Rabbinens katt

Rabbinens katt
av Joann Sfar

Det är härligt att läsa något på måfå och upptäcka att man tycker att det är helt fantastiskt. Jag lånade det här seriealbumet sist jag var på biblioteket, för jag hade för mig att någon sagt något bra om det. Och nu har jag en ny serieskaparidol! Måste leta upp fler serier av Joann Sfar (om det finns på svenska), och jag hoppas att "Rabbinens katt" fortsätter översättas. Den här volymen innehåller nämligen bara de tre första delarna, det finns fler. Den kom ut ganska nyligen, så det finns inga skäl att tro att det inte ska göra det. Jag kommer definitivt att köpa den här första volymen, och förhoppningsvis ännu fler. :) Originalspråket är franska, och det är ju inte direkt det språk jag kan bäst, så jag är beroende av att de översätts. Teckningsstilen är de här tunna, nästan slarviga, linjerna, och texten matchar och är nästan lite svårtydd, så om jag skulle läsa något på franska så skulle det inte bli "Rabbinens katt".

Historien berättas av Rabbinens katt själv, och innehåller därför många textrutor och relativt få pratbubblor. Katten var en helt vanlig katt till en början. Han bor hos en man som är rabbin i den judiska församlingen i en liten algerisk stad, någon gång i början av 1900-talet. I hushållet finns också kattens högt älskade matte Zlabya, som är rabbinens dotter, och en skränande papegoja. Papegojan stör, så katten äter upp den och efter det kan katten tala. Det visar sig att katten är intelligent och listig, och att han kan vara både elak och medkännande. Rabbinen säger att eftersom kattens ägare är judar måste han vara en judisk katt, varpå katten genast kräver att få fira sin bar mitzva. Men måste man inte vara människa för det? Katten och rabbinen för långa teologiska diskussioner, och en annan rabbin måste t.o.m. kopplas in.

Vi får också se hur katten förlorar sin talförmåga, men inte sin tankeförmåga. Nu är det som om han vore en vanlig katt men ändå inte, och han reflekterar över skillnaderna mellan hur katter och människor tänker. Det handlar mycket om rabbinen, hur han är en vis man men inte står över alla möjliga löjliga känslor som alla har. Irritation, lycka över små hämnder, svartsjuka. Precis som kattens svartsjuka när Zlabya gifter sig och inte bryr sig om sin katt lika mycket längre. Men serien tar även upp ämnen som hur judar och araber diskrimineras.

Måste läsas!