Mitt första liv
av Bodil Malmsten
Bodil Malmsten skriver att människan har tre liv. Det första räcker från befruktningen till tjugo, och det är om sitt första liv hon berättar i boken. Det blir en och annan minnesbild från senare i livet också, men bara för att den har en koppling till något barndomsminne. Allra mest handlar det om barndomen i en liten jämtländsk by, men också om tonåren i Vällingby och au pair-tiden i London. Det framhålls flera gånger att det kanske inte var exakt så här det var. När författaren har dubbelkollat vissa saker med sin syster, som bara är lite yngre och även hon har upplevt många av händelserna i boken, så minns hon att det var på helt andra sätt, eller i bland inte alls.
Några av texterna i "Mitt första liv" känner jag igen. De var med i "Svartvita bilder", som är en av de få Bodil Malmsten-böcker jag har läst (eller snarare lyssnat på). Men de är ju bra och om de inte varit med här så hade det nog saknats något, och det står också att de har publicerats tidigare. Det är särskilt tre berättelser om morfadern som märks.
Jag tycker om Bodil Malmstens sätt att skriva, och den här boken är dessutom väldigt fin även förutom texterna. Vackert omslag, insidan av pärmarna har ett mönster från en tapet av Carl Malmsten (som var farfar till Bodil M.), och texterna är illustrerade med teckningar och fotografier. Inte på det där tråkiga tio-fotosidor-i-mitten-sättet, utan där de passar in i texterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar