Aldidente

Aldidente, 30 Tage preiswert schlemmen - Ein Discounter wird erforscht
av Astrid Paprotta och Regina Schneider

Ibland hittar man väldigt udda böcker på loppis, sånt som man nog inte skulle haft en tanke på att köpa om de varit dyrare än en femma. Men när de nu inte gör det kanske de kan vara lite kul? Nej, jag köper inte alla vansinnigheter jag hittar, men en del kan det bli. T.ex. den här, som är nån sorts blandning mellan reportage, fiktion och kokbok. På baksidan står det att Astrid Paprotta har bedrivit fältforskning i en månad, men i boken nämns ingenting om att detta skulle vara saker hon sett på riktigt. En del är helt klart påhittat, annat är lite åt Tjuvlyssnat-hållet (de hade för övrigt en tjuvlyssning från just Aldi, som boken handlar om, nyligen).

Jag känner inte till Aldi så väl, men det verkar vara något i stil med Lidl. Billiga varor, inte snyggt uppställda på hyllorna, litet sortiment, en hel del egna versioner av kända produkter (bl.a. nämns Nutoka som ska vara typ som Nutella) och de lockar kunder genom att göra reklam med billiga lockvaror som endast finns under begränsad tid (borrmaskiner eller så). I 30 kapitel (som alla representerar en dag) berättas både om hur företaget grundades, att det är uppdelat i en nord- och syddel med lite olika sortiment och t.o.m. olika loggor, vad affärsidén är m.m. Dessutom skildras kunderna, deras diskussioner, skrikiga barn, pensionärer som måste räkna ihop kostanden med miniräknare innan de går till kassan... Det är här det känns påhittat, åtminstone till stora delar. För att inte tala om kapitlen om Aldipåsar. Det är t.ex. ett om en trendig innerstadsperson som blir ertappad med shoppingpåsar från Aldi! han erkänner att han alltid brukar handla där, till vännernas stora chock. Det beskrivs som att "an diesen Samstagsmittag in der City har er sein Coming Out gehabt". Att handla på Aldi är tydligen väldigt lågstatus.

Varje kapitel följs av ett recept som kan tillagas med nästan enbart Aldivaror. Begränsat sortiment var det ja. :)

Poängen med boken förstod jag aldrig riktigt, men jag tror att jag lärde mig namnen på ett par kryddor i alla fall. Petersilie. Zimt. Och "schlemmen", som tydligen betyder "att äta och dricka gott" fast det inte direkt låter så. Nu är i alla fall årets läsutmaning, att läsa tio böcker på tyska, klar.