Britt möter allvaret

Britt möter allvaret
av Disa Netterström-Jonsson

Det står 1952 i boken, och jag fick inte riktigt ihop det med handlingen. Men tydligen gällde det bara den här upplagan. I själva verket gavs den ut 1942, och det verkade mycket mer troligt. Livet för flickbokshjältinnor känns oftast inte lika svårt på 50-talet som på 40-talet. Men Britt slutar alltså skolan under tidigt 1940-tal. Läroverk är det inte tal om. Familjen har haft det knackigt sedan fadern dog, och när Britt får plats på Stora Modehusets hattavdelning (bara en sån sak - och att Britt dessutom bär hatt själv) är det ett välkommet tillskott till familjens kassa. Hon är äldst av fyra syskon och glad att kunna hjälpa till.

Det är roligt att arbeta på Stora Modehuset, och hennes handledare (eller vad man ska kalla henne, hon som Britt är springflicka åt) är väldigt snäll. Däremot är det en annan av flickorna som genast blev ovän med Britt, och där uppstår en del problem. Britt är inte alltid rakt igenom ädelmodig, men för det mesta är hon väldigt redig. Det är väl också typiskt för böcker från den här tiden.

Genom sin bästa väninna Gun lär Britt känna Arne (Guns kusin), en ung flygaspirant. Britt är kanske lite i yngsta laget för honom, men de är i alla fall på väg att utveckla känslor för varandra.

Och vill man veta vad som händer mer är det bara att läsa baksidestexten. Det är inte som brukligt en text som ska få en intresserad av boken, utan ett fullständigt sammandrag som även avslöjar slutet. Jag vet inte riktigt hur man tänkte där. Möjligen att böcker mest var något som gavs bort i present (många gamla barn- och ungdomsböcker har någon handskriven text i stil med "Till Ingalill från Farmor och Farfar julen 1957" på försättsbladet) och att givaren vill veta vad de ger bort, medan läsaren helst ska undvika att läsa baksidestexten. Kanske ...