Hur vi ser på varandra
av Henrik Bromander

Först var jag inte sådär jätteintresserad av att läsa "Hur vi ser på varandra". Jag hade förstås sett det bland alla andra seriealbum i butikerna, men det försvann väl bland dem också. Jag kan ju faktiskt inte läsa allt. Men så började jag höra bra saker om Henrik Bromander, t.ex. hos Bokhora, så senast jag var biblioteket för att låna böcker fick "Hur vi ser på varandra" följa med hem.

Här finns fem serienoveller, som handlar om vitt skilda personer. Huvudpersonen kan lika gärna vara en medelålders kvinna på Bokmässan som en ung kille som isolerar sig från omvärlden. De flesta av historierna har ett element av ångest i sig. Alla utom en, tyckte jag. Den som handlar om en jaktupplevelse är kanske lite melankolisk, men inte ångestladdad i alla fall. Men alltså, det är inget fel på ångest, så länge det inte är poserande egoångest (och det är det inte). Det lutar nog åt att "Hur vi ser på varandra" är ett seriealbum som jag kommer köpa någon gång. Men ännu hellre vill jag ha Henrik Bromanders nya seriealbum "Tidigt på morgonen" (för det har jag ju inte läst än). Av det här albumet som jag har läst att döma, och av det jag har hört, så verkar det lovande. Och i vissa fall rätt tungt... Det ska också vara serienoveller.