Rockabilly

Rockabilly - En bok om de sista romantikerna
av Josefin Ekman

Bilden på omslaget skulle kunna vara tagen för ett antal decennier sedan, men det är den inte. Den är tagen sommaren 2001. Den här stilen lever kvar, och har många anhängare. Enligt en av personerna som intervjuas i den här reportageboken är femtiotalet större idag än det var på femtiotalet. Man lyssnar på gammal musik, som t.ex. Elvis, men det finns också nutida rockabillyband. När det gäller kläder så är äkta vintagekläder det bästa, men det finns också nya klädmärken som gör kläder och acessoarer i rätt stil. (Tydligen har de nyproducerade kläderna fördelen att man kan få tag på dem i rätt storlek.) Men när det gäller bilar är det bara gammalt som gäller, och på bilträffarna kan det vara väldigt specifika regler för vilka fordon som får vara med.

Josefin Ekman har gjort intervjuer med svenska världskändisar som är helt okända för de flesta, och med folk som har vigt sina liv åt att inreda sitt hus i 50-talsstil, åt James Dean eller åt att anordna rockabillykonserter, och med folk som lägger timmar på att fixa hår och kläder i precis rätt stil. Allt detta i Sverige, med ett par utflykter till USA för bl.a. kapitlen om musik- och stilhistoria. När man läser "Rockabilly" så verkar det som om Sverige är fullt av rockabillys, trots att det också verkar vara lite av en alla-känner-alla-kultur. Om det nu finns så många av dem så känns de ändå väldigt osynliga, men det kanske är för att jag bor i Göteborg. De större städerna är tydligen inga rockabillyfästen. Men någon enstaka gång kan de kanske synas till. Jag har hört modern rockabilly på Radio Partille och efter att ha läst boken kände jag igen ett par klädmärken som man gjorde reklam för i ett skyltfönster. Och Jonas Nord, som hela första kapitlet handlar om, har även intervjuats i Göteborgs-Posten (tror jag det var). Det är han som inreder hela sitt hus i 50-talsstil.

Boken tar även upp frågan om hur äkta det egentligen blir att försöka efterlikna amerikansk ungdomskultur från ett halvt sekel sedan. På den tiden var det ju en rebellisk stil som tog avstånd från det gamla. Nu blir det ju snarare så att man strävar bakåt mot det gamla. Men det kanske är ganska rebelliskt ändå att gå emot strömmen på det sättet. De flesta som intervjuas längtar tillbaka till hur världen såg ut på den tiden, mycket enklare och mindre stressig, men många betonar att de inte vill ha tillbaka allt som det var då och att de inte är emot jämställdhet. Samtidigt tycker sig författaren se att tjejerna inom kulturen, som vid en första anblick ser klart coolast ut, verkar ha en passiv roll.

Intressant bok. Jag tror knappast att den har något att säga till de som redan är rockabillys, utan den är för oss andra som inte vet något om stilen. I slutet finns listor över vilka kläder man ska ha och var man köper dem, vad man lyssnar på och vilka stilikoner som man har. Kul. :)

Men jag undrar över en sak. Är det några grammtikexperter som kan hjälpa mig? Flera gånger använder författaren meningar som är uppbyggda i den här stilen: "Utbildad svetsare hade han under en tid åkt runt på bilträffar och fester [...]". Jag vet att det är helt normalt att skriva så på engelska, men jag har nästan aldrig sett det på svenska tidigare. Jag reagerar varje gång jag läser det. Kan man verkligen skriva så? Ja ja, bra bok i vilket fall som helst. Kan rekommenderas för den som är intresserad av subkulturer eller 50-talet. Som en extra finess har den snyggt format (jag har pocketutgåvan, som är lite mindre än en vanlig pocket) och den innehåller färgbilder.