rop" är skriven omkring 25 år senare, och bygger på intervjuer med Mary Bell själv. Vid det laget var hon frigiven från fängelset (där hon tillbringade de sista året av sitt straff, först var hon förstås på ungdomsvårdsskola), och levde ett efter omständigheterna normalt liv. Hon hade en sambo och ett barn, och fungerade bra som mamma, även om hon fortfarande hade problem i resten av sitt liv. Familjen var också tvungen att flytta ofta, när man misstänkte att någon höll på att upptäcka Mary Bells identitet. Naturligtvis levde hon under falsk identitet. (Senare vann hon ett rättsfall om att hennes eget och hennes dotters identitet skulle fortsätta skyddas även efter dotterns artonårsdag.) Här får man hela berättelsen om övergrepp och misshandel i barndomen, om hur Mary Bell själv ser på morden och om hur hon hade det på ungdomsvårdsskolan och de olika fängelserna. Det kompletterar bilden något och besvarar en del frågor man kanske har efter att ha läst "Fallet Mary Bell". men för min del tycker jag att den mest intressanta boken av de båda är den första. De hamnar för övrigt på helt olika hyllor i mitt bibliotek. "Fallet Mary Bell" hamnar under Samhälle och "Ohörda rop" under Biografier.

Jättestort bokpaket :-D

Det blev inte så många uppdateringar här före jul. Jag hade ju en eller två andra saker att göra just då. Men nu är julen över och jag är hemma igen, efter att ha firat jul tillsammans med föräldrar och syskon och svägerska och brorson och moster och mosters man. Jag både gav bort och fick böcker i julklapp, men det får bli ett senare inlägg. Nu tänkte jag visa det enorma bokpaket jag fick av min kompis Marie strax före jul. Det är gallrade böcker, på norska mest, men även några på danska. Det är inte meningen att jag ska behålla precis alla själv, men jag har inte riktigt hunnit gå igenom dem än. De danska tänker jag i alla fall erbjuda en annan kompis mamma i första hand.


Paketet vägde omkring 20 kg. Tur att det var snö! Jag har ingen pulka, så jag fick vara lite kreativ.


Böcker! Mycket blandat. Många författare som jag aldrig hört talas om. Några böcker som jag redan har (men då kanske någon annan vill ha dem). Jag blev extra glad över böcker av bl.a. Harald Rosenløw Eeg, Tarjei Vesaas och Bjørg Vik, och "1900 Morgenrød" (första delen i en deckartrilogi som täcker hela 1900-talet) av Gunnar Staalesen.

Jag fick också en inslagen julklapp i paketet. Den innehöll bl.a. en riktigt lurig grej. När paketet var inslaget så kändes det som en bok, men det var det inte. Väldigt roligt. :) Tack så mycket, Marie!

lördag 18 december 2010

I nattens tystnad


I nattens tystnad
av Margit Sandemo

Irina har varit nedstämd och haft svårt att sova sedan skilsmässan från Arnt. Hon sitter uppe hela nätterna, och förrän fram på morgonen lyckas hon sova en stund. Hon är tjänstledig från jobbet på pastorsexpiditionen, för det fungerar inte med hennes dygnsrytm. Hon jobbade ju aldrig för pengarnas skull, så det är väl inget problem ekonomiskt. Men hon känner att hon inte gör någon nytta. Så får hon en idé. Hon lär väl inte vara den enda i den lilla staden som ligger sömnlös om nätterna. Kanske finns det folk som behöver prata med någon. Irina kan ju skaffa sig ett extra telefonnummer och sätta ut en annons om att man kan ringa till henne nattetid och prata av sig. Det kommer också hjälpa henne, eftersom hon kommer känna att hon gör en insats.

Sagt och gjort. Irina blir Nattprataren, som man kan ringa till fem nätter i veckan om man behöver någon att prata med. Hon får många samtal från trevliga människor som av olika anledningar har svårt att sova. Men vissa samtal är svårare. Barn som är ensamma hemma hela nätterna, människor med missbruksproblem ... Så finns det ju de som har missförstått annonsen och tror att Irina erbjuder något helt annat. Och så är det en man som ringer och blir alltmer hotfull. Talar han sanning när han säger att han vet vem hon är?

Det här är en relativt ny roman av Margit Sandemo (eller ja, den är väl drygt tio år gammal nu), men den utspelar sig kanske på 60- eller 70-talet. Inte en av de mest minnesvärda direkt. Och jodå, det finns en liten kärlekshistoria med, förutom mysteriet. Som vanligt är förresten den elake dessutom ointelligent, vulgär och med ett ytterst obildat språkbruk. Inga överraskningar där. Just i den här boken är den elake en simpel sexualdåre, och visar egentligen bara prov på riktig list en gång. Men i många andra böcker har elakingarna kommit långt i onda planer för att t.ex. ta över världen (om det är en av de mer fantasybetonade böckerna, annars kanske de har planerat och genomfört någon stor stöld), och då är det svårare att förstå hur de kan vara så urbota dumma. Men det är ändå alltid trevligt att läsa om.

Bone: Treasure Hunters


Bone: Treasure Hunters
av Jeff Smith

Våra hjältar är framme i staden Atheia. Fone Bone, Thorn och Gran'ma Ben träffar Gran'ma Bens vänner och förbereder sig för en strid mot onda makter, samtidigt som de förföljs av de styrande i staden för att de är oroselement som håller fast vid den gamla religionen. Phoney är som vanligt inte till mycket hjälp. Hans främsta mål i staden är förstås att bli rik snabbt och han tar Smiley till hjälp.

Det här är näst sista boken i serien. Det ska bli spännande att se hur det går. Man kan ju ana att de goda vinner en slutstrid, men vad kommer hända med alla personer. Den onda sidan har ju blivit lite mer invecklad efter ett visst avslöjande i en tidigare bok. Och kommer Bone-kusinerna komma hem till Boneville? Kommer de dela upp sig så att bara Phoney och Smiley återvänder? Fone Bone är ju kär i Thorn ...

Bone:
1. "Bone: Out from Boneville"
2. "Bone: The Great Cow Race"
3. "Bone: Eyes of the Storm"
4. "Bone: The Dragonslayer"
5. "Bone: Rock Jaw - Master of the Eastern Border"
6. "Bone: Old Man's Cave"
7. "Bone: Ghost Circles"

tisdag 14 december 2010

Dörren till det fördolda


Dörren till det fördolda
av Margit Sandemo

"Dörren till det fördolda" är kanske lite svårare att få tag på än de flesta andra av Margits gamla följetonger. I motsats till dem finns det bara det här Allersromanen. Den var inte med bland de följetonger som senare samlades ihop till Sandemoserien, som senast gavs ut i ny design för bara ett par år sedan. Orsaken är antagligen att berättelsen i "Dörren till det fördolda" skrevs om och inlemmades i Sagan om Isfolket. Bok 39, "Rop av stumma röster", är till stora delar exakt likadan som "Dörren till det fördolda", men där har det utökats och ingår i ett större sammanhang. Jag hade nästan glömt hur dålig, eller snarare ofärdig, "Dörren till det fördolda" är. Huvudpersonen Marie berättar t.ex. om ett skräckfyllt barndomsminne som den mystiske Jonathan blir intresserad av, men sedan blir det inte mer av det. Den sista av de olika småäventyren som Marie och Jonathan råkar ut för blir bara konstigt, ett helt random monster som de måste försöka bekämpa eller överlista. I Sagan om Isfolket blir samma händelse en viktig milstolpe i seriens övergripande handling.

Marie (som i Sagan om Isfolket kommer heta Ellen) ska sommarjobba på ett avsides beläget hotell som omgärdas av spökrykten. En natt börjat oförklarliga saker hända och hon flyr hals över huvud till den pyttelilla polisstationen i närmaste samhälle. En uppenbarligen okonventionell polis föreslår att de kontaktar Jonathan (efternamnet hålls hemligt, i Sagan om Isfolket heter han Nataniel Gard) som har övernaturliga gåvor och ibland hjälper polisen med att t.ex. hitta försvunna personer. Jonathan går med på att hjälpa till eftersom Marie intresserar honom. Det verkar som om hon också har någon sorts gåva, men inte av samma slag som Jonathans.

Och så är det några fler fall med mer eller mindre övernaturlig förklaring. Väldigt episodiskt för att vara en följetong, tycker jag. Det blir dåliga cliffhangers när fall avslutas hela tiden. Den här boken är mest rolig som Isfolks-kuriosa, inte så mycket för berättelsen. Den har man förstås redan läst en bättre version av i Sagan om Isfolket.

Ojdå, ett mästerverk

Det här tyckte jag var rolig läsning: 6 Writers Who Accidentally Crapped Out Masterpieces

lördag 11 december 2010

Nybyggarna vid Bäversjön


Nybyggarna vid Bäversjön
av Bernhard Nordh

Det här var den senaste boken vi läste i läsecirkeln. Tyvärr hade jag en riktigt dunderförkylning och kunde inte gå på träffen, så jag har inte varit med och diskuterat den. Synd, för det brukar alltid ge något (förutom att det är roligt). Bernhard Nordh är inte en författare som jag hade hört talas om tidigare, men han som valde boken sitter säkert inne med lite mer information. Det kändes som underhållningslitteratur när jag läste. Jag kan inte riktigt förklara, men det är något med stilen. Att det är ganska dramatiskt och lättläst kanske, eller att man liksom känner igen personlighetstyperna från andra böcker. Av det jag har läst på internet senare drar jag slutsatsen att det stämmer. Lustigt nog nämndes Bernhard Nordh i ett av Arga bibliotekstantens senaste inlägg.

Det här utspelar sig någonstans i Norrland (närmsta ort som nämns vid namn och finns på riktigt är väl Junsele, men jag vet inte hur långt ifrån det här ska vara) under ett riktigt eländigt missväxtår på 1800-talet. Helge kommer söderifrån för att skaffa ett nybygge. Alla de närmsta grannarna avråder eller försöker avskräcka honom till en början, men när han nu insisterar försöker de i stället para ihop honom med sina giftasvuxna döttrar. Det finns inte så mycket folk i området, så de har inte mycket att välja på. Att flytta ner till byn (deras andra alternativ) lockar inte, för de är hellre fria och hungriga än i tjänst och mätta. Dessutom kan man inte ha nybygge utan kvinna. Det finns ju viss risk att Helge har begått något allvarligt brott i sina hemtrakter, varför skulle han annars söka sig norrut under just det här året. Sedan är det lite olika på de olika befintliga nybyggena vad man anser om det. Vissa skulle se allvarligt på en sån sak, men för andra är det väl snarare en merit.

Helt okej bok alltså. Eftersom det bara är två delar i den här serien, och det inte var direkt svårtläst (bortsett från att trycket var ganska kladdigt), ska jag kanske läsa den andra också. Man kanske får veta hur det går. Sen kommer jag väl inte fortsätta läsa Bernhard Nordhs övriga verk. Antagligen är det lite extra roligt att läsa böckerna om man har någon anknytning till området, var det nu kan vara. Ångermanland, om det är i närheten av Junsele väl, men det kanske inte är så himla nära. De vandrar över till Norge, en sträcka på 30 mil över fjällen, lite då och då, så det kan vara lång väg mellan Junsele och Bäversjötrakten. Ja ja, jag kan tänka mig att den här boken inte behöver beställas från magasinet på ett bibliotek som inte ens är ditt lokala där. Även om den är rätt gammal.

fredag 10 december 2010

Mjau! 2


Mjau! 2
av Natalia Batista

I den andra delen av Mjau! tar Matte med Ville och Vanilj på utflykt utomhus. Ville känner ju till det där, men Vanilj har varit innekatt hela livet så det finns mycket han får förklara för henne. Och det finns farligheter, men som tur är så är Matte aldrig långt borta. Gulligt. Serien passar nog allra bäst för barn som kan läsa men inte klarar av alltför långa böcker än.

Tidigare böcker i serien:
- Mjau! 1

The Secret History


The Secret History
av Donna Tartt

Äntligen! Det är ju så himla många som älskar den här boken, och så hade jag aldrig ens läst den. Men nu har jag. Och jag gillar den. Den är kanske inte lika omvälvande som jag hade blivit ledd att tro, men det är en väldigt bra bok. Mycket mer deckaraktig än vad jag hade väntat mig. Det står visserligen "crime" på omslaget, men ändå. Fast deckare kanske är fel ord ändå. Att det är ett eller två mord med i boken betyder ju inte att den är en deckare. Trots att jag hade hört talas om boken så mycket så visste jag ändå inte riktigt vad den handlade om. Men det är inte så lätt att avslöja något utan att avslöja för mycket.

Berättaren heter Richard Papen och kommer från ett andefattigt hem i Kalifornien. När han söker till ett college i Vermont hamnar han in en helt annan värld. Han har (av någon anledning) läst en del grekiska redan tidigare, och vill gärna fortsätta med det. Men på Hampden är det inte så enkelt att få läsa grekiska. Man kan inte bara ansöka, utan läraren handplockar ett fåtal studenter, och de läser nästan bara ämnen för honom. De beblandar sig inte särskilt mycket med övriga studenter. Richard lyckas ändå komma in i den här mycket exklusiva kretsen, men i hur stor utsträckning godtar de honom egentligen? De andra i gruppen verkar vara hans vänner, men samtidigt tycks de dölja något för honom. Snart upptäcker Richard att det finns slitningar i gruppen som han inte hade anat tidigare, när han bara beundrade dem på avstånd. Det får ödesdigra följder, förstås.