Livsglede

Livsglede - en selvbiografi
av Margit Sandemo

Det här är en av mina julklappsböcker - Tack, Kristin! "Livsglede" är Margit Sandemos självbiografi, och även om den, som alla hennes böcker, är skriven på svenska från början, så ser det inte ut som om det är någon svensk utgåva på gång. Det är ju inte så konstigt kanske. Margit Sandemo verkar vara betydligt mer känd som person i Norge än i Sverige.

Tidigare har hon sagt att hon aldrig skulle skriva någon självbiografi, men till slut blev det alltså så ändå. Hon har berättat om delar av sitt liv i andra böcker och i intervjuer, och något har man väl mer kunnat ana sig till. Att fadern, Anders Underdal, var ganska outhärdlig att ha i familjen till exempel. Totalt självupptagen och väldigt sträng mot de fem barnen. Men modern, Elsa Reuterskiöld, fick nog efter några år, och flyttade med alla barnen från småbruket i Norge till sina föräldrar i Sverige. Det var en adlig släkt, morfadern var häradshövding och hela familjen bodde på Tingsgården i Bräkne-Hoby i Blekinge. Jag kan tänka mig att Margit Sandemo har haft enorm glädje av att ha vuxit upp i både torparmiljö och herrgårdsmiljö när hon har skrivit sina historiska romaner.

Det är många roliga händelser och lustiga anekdoter om de fem syskonens uppväxt, men så finns det också de mörka händelser som man har läst något om i intervjuer, och som också ligger till grund för en del av Karines berättelse i "Små män kastar långa skuggor", en av böckerna i Sagan om Isfolket. Nämligen om våldtäkterna Margit Sandemo utsattes för under barndomen. Varje gång av olika främmande män. Man undrar hur ett barn kan råka ut för flera våldtäkter som inte alls har med varandra att göra. Men det förekom säkert oftare än man tänker sig, och på den tiden (30-talet) var det antagligen något man pratade om så lite att föräldrar kanske inte ens visste att de behövde bevaka eller varna sina barn. Och de barn som ofta gav sig ut på ensamma upptäcktsfärder var helt säkert de lättaste offren.

I stället för att berätta om vad som hänt förträngde Margit händelserna och dolde dem för alla andra. I ett fall hade hon dessutom blivit hotad med att hennes syskon skulle råka illa ut om hon skvallrade. Vid den sista våldtäkten var hon omkring 12 år gammal, och ska då ha slagit ihjäl våldtäktsmannen i ren ilska. Detta har jag hört talas om tidigare, och även om de fysiska men hon fick av en tidigare våldtäkt. Däremot inte så mycket om de fruktansvärda psykiska följder övergreppen fick. Hela boken inleds mycket dramatiskt med hur Margit som tonåring hamnar på psykiatrisk klinik, efter någon sorts episod som hon aldrig riktigt har fått klart för sig.

Sedan är det åren tillsammans med sin man Asbjörn Sandemo, de träffades i mitten av 40-talet och var tillsammans fram till hans död 1999, de tre barnen och ett antal barnbarn, hur hon lärde sig hantera de traumatiska händelserna i barndomen och hur hon hittade fram till vad som var rätt sätt för henne att uttrycka sig kreativt - skrivandet förstås! Hon började skriva på allvar ganska sent. När hon började skriva sin största succé Sagan om Isfolket var hon väl närmare 60 år gammal.

Det är också en del övernaturligheter, men inte så mycket som man skulle kunna tänka sig. Antagligen för att hon har skrivit om det förr. Man behöver inte oroa sig för att det ska vara massor av övernaturliga upplevelser hela tiden, om detta nu är något som Margit Sandemos läsare oroar sig för. Antagligen inte. Själv är jag ganska ointresserad av huruvida detta skulle vara sant eller inte. Jag tror egentligen inte, men det spelar inte så himla stor roll.

Biografin fortsätter ända fram till 2010. Det är ganska kronologiskt hela tiden, men förstås med massor av utvikningar hit och dit, som sig bör. Det är inte alltid de stora händelserna som berättas, utan det kan lika gärna vara en gång när Margit gjorde bort sig genom att säga nåt som kunde misstolkas, eller någon annan anekdot. Ibland kan man känna igen något som hon har använt i någon roman, och det är ju kul. Intressant att läsa för Margit Sandemos många läsare, och kanske även för andra. Det är ju ett ganska annorlunda och spännande liv.