Ofullbordad förfluten tid

Ofullbordad förfluten tid
av Hugo Claus

Tja, det här var ju inte direkt upplyftande läsning, fast det hade jag väl inte förväntat mig heller.

Om jag har förstått saken rätt så är det här en fristående fortsättning på en annan bok, "Rykten". Av beskrivningarna att döma så tror jag att den kan handla om brodern till huvudpersonen i "Ofullbordad förfluten tid". Han kallas också Broder av sina arbetskamrater i den lilla bok- och pappershandeln, där han är lagerarbetare. Hela boken är ett långt förhör eller samtal mellan honom och en pensionerad poliskommissarie. Den anklagade har särskilt bett om att just han ska hålla i förhöret.

Noël Catrijsse anses vara lätt förståndshandikappad, hans mamma har tappat honom på huvudet. Jag vet inte om han verkligen fick någon skada eller om han bara har spelat den rollen sedan dess. Han tycks i alla fall hysa ett hat mot "de bildade", som tror att de kan tillåta sig vad som helst. Historien börjar med att han hittar ett brev som är avsedd för någon annan, och som innehåller utmanande bilder av alldeles för unga flickor. (Detta är Belgien, under en tid när pedofilhärvor var särskilt på tapeten.) Att han bestämmer sig för att hämnas är kanske för mycket sagt, åtminstone på det sätt han faktiskt gör sedan. Eller så kanske han inte berättar sina exakta avsikter i förhöret.

Det är också ett arv efter en bordellmamma inblandat, även om han hävdar att han aldrig besökt det här Tricky bar (men jag tvivlar på hans ärlighet ibland), så är han vän till henne och till hennes arvtagerska. Jag undrar om man borde ha läst "Rykten" för att hänga med i handlingen.

Av allt att döma så är det här inte författarens bästa bok. Det är hela tiden andra böcker som lyfts fram som hans mästerverk. Tydligen har han ofta nämnts i nobelprissammanhang, före sin död 2008 förstås. Det var inget jag kände till, jag bara lånade boken på måfå.