lördag 6 oktober 2007

Rubiner & glasull, Häxan i skogen



Rubiner & glasull
av Josefin Svenske

Häxan i skogen
av Lina Neidestam

Passade på att köpa några "lantisar" på Bokmässan. Lantis är en serie små seriehäften av olika svenska serieskapare och tanken är att de ska utspela sig just på landet. Berättelser som utspelar sig på landet är bra (ja ja, det är självklart ingen garanti). Jag har ju förstås inte koll på varenda en som gör serier i Sverige, så mitt urval baserar sig ofta på vilka omslag och titlar jag råkar gilla. Nu när jag kollar lite på internet så visar det sig att Josefin Svenske och Lina Neidestam, som har gjort just de här två häftena, ingår i samma seriekollektiv. Då blir det ju extra passande att jag skriver ett gemensamt inlägg om de här två.

I "Rubiner & glasull" träffar vi två gotländska systrar som varje dag(?) fikar med sina kompisar inne i stan. Här är de i alla fall på två cafébesök. Första gången berättar den äldre systern ett gammalt barndomsminne om när lillasystern jobbade med att isolera grannens vind, och andra gången en alldeles färsk historia om glasögonen hon just har fått. Lite småmärkligt upplägg eftersom det blir massor av saker, som inte direkt hör ihop, som ska in på väldigt få sidor. Det verkar som om familjen har lite dåligt ställt, eftersom pappan tycker att det är en bra idé att anmäla sin yngsta dotter (som ser rätt liten ut där, mellanstadieåldern kanske) till jobba med isolering hela sommaren. Mamman (som för övrigt blandar in en massa engelska uttryck när hon pratar) har dessutom problem med att skrapa ihop pengar till glasögon. Hmm, kunde egentligen vara intressant att läsa mer om den familjen.

"Häxan i skogen" handlar om en sexårig flickas magiska upplevelse av skogen (förmodligen inte särskilt långt) bortom radhusområdet där hon bor. Hon ser sjöjungfrur och skogsrået, men letar förgäves efter tomtar och efter häxan, som ska bo någonstans i skogen. Med sig har hon en skeptisk hund, som slänger ur sig saker som "det här är bara en nyhednisk fas i din sexårskris". :) Jag gillar det här med övernaturligheterna som kanske, kanske inte finns, men är inte lika intresserad när barndomsupplevelserna ska jämföras med flickans vuxna liv. Fast det är å andra sidan bara sådär fyra serierutor...

Uppdatering: Jag tyckte väl att jag kände igen Lina Neidestams stil. Hon gör ju en serie som går i Nemi-tidningen (den svenska iaf). Zelda, heter den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar