Black Hole
av Charles Burns
Attans, jag borde inte ha läst det här seriealbumet nu! Kristin hade nämligen köpt det till mig i födelsedagspresent (jag har fått paketen, men ska vänta över två veckor till med att öppna dem), så när jag berättade för henne att nu har jag läst "Black Hole" så förstördes ju överraskningen. Det var ju synd. :( Vi såg albumet på bokmässan, men då på svenska, och pratade om det så. Kristins sambo hade läst det, och jag sa väl att jag gärna skulle läsa det men att det antagligen skulle dröja i så fall. Men så hittade jag ju det på bibblan häromveckan...
Men det gör ju inte så mycket att jag får ett seriealbum jag redan har läst. Jag köper ju (eller vill åtminstone köpa) ofta seriealbum jag redan har lånat på biblioteket. De är ofta så dyra att jag inte vill chansa. Hur ofta hittar man ett bra seriealbum på loppis liksom? Men är de riktigt bra så vill jag gärna äga dem, för att kunna läsa om eller bara gå tillbaka och titta i. "Black Hole" kommer jag säkert vilja titta närmare på även i framtiden. Jag har förresten inte öppnat paketet, trots att jag vet att jag kommer få det här, för det är ett annat paket med liknande storlek och form. Jag vill ju inte råka öppna fel och avslöja ännu en överraskning i förtid!
Jag blir påmind om filmer när jag läser "Black Hole". Någon sorts skräck/high school-dystopi. Det utspelar sig på 70-talet, och miljön känns väldigt bekant från böcker och filmer. Men här finns det en sexuellt överförbar sjukdom som bara verkar drabba tonåringar. Man får inte veta något om den på ett vetenskapligt sätt, utan det är bara ett faktum. Den kallas The Bug, och inget sjukdomsförlopp är det andra likt. De drabbade får olika missbildningar. Ibland inte värre än att det kan döljas under kläderna, kanske bara några uslag eller så. Andra liknar knappt människor längre. Ingen bot verkar finnas. De tonåringar som drabbas svårt blir fullständigt utstötta, och en grupp bor i skogen utanför den stad där berättelsen utspelar sig. De bor i tält och livnär sig på mat de hittar eller stjäl.
Huvudpersonerna är två tonåringar, Keith och Chris. Keith har en crush på Chris, men hon är kär i Rob. Komplicerat i sig, men lägg till The Bug och det blir värre. Det är lätt att bli smittad, men det verkar inte finnas någon som helst förståelse för de som drabbas. Det jag kommer att tänka på först och främst när jag läser "Black Hole" är leprakolonier. Det ligger nära till hands när man ser de här missbildade ungdomarna samlas runt sin lägereld i skogen. Men utstöttheten för även tankarna till AIDS. (Kommer att tänka på det p.g.a. ett annat seriealbum med sjukdomstema som jag just har läst. I "Our Cancer Year" av Joyce Brabner och Harvey Pekar, hälsar Joyce på goda vänner, ett par som ägnar sig åt att stödja AIDS-sjuka som ingen annan vill ta hand om (detta är omkring 1990).) Men man kan också se det som en extremvariant av hur lätt det är att bli utstött ur samhället av vilken anledning som helst, särskilt i den ålder huvudpersonerna är i.
Det finns också en orättvisa i hur The Bug drabbar, som blir intressant. Rob smittar Chris (jag tror inte att jag avslöjar för mycket nu). Men han kan dölja sitt problem ganska väl. Chris ser egentligen inte missbildad ut, men det har kommit ut att hon är drabbad och hon flyr ut i skogen. Rob kommer och hälsar på henne och så, men det är inte som att han har några direkta planer på att lämna sitt bekväma tonårsliv för hennes skull. Trots att han egentligen är lika mycket smittbärare. Man får även följa en rad andra ungdomar, både smittade och friska. The Bug ställer mycket på sin spets. Hur mycket är du villig att offra för dina vänner?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar