Baba Jaga la ett ägg
av Dubravka Ugresic
Jag hade åtminstone ett hum om vem Baba Jaga är innan jag läste boken, en häxa som bor i en stuga på hönsben och som figurerar i östeuropeiska sagor. Hon är en gammal käring, och i den här boken är det de gamla käringarna, de Baba Jaga-lika, som står i centrum i tre sinsemellan väldigt olika delar. Den första delen har titeln "Gå dit - jag vet inte vart, hämta det - jag vet inte vad". Typiskt en sån där grej som någon i saga skulle kunna säga (och senare får man veta att det är ett citat ur en saga med Baba Jaga i). Men här har det en helt annan betydelse. Berättarens gamla mamma har, om jag inte minns fel, fått en stroke, och har numera svårt med orden. Titeln skulle lika gärna kunna vara något som mamman säger till sin dotter.
Sedan är det en märklig historia om tre gamla kvinnors osannolika vistelse på ett tjeckiskt spa. Här lär det vimla av referenser till Baba Jaga, men man upptäcker väl inte hälften ens. Detta berättas i den avslutande delen, som är en sorts essä om Baba Jaga-myten, fast skriven av en av de fiktiva personerna i boken.
En speciell bok. Jag gillade inte spa-berättelsen så mycket, det var den där sortens skruvade handling som jag har lite svårt för. Men de andra delarna, och helheten, för de tre delarna bildar ju ändå en helhet trots att de är så olika, var desto bättre.
En kul grej var att jag fick en förklaring på "hönsgudar". Ordet nämndes i en bok om någons barndom i Östtyskland (antingen av Claudia Rusch eller Jana Hensel) som något man hittar vid kusten. Jag fattade aldrig riktigt vad det var. Jodå, man kan också googla, men det hade fallit mig ur minnet. Det är alltså stenar med hål i, som man ansåg var ett beskydd för hönsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar