Det var ur munnarna orden kom

Det var ur munnarna orden kom
av Mirja Unge

"Det var ur munnarna orden kom" var Mirja Unges debutroman, och nu är jag sugen på att läsa hennes senare böcker, för den här tyckte jag var riktigt bra. Stilen är ganska speciell. Det finns ingen direkt handling, utan det är snarare ögonblicksbilder som beskriver en händelse, ofta så man kan tänka sig att det här är en händelse som kommer upprepas, det är så här det är varje dag i huvudpersonens värld, och det är så här det känns.

Huvudpersonen heter Minna. Hon är lite för ängslig och lite för konstig, förstår man att omgivningen tycker. Hon är mycket för sig själv. Hon bor ute i skogen, där det inte finns så många andra barn (men det finns några, hon är inte alltid ensam), och i skolan saknar hon riktiga kompisar. Hennes storasyster Maja är för det mesta irriterad och sur på Minna. Men hon har väl en orsak. Majas kropp har börjat förändrats och pappan retar henne hejdlöst för att hon har börjat tycka att det är pinsamt att visa sig naken. Som pappan stör mig alltså! Han verkar alltid ha en sårande kommentar på lager, och vägrar konsekvent att ta ansvar för det genom att hävda att han bara skojade. Det är samma sak med Minna och mamman, men mot folk utanför familjen framstår han nog som helt annorlunda.

Överhuvudtaget är det inte riktigt bra i familjen, men det varken sägs eller tänks rakt ut. Och något är det med historien som gör att den känns alldeles verklig. Varenda detalj är trovärdig. Bra, men obehagligt.

Marikas A till Ö-projekt:

A Ronny Ambjörnsson - "Mitt förnamn är Ronny"
B Holly Black - "Mörkrets tjänare"
C Chun Sue - "Beijing doll"
D Edwidge Danticat - "En skörd av tårar"
E Ing-Marie Eriksson - "Märit"
F Jonathan Franzen - "Tllrättalägganden"
G Niall Griffiths - "Kelly + Victor"
H Ernest Hemingway - "The Old Man and the Sea"
I John Irving - "Garp och hans värld"
J Henry James - "The Turn of the Screw and Other Stories"
K Theodor Kallifatides - "Kärleken"
L Camilla Läckberg - "Isprinsessan"
M Shena Mackay - "Solen går ner över Eugene Schlumburger/Dvärg på rymmen"
N Donna Jo Napoli - "Zel"
O Tawni O'Dell - "Avvägar"
P Berny Pålsson - "Vingklippt ängel"
Q Anna Quindlen - "Object Lessons"
R Bjarne Reuter - "7A"
S William Sutcliffe - "En tripp till Indien"
T Stella Tillyard - "Aristokrater"
U Mirja Unge - "Det var ur munnarna orden kom"

V W X Y Z Å Ä Ö

Poison River

Poison River
av Gilbert Hernandez

Gilbert Hernandez skriver ofta om Palomar, en liten stad i ett icke namngivet (eller snarare påhittat) latinamerikanskt land. Byn är full av udda personligheter, och en av de mest centrala karaktärerna är Luba, som flyttade till Palomar i volymen "Chelo's Burden". Hon har alltså en bakgrund som är okänd för de andra palomarborna, liksom för läsarna. Men "Poison River" är berättelsen om Lubas liv, från hennes tidigaste barndom till dess att hon kommer till Palomar. Vi får veta hur den här ganska hårda och motsägelsefulla kvinnan vuxit fram, från en svår barndom till att intet ont anande varit uttråkad flickhustru till en gangsterboss, och vi får dessutom veta mycket om landets våldsamma nutidshistoria. Även Lubas handikappade kusin Ofelia, som bor tillsammans henne och hjälper till att uppfostra hennes barn, ställs i en ny dager.

Love and Rockets:
1. "Music For Mechanics"
2. "Chelo's Burden" (Och här med.)
3. "Las Mujeres Perdidas"
4. "Tears From Heaven" (Och här.)
5. "The House of Raging Women"
6. "Duck Feet"
7. "The Death of Speedy"
8. "Blood of Palomar"
9. "Flies On the Ceiling"
10. "Love and Rockets X"
11. "Wigwam Bam" (Och här.)

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket
av Gunnar Ardelius

En kort roman med ett långt namn. Den handlar om två ungdomar, Morris och Betty, och deras kärleks uppgång, nedgång och fall. Man ser dem bara i korta glimtar, det är väldigt korta kapitel och allting sägs inte så tydligt. Men det är ju vackert beskrivet. Jo, jag tyckte om boken, men man får ju räkna med att den tar slut efter bara en liten lässtund på soffan. Ska man leva i den i flera dagar får man läsa väldigt långsamt. Eller vara en sådan som låter det gå tid innan den börjar på nästa bok. Det kan inte jag, även om jo, jag tänker faktiskt på böcker som jag har läst för länge sedan också.

Teflon

Teflon
av Annika Reich

Vad var det nu den här boken handlade om? Den har stått för länge i hyllan ovanför datorn och väntat på att jag skulle skriva något om den.

Jo, det handlar om Hannah, den yngsta dottern av två i en helt vanlig tysk familj, som mamman har "klätt in i teflon" för att skydda barnen. Pappan är inte så viktig, han jobbar mycket och är inte särskilt mentalt närvarande i familjen. Storasyster Nora har just flyttat hemifrån. Enda sättet för henne att känna något är att skära och bränna sig.

När mammans väninna med make kommer på besök så får Hannah en häftig crush på mannen, Stefan (omkring 3 ggr så gammal som Hannah, skulle jag tro). Han verkar utnyttja det friskt. Hannahs mamma väljer att inte se något, medan Nora till varje pris vill rädda lillasystern. Hannah får i sin förtvivlan problem med både sin psykiska och fyskiska hälsa. Känns egentligen inte som en helt fräsch berättelse. Möjligt att jag missar något p.g.a. språket (tyska), men det är trist att läsa om hur Hannah och Nora i så hög grad blir offer för Stefan.

Atmosfären i familjen påminner förresten lite om den i böckerna om Lelle, "Ich habe einfach Glück" och "Erste Liebe". Är det något tyskt?

Blue Monday Volume 1: The Kids Are Alright

Blue Monday Volume 1: The Kids Are Alright
av Chynna Clugston-Major

Jag har läst den här tidigare. Alltså behöver jag inte skriva så mycket nu, läs här i stället. Hehe. *lat*

När jag var på biblioteket senast fanns det massor av Chynna Clugston-Major inne. Blue Monday volym 1-3 samt "Scooter Girl". Lånade alltihop. Tyvärr är det ju fyra volymer i Blue Monday, men inget bibliotek verkar ha den fjärde ö.h.t. Jag trodde att Man av skugga-Tobias kanske hade den, men han har också bara de tre första. :( Ska jag bli tvungen att köpa den själv? I så fall måste jag ju ha hela serien. Aaah, dyrt! Och även om jag gillar serien så finns det ju en massa andra som jag hellre vill köpa...

Hundra procent fett

Hundra procent fett
av Liv Strömquist

I Galagos monter på bokmässan såg jag att några seriealbum hade kommit ut i pocket. Det var detta och Mats Jonssons "Hey princess" och kanske nåt mer. "Hey princess" äger jag redan, men "Hundra procent fett" hade jag inte läst så den köpte jag. Det visade sig vara blandade korta serier, ofta med ett politiskt budskap. Men på ett roligt sätt alltså. Och smart. Hädanefter ska jag (eh, försöka att komma ihåg att) bara köpa rättvisemärkta bananer!

Rabbinens katt

Rabbinens katt
av Joann Sfar

Det är härligt att läsa något på måfå och upptäcka att man tycker att det är helt fantastiskt. Jag lånade det här seriealbumet sist jag var på biblioteket, för jag hade för mig att någon sagt något bra om det. Och nu har jag en ny serieskaparidol! Måste leta upp fler serier av Joann Sfar (om det finns på svenska), och jag hoppas att "Rabbinens katt" fortsätter översättas. Den här volymen innehåller nämligen bara de tre första delarna, det finns fler. Den kom ut ganska nyligen, så det finns inga skäl att tro att det inte ska göra det. Jag kommer definitivt att köpa den här första volymen, och förhoppningsvis ännu fler. :) Originalspråket är franska, och det är ju inte direkt det språk jag kan bäst, så jag är beroende av att de översätts. Teckningsstilen är de här tunna, nästan slarviga, linjerna, och texten matchar och är nästan lite svårtydd, så om jag skulle läsa något på franska så skulle det inte bli "Rabbinens katt".

Historien berättas av Rabbinens katt själv, och innehåller därför många textrutor och relativt få pratbubblor. Katten var en helt vanlig katt till en början. Han bor hos en man som är rabbin i den judiska församlingen i en liten algerisk stad, någon gång i början av 1900-talet. I hushållet finns också kattens högt älskade matte Zlabya, som är rabbinens dotter, och en skränande papegoja. Papegojan stör, så katten äter upp den och efter det kan katten tala. Det visar sig att katten är intelligent och listig, och att han kan vara både elak och medkännande. Rabbinen säger att eftersom kattens ägare är judar måste han vara en judisk katt, varpå katten genast kräver att få fira sin bar mitzva. Men måste man inte vara människa för det? Katten och rabbinen för långa teologiska diskussioner, och en annan rabbin måste t.o.m. kopplas in.

Vi får också se hur katten förlorar sin talförmåga, men inte sin tankeförmåga. Nu är det som om han vore en vanlig katt men ändå inte, och han reflekterar över skillnaderna mellan hur katter och människor tänker. Det handlar mycket om rabbinen, hur han är en vis man men inte står över alla möjliga löjliga känslor som alla har. Irritation, lycka över små hämnder, svartsjuka. Precis som kattens svartsjuka när Zlabya gifter sig och inte bryr sig om sin katt lika mycket längre. Men serien tar även upp ämnen som hur judar och araber diskrimineras.

Måste läsas!

Mamma opp i dagen

Mamma opp i dagen
av Lisa Eurén-Berner

Det här är den andra av böckerna som berättas av Susanne, istället för original-sprakfålen, d.v.s. Susannes mamma Inga-Maja. P.g.a. perspektivbytet gjordes ett märkligt tidshopp, som jag skrev om här. Andra världskriget pågår alltså fortfarande trots att det började när Susanne föddes och hon är i femtonårsåldern nu. Det nämns dock aldrig hur länge det har hållit på (kanske för att inte skapa ännu mer oreda i berättelsens tidsaxel), bara att alla hoppas att det snart blir fred.

Susanne är i princip sett likadan som Inga-Maja, något som också poängteras i den här bokens titel. Den enda skillnaden är väl att Susanne är uppvuxen i Stockholm, men hon har ju besökt sin mammas barndomshem i Norrland mycket och är mycket förtjust i landskapet där. Inga-Maja träffade ju dessutom sin man Greger som väldigt ung, och hörr fast vid honom. Susanne verkar umgås med flera olika pojkar, och har ännu inga planer på att stadga sig än (hon är alltså runt 14-15 år). I den här boken är hon förtjust i en kille som heter Dick, men umgås även en del med hans till en början odräglige vän Harald.

En likhet som nästan är lite för mycket är att familjen har en ny hushållerska som är systerdotter till gamla Amanda (hushållerskan i Inga-Majas barndomshem) och nästan en kopia av henne. Susanne och särskilt hennes bror Peter retas lika mycket med denna Linnéa, som Inga-Maja och Klas gjorde med Amanda. Jag antar förresten att Amanda, Linnéa och Olivia (Linnéas pinsamma andranamn) var riktigt hopplösa gumnamn på den här tiden. Inte riktigt samma som nu i så fall. :)

I den här boken umgås Susanne som sagt med Dick, bråkar och blir sams med Harald och besöker dessutom en kompis som har flyttat till ett hus där det spökar. Plus lite annat smått och gott. Kul grejer är att på den här tiden hette det visst ett tjej ("Heja, tjejet!", "bara ett dumt tjej", visst låter det konstigt?), och man tog med sig smör när man gick på fest. Jag antar att man var tvungen att ersätta det smör som värdinnan gjort av med i matlagningen till festen, eftersom smör var ransonerat.

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"
11. "Susanne på egen hand"

Bilder från bokmässan

Söndag: Smygtagen på bild på Tobias Eliasson, som äger Man av skugga förlag, och Daniel Lenneér, som skrivit "Party med Pluto", som jag skrev om häromdagen. :)


Årets skörd. Inte så farligt mycket om man tänker på att jag var där i två dagar. Boken på sidan är inte köpt på mässan, men jag fick den signerad av Johanna Lindbäck. Jag tog inga bilder när hon pratade om boken, men hennes bokhorekolleger filmade visst. Här och här. Förresten, någon på mitt jobb såg mig visst när jag satt och lyssnade där. Man går aldrig säker.

Bilder från bokmässan

Vi som var där i år var jag, Malin (lillasyster) och Kristin (kompis). Det blev två dagar i år. Lördag och söndag.

Utanför mässan.

Inne på mässan.

Min syster är ett Carolina Gynning-fan, så vi var och såg på när Adam Alsing intervjuade henne och Alex Schulman om deras mailkorrespondens som blivit bok. Ganska roligt. Inte helt omöjligt att jag någon gång läser boken.

Dålig bild, men jag satt så skönt (på golvet) så jag orkade inte gå runt och fota ur en annan vinkel. Hon som vi ser från sidan är Anne B. Ragde. ("Eremittkrepsene" kom nyligen ut i Sverige.) Hon pratade väääldigt svenskinfluerad norska, men det var nog bara i det här sammanhanget. Kul att höra henne berätta om böckerna. Jag måste ta och läsa tvåan snart.


Ballonger! Det står "Library Lovers" på dem, men det syns inte här. På kvällen började de förresten komma allt närmare golvet. Vi tänkte ta fler på söndagen, men då delade de inte ut dem längre. Misstänker att heliumet var slut.

Rubiner & glasull, Häxan i skogen

Rubiner & glasull
av Josefin Svenske

Häxan i skogen
av Lina Neidestam

Passade på att köpa några "lantisar" på Bokmässan. Lantis är en serie små seriehäften av olika svenska serieskapare och tanken är att de ska utspela sig just på landet. Berättelser som utspelar sig på landet är bra (ja ja, det är självklart ingen garanti). Jag har ju förstås inte koll på varenda en som gör serier i Sverige, så mitt urval baserar sig ofta på vilka omslag och titlar jag råkar gilla. Nu när jag kollar lite på internet så visar det sig att Josefin Svenske och Lina Neidestam, som har gjort just de här två häftena, ingår i samma seriekollektiv. Då blir det ju extra passande att jag skriver ett gemensamt inlägg om de här två.

I "Rubiner & glasull" träffar vi två gotländska systrar som varje dag(?) fikar med sina kompisar inne i stan. Här är de i alla fall på två cafébesök. Första gången berättar den äldre systern ett gammalt barndomsminne om när lillasystern jobbade med att isolera grannens vind, och andra gången en alldeles färsk historia om glasögonen hon just har fått. Lite småmärkligt upplägg eftersom det blir massor av saker, som inte direkt hör ihop, som ska in på väldigt få sidor. Det verkar som om familjen har lite dåligt ställt, eftersom pappan tycker att det är en bra idé att anmäla sin yngsta dotter (som ser rätt liten ut där, mellanstadieåldern kanske) till jobba med isolering hela sommaren. Mamman (som för övrigt blandar in en massa engelska uttryck när hon pratar) har dessutom problem med att skrapa ihop pengar till glasögon. Hmm, kunde egentligen vara intressant att läsa mer om den familjen.

"Häxan i skogen" handlar om en sexårig flickas magiska upplevelse av skogen (förmodligen inte särskilt långt) bortom radhusområdet där hon bor. Hon ser sjöjungfrur och skogsrået, men letar förgäves efter tomtar och efter häxan, som ska bo någonstans i skogen. Med sig har hon en skeptisk hund, som slänger ur sig saker som "det här är bara en nyhednisk fas i din sexårskris". :) Jag gillar det här med övernaturligheterna som kanske, kanske inte finns, men är inte lika intresserad när barndomsupplevelserna ska jämföras med flickans vuxna liv. Fast det är å andra sidan bara sådär fyra serierutor...

Uppdatering: Jag tyckte väl att jag kände igen Lina Neidestams stil. Hon gör ju en serie som går i Nemi-tidningen (den svenska iaf). Zelda, heter den.

Party med Pluto

Party med Pluto
av Daniel Lenneér

Jag känner en som har ett eget förlag. Coolt, va? ;) Lagom till bokmässan kom förlagets första riktiga bok ut, och den var jag ju tvungen att köpa. Jag fick den signerad också.

"Party med Pluto" är ett seriealbum som är baserat på en verklig händelse. Författaren är på en fest (med ganska dålig uppslutning, tydligen hade det blivit många återbud) hos en kompis i Stockholm. Kompisen hade dock gjort misstaget att bjuda in en jobbarkompis, den gorillaliknande Pluto. Pluto vet hur man festar, och han talar gärna om för övriga gäster hur det ska gå till. Man får inte dricka så mesigt som de gör, man får inte prata jobb, man ska absolut inte spela några jävla spel och man måste hinna med att gå till minst fem ställen. Annars är det ingen fest. På fester ska man ha kul! Att övriga gäster inte direkt har kul och att detta beror på honom är inget som Pluto lägger märke till. I varenda situation är han så bufflig och direkt otrevlig som man överhuvudtaget kan vara. (Jag utgår från att "fylla har skylda", för om han är så här i vanliga fall förstår jag inte varför han blev inbjuden.) Festkvällen blir helt förfärlig, och det är ju en bra grund till en serie. Den lär vara helt och hållet dokumentär.

"Party med Pluto" var verkligen ett "grisen i säcken"-inköp. Jag såg på Tobias (d.v.s. förläggarens) Facebooksida att hans förlags första bok var klar, och det visade sig att han skulle sälja den på bokmässan en av de dagar som jag skulle vara där. Jag visste alltså inte i förväg vad det var för sorts bok, vem som skrivit den eller nånting. Men jag blev nöjd med inköpet. Jag gillar serier, och den här var inte alls dum. :) Daniel Lenneér lyckas få fram känslan av hur det kan vara att tvingas umgås med någon du verkligen inte gillar, och passar på att vara lite rolig mellan varven. Jag gillar ju att de som inte är Pluto låter precis som vissa unga män (som inte är som Pluto) brukar formulera sig.

Den verklige "Pluto" har, så vitt jag förstår, ingen aning om att det finns ett seriealbum om honom.

Seriealbumet avslutas med en serie och serien, och på författarens hemsida finns mer extramaterial, t.ex. kommentarer från några av de övriga gästerna på festen.

"Party med Pluto" kan köpas från Man av skugga förlag. (Jag ser att ordersidan inte är klar än, men det räcker säkert att skicka ett mail.) Här kan man även se bilder från bokmässan.

Twinkle twinkle

Twinkle twinkle
av Kaori Ekuni

Vanligtvis när författarnamnet är japanskt brukar det vara en manga jag har läst, men "Twinkle twinkle" är en roman. Men den påminner mig faktiskt lite om manga av Erica Sakurazawa. Det är atmosfären, att det egentligen inte händer så mycket, och att karaktärerna inte riktigt är lyckliga men överlever.

"Twinkle twinkle" handlar om ett ungt nygift par. De har inte gift sig av kärlek utan för att det blir bäst så, men de har ändå sympati för varandra och kommer för det mesta bra överens. Shoko har ett ganska ostabilt psyke och är rädd för att hon håller på att bli alkoholist. Hon går hos en psykiater, men han säger bara att det inte är någon fara och att hon säkert kommer må bättre om hon blir gift. Det är därför hon har letat upp en make, och hennes föräldrar är överlyckliga över giftermålet. De verkar vara av samma åsikt som Shokos psykiater. Nu kan hon lägga sina problem bakom sig.

Hennes man Mutsuki är bög. Det är ingen hemlighet vare sig för Shoko eller för hans föräldrar. Däremot vet inte Shokos föräldrar eller vänner något, precis som hennes psykiska problem döljs för Mutsukis föräldrar. Mutsukis mamma anser att en läkare bör vara gift, annars kan patienterna förlora förtroendet för honom. Mutsukis pappa är däremot mer tveksam. Även om Shoko har gått in i äktenskapet med öppna ögon är han rädd för att arrangemanget kan skada henne. Men hon är ganska nöjd, även om hon ibland är olycklig och dricker, och hon kommer bra överens med sin makes pojkvän och deras vänner. Ända tills hennes vänner och föräldrar börjar lägga sig i. Dessutom är psykiaterns nya råd att hon skaffar barn. Hon ska få se att då blir allt bra.

"Twinkle twinkle" är ganska kort och relativt lättläst, trots att ämnet inte är helt enkelt. Historien berättas omväxlande av Shoko och Mutsuki. Idén med att gifta sig för att upprätthålla en snygg fasad och Shokos ofta självuppoffrande attityd (den beror lite på hur hon känner sig) känns till en början lite främmande, och jag tänkte att det är väl skillnad på kulturerna. Men vid närmare eftertanke finns det säkert liknande överenskommelser även här. Alltid är det något som ska gömmas undan.

Tydligen är boken inte översatt direkt från japanskan, utan har tagit vägen om engelskan. Kanske borde man hellre läsa den på engelska för att komma ett steg närmare originalet.

Anatomi. Monotoni.

Anatomi. Monotoni.
av Edy Poppy

Första gången vi möter Vår ska hon just påbörja en flörtig lek med en främmande man, som leder till snabbt sex på en bakgata. Vårs man Lou har en älskarinna som han tar långa promenader genom London med. Eftersom Vår och Lou gifte sig när de var så unga, de är fortfarande väldigt unga, har de inte lovat varandra trohet. Annars är de rädda att deras kärlek kommer ta slut. En tid, när de bodde i Lous hemland Frankrike, delade vår sin tid mellan honom och älskaren som hon hade då. Hon älskade båda två, och har ännu inte riktigt kommit över älskaren. Men hon är svartsjuk på Sidney, Lous älskarinna. Lou vill leka en lek. Om Vår kan hitta någpn som hon kan älska lika högt som älskaren så ska han själv göra slut med Sidney. Vår tänker att det är värt det, även om hon inte tror att det blir lätt att hitta någon.

Nu är väl inte det här sättet att vårda sin relation det allra enklaste. Lou kommer ibland att ångra sin utmaning till Vår och flera människor kommer skadas. Men Poppy lägger ingen direkt värdering i parets livsstil, och det känns skönt. Hon vill bara berätta om just de här människorna, inte förkasta eller rekommendera otrohet.

"Anatomi. Monotoni." var vinnarbidraget i en kärleksromantävling som det norska förlaget Gyldendal utlyste för några år sedan. Det verkar som om mycket av snacket kring boken har handlat om vad som är självbiografiskt och inte. I ett PS skriver författaren att allt i boken är sant, utom det hon har hittat på. Men av det lilla jag har läst om författaren så verkar det som om Vår och Lou åtminstone har lånat många drag från författaren. Edy Poppy är en pseudonym för Ragnhild Moe. Hennes man heter Cyril Albert-Gondrand (det är han som har tagit omslagsfotot, som föreställer Ragnhild Moe själv). Detta har viss betydelse för handlingen. Vår skriver nämligen på en semi-självbiografisk roman, och kallar sin huvudperson för Ragnhild och Ragnhilds man för Cyril. Poppy låter också Vår och Lou diskutera romanen om Ragnhild och Cyril. När Vår har överdrivit en verklig händelse och skrivit att Cyril slagit henne säger Lou att det inte gör honom något, läsarna kommer förstå att Cyril inte är han. Egentligen tror jag väl att Vår är en lite förvrängd version av den verkliga Ragnhild (eller kanske inte ens särskild lik henne alls) och att bok-Ragnhild är en lite förvrängd version av Vår, men hade det inte varit spännande om allt som stod om bok-Ragnhild var alldeles sant?

Jag tycker att "Anatomi. Monotoni." är en välskriven bok, med karaktärer som både känns igen och är lite exotiska. Det nämns en hel del boktitlar, musik, konstnärer etc., vilket känns smått pretentiöst och irriterande. Men det är ju inte heller ovanligt att folk håller på så och man kan säga att det får Vår och Lou att verka ännu lite mänskligare.

............................................................

Inlägg om helgens bokmässa kommer en annan dag.

The Adventuress

The Adventuress
av Audrey Niffenegger

Ja, den här boken är av författaren som skrev "Tidsresenärens hustru", men "The Adventuress" är en helt annan sorts bok*. Tydligen är Audrey Niffenegger även bildkonstnär, och detta var hennes första bok, som hon själv band i tio exemplar i början av 80-talet. Nu har den ju förstås tryckts "på riktigt" i en mycket större upplaga. Idén kom till henne när hon råkade rita bilder av en kvinna i långa handskar i olika märkliga situationer. Till slut skapade Niffenegger en hel berättelse runt kvinnan och gjorde illustrationerna med en särskild tryckteknik. Det är en ganska osammanhängande och märklig historia, som berättas nästan enbart i bilder, med ett eller ett par ord till varje. Det är nästan som om orden är bildens titel snarare än boktext, t.ex. "Running away" eller "The birth of Maurice".

"The Adventuress" beskrivs som "a novel in pictures" eller "visual book" och fanns på bibliotekets serieavdelning, men känslan jag får av den är helt klart att det är en bilderbok. Atmosfären påminner om en del bilderböcker man läste som liten, de som var konstiga och poetiska och hade mörka bilder. Fast just den här är för vuxna. Mest för de som tycker om bilder och udda berättelser.


*Båda kanske är smått udda förstås, men jag tycker att det är skillnad på en bilderbok med ett fåtal ord och en tegelstensroman på jag-vet-inte-hur-många sidor.

Montecore - En unik tiger

Montecore - En unik tiger
av Jonas Hassen Khemiri

Detta kan nog komma att bli den första bok som jag ger fem poäng i läsecirkeln. ("Fågelvägen" var mycket nära, men så tyckte jag att den sista biten av boken var så himla tråkig. Så här i efterhand borde jag nog gett den en femma ändå.) Riktigt, riktigt bra. :)

Författaren Jonas Hassen Khemiri ska precis ge ut sin debutroman, "Ett öga rött". Han får ett mail från en man som kallar sig Kadir, som tydligen har luskat fram detta på internet. Kadir säger sig Jonas pappas barndomsvän från Tunisien, och har själv besökt familjen Khemiri på 80-talet en gång. Visst minns Jonas väl honom, och hur Jonas och pappan lärde Kadir svenska? Kadir skriver verkligen på svenska, men en väldigt hemsnickrad sådan, med influenser från arabiska och franska. Man kan nästan föreställa sig att han sitter med ett synonymlexikon och väljer det "finaste" och svulstigaste, men kanske inte det mest korrekta, ordet för allting. Kadir har en briljant idé. Jonas nästa bok ska vara en biografi över Jonas fantastiske far, den världsberömde fotografen som bor i en lyxvåning i New York, mottar massor av utmärkelser och umgås med kändisar.

Samme far som i Jonas ögon är en riktig svikare. Han som lämnade Jonas mamma, småbröderna och inte minst Jonas själv. Men han var en svikare redan innan dess. När Jonas var liten var pappan förstås idol, men senare insåg han att pappan kanske inte var så fantastisk i alla fall. Och på 90-talet när främlingsfientligheten blir allt starkare i Sverige och Jonas och hans kompisar, alla med invandrarföräldrar, tar upp kampen, försvinner Jonas beundran för sin pappa helt. Pappan verkar ju stå på helt fel sida.

Kadir har dock totalt motsatt syn på sin gamle vän. Han vill att Jonas ska stryka alla negativa kommentarer ur den gemensamma texten. De måste vara fel, eller så passar de inte in. Och så kommer det en detaljerad beskrivning på vad som borde skrivas istället. Det blir ofta komiskt med den inte särskilt diskreta kritiken av Jonas skrivande, och de storslagna formuleringar Kadir vill ha. Båda författarna har sin egen bild av verkligheten som de försöker hålla fast vid och läsaren vet inte riktigt vad den ska tro. men ibland verkar de slinta och då kanske det är sanningen som kryper fram.

Det blir intressant att diskutera boken med läsecirkeln nästa vecka. :)

(Den här var ännu mer svårscannad än "Ett öga rött". Omslaget ska vara i svart och silver, men det syns dåligt här.)

Wish

Wish
av CLAMP

Jag fick tag på en manga av CLAMP senast jag var på biblioteket. Alla fyra delarna. :)

Det är en söt historia om en ängel som är på jorden för ett uppdrag. Men eftersom hon (Egentligen har änglar och djävlar inte kön, men kallas för "hon" och "han" ändå. I översättningen alltså, man vill väl undvika att kalla dem "det". På japanska har man tydligen inte det här problemet.) ännu inte är en gammal och skicklig ängel så klarar hon bara att ha sin sanna form på dagarna. På nätterna blir hon superdeformed (i det här fallet känt som "kerubform", alltså den där bebislooken mangakaraktärer ofta har på bilder där de ska uttrycka vissa typer av känslor) och är alltså pytteliten. I det här sårbara tillståndet blir hon angripen av en stor fågel, men räddas av en stilig ung läkare på väg hem från jobbet. Som tack för att läkaren, Shuichiro, räddade ängeln, Kohaku, är hon skyldig att uppfylla en önskan åt honom. Men Shuichiro har ingen önskan, och han är ganska övertygad om att han hallucinerar efter ett jobbigt arbetspass. Kohaku kräver då att få stanna kvar hos honom tills han kommer på något, men exakt vad skulle en otroligt klumpig ängel kunna göra för nytta?

Så småningom flyttar även en del andra individer av himmelsk och helvetisk karaktär in hos Shuichiro (som tar detta med förvånansvärt jämnmod). Det är bl.a. Koryu, en djävul som älskar att retas med Kohaku och som i likhet med henne inte kan behålla sin sanna form hela tiden ännu. Skillnaden är att han är liten på dagen, när Kohaku är stor. Koryu har även ett par tjänare/älskarinnor, som ibland är katter och ibland bara kattliknande, med sig. De är hemskt roliga och, eh, lätt-tassade. Men där finns även några andra, som har starka skäl att gömma sig för sina härskare i Himmelen och i Helvetet. Det drar ihop sig till en diplomatisk kris för dessa båda riken. Och mitt i alltihop börjar ängeln Kohaku falla för människan Shuichiro, utan att inse det själv.

Av de CLAMP-serier jag har läst tillhör Wish varken de bättre eller de sämre, utan är lite mer mittemellan. Guds budbärare är förresten extremt söta. Och så finns det söta och roliga småfåglar som pratar med Kohaku när hon pysslar i Shuichiros trädgård, och en gullig, men märklig, katt. Överhuvudtaget måååånga söta varelser av varierande slag. Men CLAMP borde kanske ha lagt lite mer energi på personligheter (Shuichiro är t.ex. rätt tråkig) istället. Men mangan är ändå läsvärd (bara långt ifrån ett måste), speciellt för Koryus och katternas skull (hihi, jag gillar dem), och särskilt om man hittar den på bibblan. :)

Meine freie deutsche Jugend

Meine freie deutsche Jugend
av Claudia Rusch

Det blev nästan mini-temaläsning här. Först en bok som bygger på verkliga personers brev för några hundra år sedan, sedan en bok som bygger på intervjuer med någon som var barn för 100 år sedan, och nu en bok som bygger på egna minnen av 1970- och 80-talen.

Claudia Rusch föddes 1971 på nordkusten i Östtyskland och kunde (innan hon och mamman flyttade därifrån, och senare på besök hos sin mormor) se Sverigefärjan fara förbi, så nära men helt omöjlig att få åka med. Att en gång åka till Sverige med färjan var något hon drömde om, och senare blev hon helt besatt av Frankrike och allt franskt. Men de enda utlandsresorna man fick lov att åka på gick österut.

Det låter kanske som om "Meine freie deutsche Jugend" skulle vara en sorglig bok, men den är faktiskt riktigt rolig. Även om Claudias mamma och styvpappa ansågs suspekta, och familjen därför alltid bevakades av Stasi, så verkar det ha varit en lycklig barndom. Det här med att det ständigt satt några Stasimän i en bil utanför familjens bostad gav för övrigt upphov till ett par komiska incidenter. Komiskt blir det också när Claudia och andra Ossis besöker väst i början av 90-talet. Det blev visst lätt en del kulturkrockar...

Muren föll mycket lägligt, precis när Claudia var arton. I Östtyskland hade hon inte kunnat genomföra sina framtidsplaner, och den som lämnade landet brukade inte direkt vara välkommen tillbaka och alltså hade hon varit tvungen att lämna sina föräldrar bakom sig. Det är här som man kan märka en del bitterhet i texten. För även om planerna aldrig behövde genomföras så fanns det ju ändå ett dåligt samvete över att svika föräldrarna. De skulle ju egentligen ha kunnat lämna landet när som helst, men de ville inte. Det är intressant att läsa om att de oliktänkandes mål inte alls var en enat Tyskland. De var inte intresserade av att bli som Västtyskland, utan ville istället förändra Östtyskland. Det här har jag missat lite tidigare, jag var ju bara elva år 1989.

Jag tyckte att "Meine freie deutsche Jugend" var en riktigt bra bok. Trots att den inte är berättad i kronologisk ordning är den inte svår att läsa. Kapitlen är ganska fristående från varandra. jag hade helt missat att boken har översatts till svenska, men det har den visst. "Honeckers kanderade äpple" heter den då, och titeln syftar på den händelse som gör att lilla Claudia måste lova att aldrig mer berätta Honeckerskämt offentligt och att inte kalla poliser för "snutar", även om hon menar det snällt. :-D

Tyra i 10:an Odengatan

Tyra i 10:an Odengatan
av Ann-Madeleine Gelotte

Den här har jag letat efter, men till slut fick jag tag på den. Jag hade redan de båda andra böckerna i serien. Detta är mittenboken i en trilogi bilderböcker, men det är egentligen inte så noga i vilken ordning man läser dem. Dessutom har jag läst allihop tidigare. Jag har alltid tyckt bäst om den första, "Ida Maria från Arfliden". Det är författarens bok om sin mormors uppväxt i Lappland i slutet av 1800-talet, och bygger på intervjuer hon gjort med sin mormor.

I den här boken är det Ida Marias dotter Tyra, d.v.s. författarens mamma, det handlar om. Hon växte upp i Stockholm på 1910-20-talet. Det är minnen från hur det var i skolan, hemma, vad Tyras pappa jobbade med och portvaktsjobbet som var familjens ansvar. Det handlar om vad Tyra och hennes kompisar lekte med, hurdana kläder man hade, hur det var att gå och handla mat, om att gå på bio och särskilda händelser som hon kommer ihåg. Och på varje uppslag är det en stor och detaljerad bild och några småbilder. Jättefina böcker. :)

Den tredje boken handlar om Ann-Madeleine Gelottes egen uppväxt, och heter "Vi bodde i Helenelund".

Det finns en utgåva med alla tre böckerna i en volym också (de hade den på en skola där jag praktiserade för tio år sedan), men jag vet faktiskt inte om någon av dem går att få tag på numera. Jag har hittat mina på loppisar och Tradera.

Aristokrater

Aristokrater: Caroline, Emily, Louisa och Sarah Lennox 1740-1832
av Stella Tillyard

Detta är en biografi över fyra systrar i den brittiska aristokratin. De var ättlingar till en kung, och hade överhuvudtaget många kända och inflytelserika släktingar. När man läser baksidestexten kan man lätt tro att de bara var fyra syskon, men de stämmer inte. De hade några bröder och åtminstone en syster till (som dog ung), men avgränsningen är troligen gjord för att de här fyra hade de mest intressanta liven och att det finns gott om material. Boken är baserad på brev som systrarna skrivit till varandra, brev som de skrivit till eller mottagit av andra, bokföring från deras hem etc. Det är spännande att läsa om deras liv, som blev ganska olika varandra trots att de börjande på nästan samma sätt. Men de råkade ut för olika saker, och hade lite olika idéer.

Politiken hade jag inte så lätt att hänga med i, men det funkade att läsa. Med lite mer bakgrundskunskaper hade det nog blivit mer intressant. Man kunde kanske fått lite aha-upplevelser i stil med: Jahaa, var hon mamma till honom! Men nu hade jag ju inte hört talas om de här 1700-talspolitikerna förr. En annan sak som krånglar till det är allas tendens att byta titel (man kallar inte sin syster Emily för "Emily" när hon är fint gift med hertigen av Leinster, utan då blir hon "min syster Leinster") och att döpa sina barn efter nära släktingar, så att det finns flera personer med samma namn. Men jag tycker att författaren gör ett bra jobb med att hålla isär personerna för läsarens räkning.

Vad var det för spännade som hände systrarna då? Hmm, äldsta systern Caroline inledde sitt vuxna liv med att gifta sig bakom sina föräldrars rygg och mot deras vilja. Men det var i alla fall ett lyckligt äktenskap. Emily gifte sig med en irländsk adelsman och masosr av barn, plus att hon tog hand om sina yngsta syskon och blev som en mor för dem efter föräldrarnas död. Emily hade den starkaste personligheten av systrarna, och väntade för övrigt med att göra skandal. Louisa var ganska snäll och ordentlig hela tiden, medan Sarah... inte var det. Fast det var väl inte bara hennes fel. Det låg ju en del politik bakom.

"Aristokrater" var inte särskilt snabbläst. Det var mycket fakta att ta in. Men den var väldigt bra.

Det ska även finnas en TV-serie som är baserad på boken.
Marikas A till Ö-projekt:

A Ronny Ambjörnsson - "Mitt förnamn är Ronny"
B Holly Black - "Mörkrets tjänare"
C Chun Sue - "Beijing doll"
D Edwidge Danticat - "En skörd av tårar"
E Ing-Marie Eriksson - "Märit"
F Jonathan Franzen - "Tllrättalägganden"
G Niall Griffiths - "Kelly + Victor"
H Ernest Hemingway - "The Old Man and the Sea"
I John Irving - "Garp och hans värld"
J Henry James - "The Turn of the Screw and Other Stories"
K Theodor Kallifatides - "Kärleken"
L Camilla Läckberg - "Isprinsessan"
M Shena Mackay - "Solen går ner över Eugene Schlumburger/Dvärg på rymmen"
N Donna Jo Napoli - "Zel"
O Tawni O'Dell - "Avvägar"
P Berny Pålsson - "Vingklippt ängel"
Q Anna Quindlen - "Object Lessons"
R Bjarne Reuter - "7A"
S William Sutcliffe - "En tripp till Indien"
T Stella Tillyard - "Aristokrater"

U V W X Y Z Å Ä Ö

The Rules of Love

The Rules of Love
av Erica Sakurazawa

Chieko önskar att hon kunde bli kär, men när hon väl blir det är det i helt fel kille. Taku är inte den som håller sig till bara en tjej, och inte den som håller sig för god för att ta emot gåvor och pengar heller. "The Rules of Love" är berättelsen om deras kärlekshistoria. Som vanligt när jag läser Erica Sakurazawa så tycker jag att berättelsen inte är riktigt slut när mangan är det (fast okej, här kan jag väl godta att berättelsen är slut, det finns någon sorts avslut i alla fall), utan det här är bara ett liten glimt av personernas liv. Det kommer fortsätta utan att vi får veta vad som händer.

Susanne på egen hand

Susanne på egen hand
av Lisa Eurén-Berner

Hittills har det var Inga-Maja Borg (född Bergman) som nedtecknat sina missöden och glädjeämnen i Sprakfåleserien, men nu i den elfte boken är det hennes dotter Susanne som har tagit över pennan. Kanske blev Inga-Maja för gammal för att det skulle vara riktigt intressant för läsarna, eller så ville författaren skriva om en yngre flicka igen. Lite konstigt med tiden blir det dock. Sprakfåleböckerna verkar utspela sig ungefär samma år som de blev utgivna. I den förr-förra boken, "En liten sprakfåle till" från 1941, hade andra världskriget börjat och Greger (Susannes pappa) är beredskapsman. Susanne är då ett par år gammal. I "Susanne på egen hand" har Susanne blivit tretton år gammal, men kriget pågår fortfarande! Boken kom ut 1943. Det har alltså förflutit mycket mer tid i karaktärernas liv än i deras omvärld. En liten smula förvirrande kanske.

Precis som med den allra första boken i serien ska denna inte föreställa att vara skriven med tanke på utgivning. Den första var ju bara Inga-Majas dagbok, och "Susanne på egen hand" ska föreställa en skoluppsats på ämnet "Mitt sommarlov", som har blivit rätt lång. Susanne har varit uppe hos mormor och morfar i Norrland och dessutom passat på att besöka sin vän Marianne som också bor där uppe. Hon lär också känna några ömsom trevliga ömsom jobbiga pojkar, och råkar ut för lite av varje.

Det är inga stora skillnader mellan Susanne och Inga-Maja. Båda älskar Norrland (trots att Susanne ju är uppvuxen i Stockholm), beundrar sina föräldrar (i Susannes fall även mammans föräldrar), retas med Amanda etc. Man kunde ju tänka sig att författaren kunde gett Susanne en annan syskonuppsättning (fler syskon, inga syskon, äldre syskon, systrar, det finns massor av tänkbara kombinationer), men nejdå, hon har sin lillebror Peter som påminner mycket om Inga-Majas lillebror Klas.

Så vad ger den här boken då? Tja, de är ju ganska roliga och trevliga, och de tar ju inte upp mycket av min dyrbara lästid. ;-) Av just den här lärde jag mig dessutom ett skojigt nytt ord, som jag använt massor under den senaste veckan. Korkis. Som i: "Jag är korkis i svenska" (sagt av Marianne i boken). :-D

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"

Princess Ai, manga i Sverige

Princess Ai - Första boken: Misär
av Misaho Kujiradou, Courtney Love & D.J. Milky

Ja, den är den Courtney Love. Jag vet inte hur mycket hon har varit involverad i skapandet av den här mangan egentligen, men historien ska i alla fall vara löst baserad på henne liv. Namnet "Ai" betyder "kärlek" och har förstås med "Love" att göra.

Ai vaknar upp i Tokyo, utan att veta hur hon kom dit eller vem hon är. Egentligen är hon en prinsessa från en annan planet, där någpn sorts uppror pågår. Någon är ute efter henne, och det finns troligen ett skäl till att hon är på Jorden, i Tokyo. Med sig har hon en hjärtformad ask (se där, en Nirvana-referens), som hon inte kan öppna.

Ai är charmig och märklig (hon är ju en utomjording...) och vet inte riktigt hur hon ska klara sig i världen. Men hon får hjälp av en mystisk gatumusikant och en väldigt snäll kille, Kent, som låter henne bo hos honom. hans svartsjuke rumskompis Hikaru blir extremt avundsjuk, och det blir inte bättre av att Ai lånar Hikarus kläder och stajlar om dem med hjälp av sax... Det är andra som är avundsjuka också, eftersom Ai blir så populär på klubben där hon jobbar - och det bara genom att sjunga, inte att strippa.

Fast allt är ju inte rosenrött. Som sagt har Ai sina fiender...

Tja, den här serien var väl sådär... Kändes inte så originell direkt (trots att den alltså ska bygga på Courtney Loves liv). Men jag kommer nog läsa klart den ändå, eftersom den bara består av tre volymer.

............................................................

I Sverige gavs Princess Ai ut av förlaget Mangismo, som det tyvärr inte gick så bra för. De har ställt in alla betalningar och det är förstås "paus" i utgivningen av alla serier. Hela Princess Ai är ju redan utgiven, så den är bara att köpa, men slutet på Kare first love (en av mina favoriter!) och I.N.V.U. (inte lika bra, men kul att läsa ändå) vet jag inte när jag får läsa. I värsta fall får jag köpa dem på engelska i stället, även om jag inte gillar tanken på att byta språk mitt i en serie på den sättet. Jag hoppas ju att det blir någon lösning förstås, men det känns rätt osäkert. Verkar dock som om den norska utgivningen av en annan av förlagets serier (Basara) har återupptagits, i samarbete med ett annat förlag.

Har det översatts för mycket manga (och manwha) till svenska nu? Mer än det finns läsare? Jag prenumererade tills nyligen på tidningen Manga Mania, men den lades ned och ersattes av en mer "flickinriktad" mangatidning, Shojo Stars. Från början hade jag ju trott att den nya satsningen skulle vara också, inte i stället för. Shojo Stars är ju iofs också bra, och eftersom min syster länge har tänkt prenumerera på den så slipper jag betala i fortsättningen. Hehe.

Expressens klassikertest

Du fick 25 av 28 möjliga

25 rätt lyckades du skrapa ihop. Av 28. Nästan en gultstjärna alltså, kom ihåg att frågorna är svåra. Gör testet en gång till utan att titta på svaren nedan så plockar du säkert några hem full pott.

Gör testet själv.

Har väl nåt med deras klassikersatsning att göra. Jag har bestämt mig för att inte samla på de böckerna. Kan ju inte ha böcker som ska se snygga ut ihop när författarna är helt blandade och de skulle stå på olika ställen i min bokhylla i så fall. Helt självklart. :)

Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Nu vill jag sjunga dig milda sånger
av Linda Olsson

Den andra av de två böcker vi läste under sommaruppehållet i min läsecirkel (den första), och som jag aldrig fick diskuterat med gruppen eftersom jag inte hade tid att gå på mötet. Jag hade faktiskt båda böckerna i min ägo redan innan vi bestämde oss för att läsa dem i cirkeln. "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" köpte jag dels för att jag hade hört så mycket bra om den och dels för att det var lite speciellt att en svenska bosatt i Nya Zeeland hade skrivit en bok på engelska som utspelar sig i Sverige. Dessutom gjorde den tydligen succé i Nya Zeeland. Det måste vara hemskt exotiskt att läsa om Dalarna där. (Inte för att det är enda anledningen att läsa boken alltså.)

Veronika är en ung författare som har rest runt i hela världen, men som efter en personlig tragedi flyttar in i ett hus i Dalarna. I huset bredvid bor en äldre kvinna, Astrid, som knappt har varit utanför byn i sitt liv, och som inte umgås med andra människor. Nästan det första Veronika får höra är att hon kommer bo granne med "byns häxa". Till en början har de ingen kontakt alls, men efter en lite trevande början blir de goda vänner och anförtror sig för varandra. Veronika berättar om sin sorg, Astrid om sina mörka hemligheter.

Det är nog väldigt vackert och klokt alltihop, men jag får aldrig riktigt någon känsla för Astrid och Veronika. Något gör att distansen till karaktärerna bara försvinner korta stunder under läsningen. Vissa skulle säkert säga att det här förstår jag bättre när jag blir äldre, men jag vet inte det... Det är kanske bara inte riktigt min stil.

Förresten, om man skulle vilja läsa boken på engelska (som ju är originalspråket, trots att författaren är svensk. Hon har inte översatt själv.) så heter den både "Let Me Sing You Gentle Songs" (Nya Zeeland) och "Astrid and Veronika" (USA, Storbritannien).

One del 8

One del 8
av Lee Vin

Gruppen T.B.C. (To Be Continued) ligger på ett annat skivbolaget än One, Jenny You och T.N.T. (för att nämna några av de viktigaste artisterna i serien). Det andra skivbolaget har för det mesta kopierat artister från det mer framgångsrika skivbolaget, men nu har de tydligen börjat få egna idéer. T.B.C. syns överallt, de är programledare och allt möjligt, men ännu har de inte släppt en singel ens. Men man kan tänka sig att när de väl gör det kommer den bli en storsäljare direkt.

Men vad som är ändå mer speciellt är att man dessutom har valt att satsa på en ny roxckgrupp. Rock, inte pop alltså, och med bandmedlemmar som spelar riktiga instrument, i stället för att bara sjunga, rappa och dansa. Precis den sortens musik som Jenny You drömmer om att få göra, men inte tillåts för sin mamma och sitt skivbolag. Och det finns saker som tyder på att den nya gruppen bara existerar för att slå emot Jenny där det gör ont.

Ja, och så går ju artisterna i skolan (då och då åtminstone), med alla problem det för med sig att vara kändis där. Det är ju iofs en väldigt kändistät skola (med Eumpa i One, Jenny You och hela T.N.T.). Jag undrar förresten vad som hände med tjejbandet som också gick där, och som var med i de första volymerna av serien. Jag antar att de inte var tillräckligt intressanta för handlingen och försvann. Bara så där.

Tidigare delar i serien:
- One del 1
- One del 2-4
- One del 5
- One del 6-7

Confidential Confessions 1

Confidential Confessions 1
av Reiko Momochi

Förlaget (det amerikanska i alla fall, jag vet inget om den japanska utgåvan) gör en stor grej av att detta är en stark manga som tar upp kontroversiella teman. Den består av många korta berättelser om olika personer med olika svåra problem. Jag är inte helt säker, men jag tror att alla huvudpersoner är tonårstjejer. I den första volymen är det två berättelser, en ganska lång och en lite kortare, och de tar upp ämnena självmord och prostitution. Övriga volymer tar t.ex. upp sexuella trakasserier, våldtäkt, HIV, drogberoende och mobbning.

Berättelsen "The Door" handlar om Manatsu, som saknar riktiga vänner och dessutom skuldbelägger sig själv för att pappan lämnat henne och mamman. Det måste vara så att hon har varit en dålig dotter. Hon märker ju det på all kritik hon får av sin mamma. Manatsu har en kär och hemlig hobby, hon samlar sina egna sårskorpor i ett album. Jag får inte intrycket att de är efter sår hon har tillfogat sig själv, men det är en antydan om att hon lätt skulle kunna börja med det. En avgörande händelse är att Manatsu får en vän (som hon kallar "Sparris" för att hon är så smal). Den här tjejen förföljs av ett tjejgäng som misshandlar och förnedrar henne, och stjäl hennes pengar, och hon har länge hållit på med att skära sig själv. Manatsu och hennes nya vän börjar snart planera ett gemensamt självmord. De drömmer om hur skönt det ska bli att slippa leva, om hur vacker deras begravning ska bli och hur alla kommer att ångra sig. Men är det verkligen det här Manatsu vill eller låter hon bara "Sparris" dra med henne i sina egna fantasier?

"The Door" var faktiskt riktigt obehaglig emellanåt, och det måste betyda att författaren gör något rätt. I jämförelse med den historien blir den följande, "Mistakes", ganska blek. Den handlar om Satsuki, en tjej som genom olyckliga omständigheter har hamnat i den situationen att hon måste sälja sex för att klara sig. Det funkar hyfsat tills hon träffar den idealistiske gitarrspelaren Ryo, som ser henne som en person och inte som ett objekt. Plötsligt vill Satsuki leva ett ordentligt liv. Om det går.

P.g.a. "The Door" samt recensioner som säger att del 3 och 5 är de bästa och att serien ö.h.t. är läsvärd, skulle jag vilja läsa serien, trots att den ibland har en lite moraliserande ton. I och för sig, alternativet vore väl att glamourisera självmord, vilket verkar vara en dålig idé. Och det är inte så farligt. Manatsu och hennes kompis tillåts diskutera alla fördelar de ser med att ta livet av sig, men serien visar också att verkligheten stämmer dåligt överens med deras fantasier. Mer ska jag väl inte avslöja.

Jag lånade den här på biblioteket och det perfekta hade ju varity om jag kunde låna resten där också, i stället för att köpa serien, men det verkar falla på att de bara har köpt in 4 volymer av 6... Jag tror inte att jag kommer börja köpa den här serien just nu i alla fall. Kanske senare, när jag har läst ut några av de jag håller på med, om jag inte har hittat något som lockar mera då.

M Is for Magic

M Is for Magic
av Neil Gaiman

Jag tyckte att det var lite konstigt att det kom ut ännu en novellsamling så snart efter "Fragile Things", men det fick sin förklaring. "M Is for Magic" innehåller nämligen noveller av Neil Gaiman som kan tänkas passa lite yngre läsare. I förordet berättar Gaiman att när han var liten gjorde Ray Bradbury samma sak, han gav ut böcker med urval av noveller som skulle passa barn. De hette tydligen saker som "R Is for Rocket" och "S Is for Space", och Gaiman har fått Bradburys tillåtelse att låna den idén för sin boks titel.

"M Is for Magic" innehåller alltså mest noveller som det är risk för att man redan har. "Troll Bridge", "Don't Ask Jack", "Chivalry" och "The Price" finns med i novellsamlingen "Smoke and Mirrors", medan "October In the Chair", "How to Talk to Girls at Parties", "Sunbird" och "Instructions" var med i "Fragile Things". Av de återstående tre novellerna lär en i själva verket vara ett utdrag ur Gaimans kommande roman "The Graveyard Book" (som verkar spännande).

Alltså kan det kännas lite onödigt att köpa den här boken om man redan har de båda andra novellsamlingarna. Å andra sidan är det ju bra noveller, och det kan hända att jag inte hade läst om dem på ett bra tag om jag inte hade köpt den här samlingen. Och så var det ju de där två novellerna (och kapitlet ur den kommande boken) som jag inte hade läst, och som var väldigt bra. Jag misstänker faktiskt att den här samlingen är mycket jämnare än de andra. De försöker väl vara kompletta samlingar av alla möjliga kortare texter, medan "M Is for Magic" är ett urval. Och den har en del illustrationer, som jag gillar stilen på. Men som sagt, den är kanske inte helt nödvändig om man har de tidigare novellsamlingarna.

Stardust

Stardust
av Neil Gaiman
Illustrerad av Charles Vess

Detta var den första bok jag läste av Neil Gaiman, fast så den svenska översättningen som saknar illustrationer. Det finns även versioner på engelska som saknar illustrationerna. Kanske för att den illustrerade säkert brukar hamna i butikernas seriehyllor och då inte hittas av lika många läsare? Men det är inte ett seriealbum, det är en vanlig boktext med mängder av illustrationer. Det finns knappt en sida utan att det är en bild på den, och ibland är ett helt uppslag bara en bild och ingen text. Jag rekommenderar absolut att man läser den här versionen.

Historien är en riktigt saga, men den är lämplig för vuxna och kanske inte för de allra yngsta. Den utspelar sig på 1800-talet i en liten by på den engelska landsbygden, Wall. I vanliga fall är det en lugn plats, men var nionde är är det en världsmetropol. Byn har fått sitt namn av den mur som finns i den och som gränsar till Faerie, alltså älvornas värld. Det finns en öppning i muren och männen i Wall turas om att stå vakt vid den. Men var nionde år släpper man igenom folk och allt vad det nu kan vara, för då är det marknad på ängen precis innanför muren.

Vid en av dessa marknader träffar den unge Dunstan Thorn en slavflicka som arbetar i ett av marknadsstånden, och en tid senare dyker ett spädbarn i en korg upp i murens öppning. Detta är Tristran Thorn, som växer upp utan att veta något om sin härkomst tills den dag så han lovar flickan han är kär i att hämta den stjärna de just sett falla. Den har fallit i Faerie och till Tristrans förvåning försöker varken hans föräldrar eller vakterna hindra honom från att gå igenom öppningen i muren. Men att hämta den fallna stjärnan bjuder på helt andra svårigheter än vad Tristran hade trott.

"Stardust" har lite samma känsla som "Jonathan Strange & Mr Norrell". Det är det här med att det är ett alternativt historiskt England (ungefär vid samma tid dessutom) där man har kontakter med Faerie. (Men jag skulle inte tro att detta är något unikt för de här två böckerna.) Men "Stardust" är förstås kortare och mer lättläst. Och den är dessutom lättsammare, det är ju en berättelse om en ung man på ett stort äventyr. Medan Susannah Clarke verkligen har fått fram grymheten hos sina Faerie-bor, så är Neil Gaimans Faerie visserligen en farlig plats, men samtidigt underbar och fantastisk där man ofta klarar sig bra om man är godhjärtad och behandlar andra väl.

Stranger On A Train

Stranger On A Train
av Jenny Diski

"Stranger On A Train", med undertiteln "Daydreaming and Smoking Around America with Interruptions", är berättelsen om några resor till och i USA som Jenny Diski företog, först spontant och sedan med tanken på att det skulle bli en bok av upplevelserna. Hon skriver att hon egentligen inte tycker om att resa, men trots detta har hon t.o.m. skrivit en bok om sin resa till Antarktis (jag vet inte om det var före eller efter denna)! Men jag antar att det har sin förklaring. Den första resan Diski berättar om är den till USA från England. Hon flyger inte, utan reser istället med ett fraktfartyg. Att sitta och titta på det tomma havet i flera veckor verkar vara en helt underbar tillvaro för henne, medan att umgås med de få medpassagerarna mest verkar vara irriterande avbrott i betraktandet av havet. Annars verkar det inte som om hon är så dålig på att umgås med folk som hon hävdar. Hon lyckas skaffa sig nya vänner under resorna, och hon tar kontakt, pratar och diskuterar med folk hon möter.

När Jenny Diski gått i land fortsätter hon sin resa med tåg, nästan hela vägen tvärs över kontinenten (hon är på väg för att besöka vänner). Rökning är endast tillåtet i den mycket spartanska rökkupén, och här tillbringar hon stora delar av sin tid med att röka och iaktta eller prata med andra rökare. Det är p.g.a. av denna resa som hon får idén till den andra resan. Hon ska åka runt hela USA med tåg och skriva en bok om det.

Det är nästan bara tågen och dess passagerare och personal som beskrivs, inte så mycket av platserna som passeras. Kanske för att de just passeras, inte besöks. Detta varvas med författarens associationer och minnen från sitt liv. Det är en vän som just dött, tiden på mentalsjukhus och uppväxten med en märklig mor. Boken har fått priser både som reseskildring och memoar.

"Stranger On A Train" var en av böckerna min läsecirkel läste under sommaren, och jag vacklar mellan att ge den en fyra eller en femma i betyg. Jag lutar nog åt en fyra. I vanliga fall sätter jag aldrig betyg på det sättet, men det är en grej vi gör i läsecirkeln. Jag missade tyvärr mötet där vi diskuterade den här boken. Synd, för jag hade gärna velat höra vad de andra tyckte om den.