Svärdet och spiran

Svärdet och spiran
av Ken Follett

Detta var juluppehållets bok i läsecirkeln. Träffen var idag, men jag är sjuk och kunde inte gå dit. :(

"Svärdet och spiran" är orsaken till att det inte har blivit så många uppdateringar i januari. Den är nämligen bortåt 1100 sidor tjock, och det tar en liten stund att läsa alla de sidorna. Det ser ut som om den i vissa svenska utgåvor (pocketutgåvor kanske?) har givits ut i två volymer.

Det handlar om ett katedralbygge i 1100-talets England. Ken Follett hade visst länge varit intresserad av katedralarkitektur och ville skriva en roman om ett katedralbygge, men det dröjde innan han verkligen fick gjort det. Men sedan blev den boken hans mest omtyckta. Ett katedralbygge är ju ett fascinerande projekt. Stort. Och så på 1100-talet.

Läsaren får följa några personer som är nära förbundna med byggandet av just den här katedralen. Det är byggmästaren Tom, som en gång har arbetat lite på en katedral och drömmer om att få vara byggmästare för en. I stället för att slå sig till ro i relativ bekvämlighet så vandrar hela hans familj omkring på jakt efter ett katedralbygge där Tom kan jobba. Och det är den nye priorn i klostret i Kingsbridge, som sliter med klostrets dåliga ekonomi och egentligen inte har råd att bygga en katedral när den gamla kyrkan förstörs. Tom måste försöka övertala honom.

Men det finns en annan typ av motståndare också. De som inte vill ha en katedral i Kingsbridge, eftersom det skulle förflytta mycket av makten dit. Från dem.

Ett katedralbygge är en långvarig process, så under bokens gång hinner barnen växa upp, ungdomarna bli vuxna och de vuxna gamla, och mycket hinner hända. Men jag hann tröttna på alla de otaliga "maktskiftningarna". Ibland ledde "de goda" och bygget gick framåt, men så fick "de onda" ledningen, och sedan kom "de goda" på en ny plan etc. etc. Man förstod hela tiden att "de goda" skulle lyckas ta sig ur sina svårigheter så småningom, men att det snart skulle dyka upp en ny motgång. Jag var inte så väldigt fäst vid karaktärerna heller. Men både handling och personer var helt okej. Boken lyckades i alla fall hålla kvar mig till slutet, även om det tog en stund att komma in i den.

Det har just kommit en uppföljare till "Svärdet och spiran" - "En värld utan slut". Den utspelar sig också i Kingsbridge, men ett par hundra år senare. Och den är ännu tjockare. Jag är inte säker på om jag kommer att läsa den. Kanske, men knappast snart.