Röda vita rosen
av Mariette Glodeck
Ett kompisgäng som inte har setts på ett tag (inte allihop åtminstone), ska fira midsommar tillsammans. Somliga är lite nervösa över att träffa vissa av de andra. Det finns nämligen en orsak till att de inte umgås längre. Andra är bara glada och förväntansfulla över att gänget ska samlas igen. Det här ska bli den perfekta midsommaren. Tove har fått låna sin fasters sommarställe på en ö i Stockholms skärgård, och mat och sprit har man gott om.
Men på midsommaraftonens kväll, när man egentligen har snackat om att åka till dansbanan, så kommer någon plötsligt på att de ska leka Röda vita rosen. Medan de båda lagen gömmer sig för och lurpassar på varandra kommer alla gamla känslor de har gömt undan fram, och bakgrunden berättas i tillbakablickar från barndomen (några har ju känt varandra så länge) eller från tiden då de var ett riktigt kompisgäng. Milla och Jens har begått det ultimata sveket mot Måns, eller är det i själva verket bara Milla som är dålig och som har splittrat de gamla barndomskamraterna Jens och Måns? Eller är det Måns fel också? Inte otänkbart när man betänker hur han brukar vara, och hur han har behandlat sina vänner Frida och Carl. Och Tove, Teddy och Pepsi har också sina roller i dramat. Det handlar om hemliga och inte så hemliga förälskelser, och hur man kan hata, eller åtminstone irritera ihjäl sig på, sina bästa vänner.
På websidan om boken berättar författaren att hon velat få läsaren att känna sympati för berättelsens skitstövlar, och det har väl funkat. Det är inte en enda av karaktärerna som inte har både bra och dåliga sidor. Hmm, vad mer. Jo, jag gillar dialogen, den låter trovärdig. Och det är alltid kul att läsa om musik- och filmnördar. (Okej, säkert inte alltid, men här är det bra.) Nästan alla kapitel inleds med ett låtcitat. Att det inte är alla beror tydligen på problem med rättigheterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar