Our Cancer Year

Our Cancer Year
av Joyce Brabner & Harvey Pekar
Illustrerad av Frank Stack

Jag läste ju mitt första Harvey Pekar-seriealbum, "Best of American Splendor", förra månaden, och då nämndes det vid ett par tillfällen (serierna är ju helt självbiografiska) att han och hans fru Joyce Brabner jobbade på ett seriealbum om när Harvey behandlades för cancer. Det var "Our Cancer Year". Joyce (jag använder förnamn eftersom de ju är karaktärer i sin egen bok) skriver också serier, fast det verkar som om hennes område är politiska frågor.

"Our Cancer Year" börjar med att byggnaden där Harvey har haft sin lägenhet i många år (innan han träffade Joyce och hon flyttade dit) kanske ska säljas, och de börjar leta hus. Joyce vill gärna ha ett hus, harvey gillar inte förändring, vill inte ha det ökade ansvar som följer med ett eget hus, känner inte för att flytta alla sina böcker och skivor etc. etc. De har också problem med hantverkare.

Joyce följer med på en sorts turné där ungdomar från olika krigshärjade länder berättar om sina upplevelser, och tanken är att det ska bli en bok av det. Det är ungdomar från t.ex. Kambodja (som bor i USA), Israel och Palestina. Joyce blir god vän med dem och de blir vänner med varandra. Genom hela boken får man ta del av deras problem, som är allt från hotande gasattacker i Israel (det här är samma år som kriget i Kuwait) till om det är okej att gilla Den lilla sjöjungfrun när man är tonåring. (Det är förresten intressant att läsa om hur de håller kontakten med varandra genom internet, som inte var så vanligt då.)

Men de som kommer prägla året mest är den där knölen som Harvey har undvikit att söka läkarhjälp för i flera år. Joyce lyckas tvinga iväg honom till doktorn och det visar sig att det är cancer ("lymphoma", som jag inte vet det svenska namnet på). Själva tumören opereras bort, men Harvey måste ändå genomgå cellgiftsbehandling, med alla problem som det innebär. Trots att han har massor av sjukfrånvaro ihopsparad vill han ändå fortsätta jobba, men till slut går det inte längre. Hans hälsa och kondition blir sämre och sämre. Joyce måste försöka hantera allt som måste fixas med det nya huset, sitt jobb med boken och oron över att ha vänner nära ett krigsområde, kontakt med läkare och ta hand om en sjuk och envis man.

Jag gillar verkligen att de har skrivit boken tillsammans och att man får båda perspektiven på sjukdomen. Det skulle nog inte blivit lika bra om bara en hade fått komma till tals i det här fallet. Det verkar som om Harvey Pekar egentligen skulle skrivit det här ensam, precis som han brukar göra, men det var så mycket han inte hade klara minnen av p.g.a. smärtor och medicinering. Ofta ligger han ju bara på golvet/sängen och skriker att han vill dö. Vid ett tillfälle är han inte säker på om han är författaren till en serie som heter American Splendor eller om han bara är en karaktär i serien. Det är Joyce som har koll på vad som händer runtomkring, och hennes upplevelser av året är lika viktiga för berättelsen.


En intervju med Harvey Pekar och Joyce Brabner om "Our Cancer Year".