These Old Shades

These Old Shades
av Georgette Heyer

Georgette Heyer ska ha varit den som etablerade genren Regency Romance. Hon var inspirerad av t.ex. Jane Austen, men eftersom Heyer inte skrev om sin samtid så blev det ju på ett helt annat sätt. Bl.a. var hon ju tvungen att hela tiden förklara tidens seder för sina läsare, och hon lär ha varit extremt påläst om regencyperioden. Hon skrev massor av böcker - romance, historiska romaner och deckare - från början av 1920-talet till sin död i mitten av 1970-talet.

"These Old Shades" är romance, men det utspelar sig inte under regencyperioden utan tidigare, någon gång i mitten av 1700-talet. Det är innan franska revolutionen. Madame Pompadour är den franske kungens älskarinna. Bokens hjälte är en typisk romancehjälte. Han är mörk (föreställer jag mig, jag minns faktiskt inte hur hans utseende beskrevs, jag var fullt upptagen med att le åt hur hans kläder beskrevs) och mystisk, sardonisk, och han kallas, inte utan fog, för "Satanas" av både vänner och fiender. Han heter Justin Alastair, hertig av Avon, och är lika hemma i Paris som i sitt hemland England.

En dag krockar han med en ung pojke i enkla kläder på en gata i Paris. Pojken är på flykt från sin äldre bror, som tänker straffa honom för ett eller annat. Hertigen får ett infall och köper pojken av brodern. Hans plan är att göra pojken till sin page. Det roar honom att släpa med en oskyldig ung pojke på några av Paris värsta adresser (men ståndsmässiga ändå - hertigen bryr sig inte om moral, men väldigt mycket om börd), och det roar även Paris fina kretsar. Hertigens mer moraliska vänner förfasar sig dock, men pojken själv, Léon, verkar förtjust. Han ser dessutom upp till hertigen på ett sätt som alla tycker är överdrivet. Men Léon blir arg när man försöker övertyga honom om att hertigen inte är värd den sortens beundran.

Det visar sig snart att det finns både ett och två mysterier rörande Léon, och att hertigen köpte honom på grund av lite mer än ett infall. Nu blir det spännande! Dessutom är dialogen rapp och rolig. En ganska bra bok, faktiskt. Lustigt att tänka sig att den är skriven för 85 år sedan. En 85 är gammal svensk bok hade troligen inte känts så här fräsch, och den hade inte varit lika lättläst.