Sommargästerna

Sommargästerna
av Lise Nørgaard

På A. P. Jensens vej i den lilla danska semesterorten ligger det sex arkitektritade sommarhus. Ett av dem ägs av arkitektens son, även han arkitekt, och han och hans familj är de enda som låter hus och trädgård vara på det sätt som det stipuleras i kontraktet. Enkelt, funktionellt och med en karg naturtomt. Alla de andra har (egentligen olovandes) lagt till olika hemtrevliga detaljer, som arkitekten och hans fru tycker är hemskt smaklösa. Arkitektens familj har väl lyckts bli ovän med de flesta på gatan, men det betyder inte att det finns någon god grannsämja mellan de fem övriga familjerna heller. Det är knappt några som umgås med varandra, och många är rent av fientligt inställda till varandra. Arkitektfamiljen får det till slut så svårt att de köper ett annan sommarhus och hyr ut sitt hus på A. P. Jensens vej.

En sommar är det paret Carleson som hyr, ett danskt par som för det mesta har bott i utlandet. De är charmerande och världsvana, och plötsligt börjar det hända saker på A. P. Jensens vej.

"Sommargästerna" är en ganska rolig bok, men man lär inte känna någon av personerna i den. Jag hade ganska svårt att hålla isär alla de olika familjerna. Men det kanske inte är meningen att det ska gå så mycket på djupet heller. Meningen är väl mest att driva med människor i den här samhällsklassen. Särskilt arkitektfamiljen, som är chict vänster, men inte direkt lever som de lär (barnen är med och ockuperar hus för att protestera mot bostadsbristen, men sedan åker de hem och vilar upp sig i den fina lägenheten som deras föräldrar köpt åt dem) är en måltavla.

Det märks att boken är ganska gammal, det ska visst utspela sig 1979, men det är bara kul. Det hade nog funkat att skriva något liknande idag också, men med lite andra referenser än då.

Vi läste boken i läsecirkeln och en sak som nämndes var att den hade funkat väldigt bra som en kortare TV-serie. Så har ju också Lise Nørgaard skrivit t.ex. Matador.