Wish

Wish
av CLAMP

Jag fick tag på en manga av CLAMP senast jag var på biblioteket. Alla fyra delarna. :)

Det är en söt historia om en ängel som är på jorden för ett uppdrag. Men eftersom hon (Egentligen har änglar och djävlar inte kön, men kallas för "hon" och "han" ändå. I översättningen alltså, man vill väl undvika att kalla dem "det". På japanska har man tydligen inte det här problemet.) ännu inte är en gammal och skicklig ängel så klarar hon bara att ha sin sanna form på dagarna. På nätterna blir hon superdeformed (i det här fallet känt som "kerubform", alltså den där bebislooken mangakaraktärer ofta har på bilder där de ska uttrycka vissa typer av känslor) och är alltså pytteliten. I det här sårbara tillståndet blir hon angripen av en stor fågel, men räddas av en stilig ung läkare på väg hem från jobbet. Som tack för att läkaren, Shuichiro, räddade ängeln, Kohaku, är hon skyldig att uppfylla en önskan åt honom. Men Shuichiro har ingen önskan, och han är ganska övertygad om att han hallucinerar efter ett jobbigt arbetspass. Kohaku kräver då att få stanna kvar hos honom tills han kommer på något, men exakt vad skulle en otroligt klumpig ängel kunna göra för nytta?

Så småningom flyttar även en del andra individer av himmelsk och helvetisk karaktär in hos Shuichiro (som tar detta med förvånansvärt jämnmod). Det är bl.a. Koryu, en djävul som älskar att retas med Kohaku och som i likhet med henne inte kan behålla sin sanna form hela tiden ännu. Skillnaden är att han är liten på dagen, när Kohaku är stor. Koryu har även ett par tjänare/älskarinnor, som ibland är katter och ibland bara kattliknande, med sig. De är hemskt roliga och, eh, lätt-tassade. Men där finns även några andra, som har starka skäl att gömma sig för sina härskare i Himmelen och i Helvetet. Det drar ihop sig till en diplomatisk kris för dessa båda riken. Och mitt i alltihop börjar ängeln Kohaku falla för människan Shuichiro, utan att inse det själv.

Av de CLAMP-serier jag har läst tillhör Wish varken de bättre eller de sämre, utan är lite mer mittemellan. Guds budbärare är förresten extremt söta. Och så finns det söta och roliga småfåglar som pratar med Kohaku när hon pysslar i Shuichiros trädgård, och en gullig, men märklig, katt. Överhuvudtaget måååånga söta varelser av varierande slag. Men CLAMP borde kanske ha lagt lite mer energi på personligheter (Shuichiro är t.ex. rätt tråkig) istället. Men mangan är ändå läsvärd (bara långt ifrån ett måste), speciellt för Koryus och katternas skull (hihi, jag gillar dem), och särskilt om man hittar den på bibblan. :)