Tusen gånger starkare
av Christina Herrström
Signe går i nian och i hennes klass har det alltid varit killarna som räknas. Tjejerna gör sig antingen till inför dem eller syns inte alls. Signe hör till den senare gruppen, de som aldrig säger något. Hon ser skillnaderna mellan hur killar och tjejer, men kan inte gör något åt det. Det gör henne ledsen att se hur småtjejer som ännu inte har fattat att de är mindre värda får lära sig detta. När lärarna på hennes skola tar upp problemet så läggs hela bördan på tjejerna. De måste börja prata mer och ta mer plats! Det är aldrig tal om att killarna skulle behöva lämna ifrån sig en del av sin plats.
Så börjar det en ny tjej i klassen, och lärarna blir överlyckliga. För Saga är en stark tjej, en som kan vara en förebild för resten av klassen. En av lärarna säger t.om. det till henne, att han vill att hon ska vara en förebild för de andra tjejerna. Men Signe ser inte riktigt samma sak som lärarna. Det som slår henne är att Saga är helt naturlig, som hon själv var i femårsåldern kanske och som killarna fortfarande är. Saga har inte formats in i samma mönster som de andra. När Saga inser hur det ser ut i klassen blir hon både förebild och upprorsledare. Men det visar sig att ingen är redo för att tjejerna i klassen helt plötsligt börjar uppföra sig precis som killarna, i stället för att vara en lugnande buffert. Snart är det ingen av lärarna som lovordar Sagas styrka längre.
"Tusen gånger starkare" påminner ofta mer om ett debattinlägg än en roman, men det gör inget. Och det är inte alls så att det är förenklade pappfigurer som det handlar om. Saga är långtifrån någon supermänniska och det är ingen som trycker ner tjejerna av ren ondska. Läs och fundera över om samhället kanske skulle kunna se annorlunda ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar