Äldst, yngst eller mittemellan

Äldst, yngst eller mittemellan: Din placering i syskonskaran och hur den påverkar dig
av Elisabeth Schönbeck

Intressant bok om hur man formas av sin placering i syskonskaran. Det verkar stämma ganska bra, det hon skriver, även om det ju så klart måste finnas ett oräkneligt antal andra faktorer som också påverkar hur ens personlighet blir.

Det är det här vanliga, som man ju har hört, att storasyskon blir ansvarsfulla och småsyskon ... inte blir det. Schönbeck understryker att det inte finns någon bättre eller sämre placering. Endabarnet får till exempel inte riktigt samma egenskaper som om det hade fått ett småsyskon, men båda har för- och nackdelar av hur den växte upp.

Riktigt intressant tycker jag att det blir när man också kommer in på att det spelar roll för barnen vilken position föräldrarna hade i sin syskonskara (och till och med hur mor- och farföräldrarnas syskonkonstellationer såg ut). Jag är storasyster, men jag tycker att jag känner igen mig själv lika mycket i beskrivningen av endabarnets typiska egenskaper som i storasysterns. Det skulle ju kunna bero på att ingen av mina föräldrar är äldst bland sina syskon. Enligt boken förstärker ofta föräldrar som själva är storasyskon sitt äldsta barns storasyskonsegenskaper. Faktiskt är mina föräldrar båda s.k. funktionella endabarn (d.v.s. att de har syskon båda två, men inga som är nära dem i ålder).

Min lillasyster borde också vara ett funktionellt endabarn. Och min lillebror blir i så fall ett funktionellt småsyskon i stället för ett mellansyskon. Undrar vilka beskrivningar i boken som de hade känt igen sig mest i.

Med strömmen

Med strömmen
av Hjalmar Söderberg

En mycket bra novell. Söderberg är ju gärna det. Handlingen ska jag väl inte säga för mycket om, men det känns som att det fanns ett tema i den här Novellixfyran! Se även "Ett dockhem" och "Ella gör sig fri" samt "Spökhanden".

Underfors

Underfors
av Maria Turtschaninoff

Alva hittades helt ensam i Helsingfors när hon var några år gammal och ingen vet vad som hänt henne innan dess eller vem hennes föräldrar är. Man tror i alla fall att hon råkat ut för något traumatiskt, eftersom hon inte talade under en lång tid och fortfarande har tvångstankar om att undvika förföljare. Trots det har hon ett bra liv och hennes föräldrar, alltså adoptivföräldrarna, är hennes stora trygghet. Det enda som oroar dem är att Alva inte bryr sig om att skaffa kompisar.

Joel i parallellklassen är kär i Alva, men han är blyg och vågar inte ta kontakt.

"Underfors" är urban fantasy och det dröjer inte många sidor innan något oförklarligt inträffar i Alvas liv. De där första levnadsåren som hon inte minns var tydligen mycket märkligare än hon hade kunnat tro. Och Joel råkar bli indragen i det hela han också.

Härlig blandning av Alvas och Joels helt vanliga liv i Helsingfors, och så livet i Underfors som är helt annorlunda. Gammal nordisk folktro spelar stor roll här, men också varelser som måste vara författarens egna påhitt. Jag gillar! Känns förresten dumt att skriva "författarens egna påhitt". Vad hade det varit för bok om inte författaren hittade på saker! Men jag menar "saker som jag inte tror förekommer i gammal folktro och som så vitt jag vet inte finns på riktigt heller - för det vore oroväckande".

Nu måste jag nog läsa "Arra - Legender från Lavora" och "Anaché - Myter från Akkade" också, två fantasyromaner som ska utspela sig i samma värld, men vara fristående från varandra. På bokmässan lyssnade jag på Maria Turtschaninoff prata om sina böcker och jag blev väldigt nyfiken på dem. Och min syster säger att de är väldigt bra.

En smakebit på søndag (vecka 41)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Redan dags för en ny smakbit? Veckorna går fort!

Jag läser en väldigt rolig engelsk bok från 1931. Den handlar om systrarna Carne, som trots att två av tre är vuxna, har en grupp låtsasvänner, eller vad man ska kalla dem. De underhåller varandra med berättelser om vad de olika låtsasvännerna har gjort eller sagt, och de kan inte låta bli att hela tiden utveckla sin fantasivärld och hitta på fler karaktärer.

Naturligtvis lever systrarna helt vanliga liv i verkligheten, och åtminstone de två vuxna försöker dölja fantasierna för omvärlden. Jag har inte kommit så långt, men jag tror att de kommer att lära känna en verklig person som inte vet att han är i centrum för några av deras låtsaslekar.

Eftersom det handlar om tre systrar tycker jag att inledningen är ganska komisk:

How I loathe that kind of novel which is about a lot of sisters. It is usually called They Were Seven, or Three - Not Out, and one spends one's entire time trying to sort them all, and muttering, 'Was it Isobel who drank, or Gertie? And which was it who ran away with the gigolo, Amy or Pauline? And which of their separated husbands was Lionel, Isobel's or Amy's?'
Katrine and I often grin over that sort of book, and choose which sister we'd be, and Katrine always tries to bag the drink one.
(Rachel Ferguson, "The Brontës Went to Woolworths", s. 1)

Någon förklaring till titeln har jag inte sett än, men jag gissar att det är ännu en låtsaslek.

Liselott, Lottas dotter

Liselott, Lottas dotter
av Merri Vik

Efter "Svinet" kände jag att jag behövde lite feelgood, så jag plockade upp den allra sista Lotta-boken, den som inte handlar om Lotta själv.

Liselott är Lottas och Pauls andra barn. Hon har en storebror som heter Henrik också. Den här sommaren ska Lotta och Paul se efter Giggis båda barn, som är jämngamla med deras egna. Men så köper de en sista minuten-resa och Henrik vill åka på seglarkurs, och det hänger Giggis son också med på. Så det blir bestämt att Liselott, Liss som hon kallas, och Giggis dotter Cessi ska bo i sommarstugan hos Lottas föräldrar.

Först är Liss inte så förtjust över att bli hopföst med Cessi, men de blir snart vänner. Och så hittar de på en massa roliga saker och råkar ut för några missöden. Ungefär som Lotta och Giggi en gång i tiden. Fast det blir liksom inte riktigt samma sak att läsa när det inte är Lotta och Giggi eller nån annan av Lottas kompisar. Mycket av behållningen är ju att få veta vad Lotta gör numera. Boken är ju också "tillägnad de tillgivna läsare som ville veta hur det blev". Det är roligt att Ester Ringnér-Lundgren skrev den här boken, så att man får veta. Man är ju nyfiken efter att ha följt Lotta under så lång tid.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"
25. "Rena karusellen, Lotta!"
26. "Ge aldrig upp, Lotta!"
27. "Mitt i prick Lotta!"
28. "Lotta går till sjöss"
29. "Det spökar, Lotta!"
30. "Lotta går till väders"
31. "Heja Lotta!"
32. "Toppen, Lotta!"
33. "Fyndigt, Lotta!"
34. "Full rulle, Lotta!"
35. "Rena cirkusen, Lotta!"
36. "Rakt i plurret, Lotta!"
37. "En ros åt Lotta"
38. "Kära Lotta"
39. "Alltid Lotta" 
40. "Lycka till, Lotta"
41. "Då kör vi då, Lotta"
42. "Läsning för Lotta" 
43. "Glad sommar, Lotta!" 
44. "Visst är det konstigt, Lotta" 
45. "Det ordnar sig, Lotta" 
46. "Helt otroligt, Lotta"

Svinet

Svinet
av Åsa Grennvall

Dan är ett riktigt svin. Han påstår att han är konstnär, men jag vet inte om han nånsin skapar något. Mest pratar han väl om hur fantastiska hans verk kommer att bli. I det här seriealbumet får man följa kvinnorna kring Dan. Alla flickvänner som han behandlar som skit, och så hans mamma. Visst, Dan är charmig när han träffar någon ny, men snart kryper det fram hur han verkligen är.

Kvinnorna försöker dyrka, stötta och blidka honom, men det är dömt att misslyckas. Vissa av dem trycker han ner ganska lätt. Kanske har de redan från början mycket problem. Men också helt vanliga tjejer med stabila liv kan bli hans offer. I de scener där någon av kvinnorna är tillsammans med Dan så är det inte möjligt att känna annat än han är ... ja, ett svin. I de scener där några av kvinnorna möts, och de flesta träffar varnadra vid något tillfälle, så är det svårare att veta vem man ska känna sympati inför. De är mer invecklade än så.

Det finns en viss humor i hur några av kvinnorna beskrivs. Väldigt mörk humor, men ändå. Men den känsla jag sitter kvar med till slut är snarare dyster. Speciellt en av kvinnorna befinner sig i en fruktansvärd situation som hon inte kan ta sig ur. Det kommer aldrig ta slut.

Några dagar senare läste jag en artikel i en kvällstidning som fick mig att tänka på det avslutande kapitlet i "Svinet". Det handlade om hur det är att vara anhörig till någon som har dömts för grov brottslighet.

Det här måste nog vara det bästa av de Åsa Grennvall-album som jag har läst. Jag gillar hur det är uppbyggt med alla olika möten mellan två eller tre personer, där de hela tiden visar upp olika sidor av sig själva beroende på vem de träffar. Och att jag inte kan sluta tänka på det sista kapitlet.

Omslaget är också jättebra. Jag vet inte om det syns här, men det är ett broderi. :)

När vi snöade inne

När vi snöade inne
av Hans Peterson
Illustrerad av Ilon Wikland

"När vi snöade inne" läste jag när jag var kanske sju år och då gillade jag den jättemycket. Jag kom ju fortfarande ihåg den och de andra böckerna i samma serie. Det finns tre böcker i serien och jag läste minst två, kanske alla tre. Jag gillade förresten en serie om en flicka som hette Malin (precis som min syster, men det här var ju flera år innan hon föddes) och jag ser att den också är skriven av Hans Peterson. Gick jag alltid till samma hylla på biblioteket?

Jag fick för mig att köpa "När vi snöade inne" för att se om den fortfarande höll. Ganska väl faktiskt, med tanke på att den är skriven för barn som nyligen har lärt sig läsa. När mina föräldrar var små. Jag tror inte att jag fattade att det boken utspelade sig åtminstone en aning "förr i tiden" när jag läste den på 80-talet. Nu är det mer tydligt.

Huvudpersonen är en pojke på sju år. Han heter Tiimo (hans mamma är från Finland) och bor på en liten gård i Småland. Boken handlar om en gång när det snöade så mycket att Tiimo och hans systrar inte kunde ta sig till skolan och massor av bilar fastnade nere på vägen som går förbi deras gård. Alla fick komma och sova över hemma hos Tiimos familj och till slut var de faktiskt femtio personer totalt. Bland dem finns en pojke i Tiimos ålder, Rune, och de två gör en del spännande saker. Medan Tiimos systrar får hjälpa mamma att laga mat och bädda till 45 gäster. För det är på 50-talet ...

Om den funkar för sjuåringar idag har jag ingen aning om. De kanske tycker att den är tråkig.

Veckans viktiga händelser

Det har ju hänt två saker i veckan som jag måste tycka till om!

1. Första avsnittet av Torka aldrig tårar utan handskar i måndags. Jag gillade, utom den inte särskilt välgjorda älgen. I boken fick man ju så klart veta mycket mer, men jag gillade att se miljöerna från en tid jag inte minns så mycket av. Jag tyckte också att Rasmus och Benjamin spelades väldigt bra. Första boken/avsnittet har ju väldigt mycket inledning över sig och jag har stora förhoppningar inför bok/avsnitt 2 och 3.

2. Nobelpriset i litteratur till Mo Yan. Jag fick en poäng på Bokbabbels nobelbingo, d.v.s. jag har hört talas om författaren. Jag har till och med petat lite på "Vitlöksballaderna" i en bokhandel en gång. Nu har jag beställt den.

Den hemliga kroppen

Den hemliga kroppen
av Sara Hansson
Förord av Maria Sveland

På bokmässan köpte jag ett par häften i serien Grafiska novelletter som ges ut av Kolik förlag och Seriefrämjandet. Det är tunna små serieböcker i färg av svenska serieskapare. "Den hemliga kroppen" valde jag för att jag gillade Sara Hanssons "Vi håller på med en viktig grej".

"Den hemliga kroppen" handlar om hur flickor ser på sin egen kropp. När Sara var liten var kroppen bara kul och intressant och hon var för det mesta halvnaken. Sen insåg hon att det här går ju inte an! Hon lyssnade noggrant på hur man borde göra. Raka, fixa, behandla och framför allt dölja allt pinsamt. Och hur tjejerna hade betydligt mer jobb med det här än killarna. Och till slut om "räddningen".

Jag gillar! Det blev ju också en passande bok att läsa efter "How To Be a Woman", som också tar upp en del av de här sakerna, men på ett annat sätt. Författarna har olika nationalitet så klart, och ... man kan väl inte säga att de tillhör olika generationer, men det är ju helt klart en åldersskillnad. Båda skriver (och tecknar i det här fallet) smart och roligt.

How To Be a Woman

How To Be a Woman
av Caitlin Moran

Otroligt rolig blandning av självbiografi och feministiska tips. Inte så mycket ideologi direkt, mer praktiska exempel och mest av allt humor.

Caitlin Moran var inte särskilt bra på det här att vara kvinna när hon var tonåring. Det här är väl vad hon har kommit fram till sedan dess. Jag försöker få alla att läsa den här nu. Så här: "Och sen så skriver hon om ... och det är jättekul, och så skriver hon om ... Det tycker ju du också! Och hon formulerar det så roligt. Läs den nu!"

En smakebit på søndag (vecka 40)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Den här helgen läser jag visst urban fantasy igen, precis som förra. Men den här gången är det en finlandssvensk bok. Min syster gillar Maria Turtschaninoffs böcker och vi var och lyssnade på henne prata om sin senaste bok på bokmässan förra helgen. Efter det fick jag lust att läsa böckerna. Annars var det faktiskt ganska länge sedan jag lånade "Underfors" av min syster, vilket hon brukar påpeka.

"Underfors" utspelar sig i Helsingfors - och även i en dold värld förstås, det är ju urban fantasy! Huvudpersonerna är två ungdomar. Alva, som inte ens är intresserad av att skaffa vänner och som tvångsmässigt försöker minnas alla hon ser. Hon är livrädd för förföljare och inkräktare. Joel går på samma skola och är kär i Alva, men de känner inte varandra.

Jag tar en smakbit från bokens början. Alva har precis kommit hem från skolan och kan slappna av lite. På sitt eget rum behöver hon inte vara så vaksam.

Hon suckade och rullade över på rygg på att klädhögarna under henne prasslade. Sedan rörde hon inte på sig på en lång stund. Hon kunde helt enkelt inte. Hennes kropp var fullständigt fastlåst av skräck.
I taket ovanför henne var fem stora bokstäver ritade.
(Maria Turtschaninoff, "Underfors", s. 14)

Ironside

Ironside: A Modern Faery's Tale
av Holly Black

Först trodde jag att de tre böckerna "Tithe", "Valiant" och "Ironside" bara utspelade sig i samma värld, men annars var helt fristående från varandra. Men så är det inte. De två första delarna har visserligen inte så mycket med varandra att göra, men i den tredje vävs berättelsen ihop. "Ironside" är en direkt fortsättning på "Tithe", men det dyker även upp personer från "Valiant" och man bör ha läst båda böckerna innan man börjar på den här.

Jag vill ju inte avslöja något om vad som händer i de andra böckerna, så det är nästan omöjligt att säga något om handlingen i den här. Det är i alla fall nutid, New Jersey, maktkamper mellan de olika alvgrupperingarna (Seelie och Unseelie Courts, a.k.a. the Bright Court and the Night Court), farorna för de människor som kommer för nära alver, våld, humor och förstås pirrig tonårsförälskelse. Låter bra, eller hur? Jag kan verkligen rekommendera den här trilogin.

Pride and Prejudice and Zombies

Pride and Prejudice and Zombies
av Jane Austen och Seth Grahame-Smith

... fast mest av Seth Grahame-Smith. Berättelsen följer i stort sett Jane Austens roman, men med en del stora skillnader och i ett alternativt universum. Här har England (och kanske resten av världen) i många år plågats av en sorts sjukdom som gör att de döda inte ligger still i sina gravar utan vandrar omkring på jakt efter färska hjärnor, och som dessutom förvandlar de levande till levande döda. En zombieepidemi alltså. Mr. Bennett anser at det viktigaste han kan göra för sina dötrar är artt lära dem försvara sig. De har därför varit i Kina och utbildats i kampsport av shaolinmunkar, och kan hantera flera vapen.

Mrs. Bennett, å andra sidan, tycker att det viktigaste är att döttrarna blir gifta. Trots att de både kan ta hand om sig själva och dessutom försörja sig på sina stridsfärdigheter. Men vi får inte döma henne för hårt. Zombieepidemin är för mycket för hennes känsliga nerver och hon söker tröst i gamla seder.

Historien börjar med att Netherfield Hall har blivit uthyrt igen, efter att ha tomt sedan de tidigare invånarna dödades av zombies ...

Imponerande att författaren lyckas följa "Pride and Prejudice" så troget, trots att förutsättningarna är såpass annorlunda. Det finns en hel del roliga detaljer och smarta lösningar på hur historierna ska gå ihop. Genomtänkt och väldigt kul! Fast efter hand blir det lite segt emellanåt. Jag vet inte om parodier och pastischer verkligen ska vara lika långa som originalet. Efter ett tag så är ju inte skämtet nytt längre. Men det är ändå läsvärt om man gillar P&P och inte tar alltför högtidligt på det.

...........................................

Ska jag förresten sätta etiketten "Skräck och spökhistorier" på den här? Den är ju inte precis skrämmande. :) Men så har man alla zombieböcker samlade under samma etikett. Inte för att jag har läst så många zombieböcker förstås ...

Bokmässan

För första gången har jag varit på bokmässan utan att bo i Göteborg! Fast jag har ju inte flyttat så långt, det tar en timme med bil. Det blir fortfarande inte ett lika stort projekt som för alla långväga besökare. Jag brukar gå på mässan i två dagar varje år. I år blev det lördag och söndag eftersom alla semesterdagar var slut. Jag har inga problem med folkmassor. Lördag och söndag är helt okej.

Annars var det väl som vanligt. Tittade på några författare som berättade om sina böcker, fick ett par böcker signerade av trevliga författare (Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren, Nene Ormes). Gjorde faktiskt inte av med några enorma summor. Fick dock tag på fler gratisböcker än vanligt eftersom det fanns ett bokbytarbord.

Alltid kul med bokmässa. :)

SUB

Enligt senaste räkningen: 1118 böcker.

Ojdå.

Kan jag skylla på Bokmässan? Jag köpte inte så mycket böcker där faktiskt ...

En smakebit på søndag (vecka 39)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Mari har Banned Books Week-tema på sin smakbit och läser Laurie Halse Andersons "Speak" ("Säg något"). Jag har läst den, men det verkar ha varit innan jag började bokblogga. Det är väl i alla fall en jättebra bok att ha i ett bibliotek. Den är väl minst tio år år nu, men jag kan tänka mig att den fortfarande kan vara populär. Vad är det för fel på folk som inte tycker att den borde finnas tillgänglig?

Boken jag läser har så vitt jag vet inte blivit förbjuden någonstans. (Jag kommer aldrig ihåg när den här veckan infaller.) Annars är det ju en ungdomsbok med en del ingredienser som inte verkar vara så populära hos somliga ... Alltså magi och referenser till sex, homosexualitet och droger. Och en hel del våld, men det vet jag inte om någon har något emot.

Det är svårt att hitta ett bra citat. Eftersom det är en fortsättning på "Tithe", där berättelsen dessutom vävs ihop med "Valiant", så är det inte lätt att undvika spoilers. Den här beskrivningen ska väl i alla fall vara okej:

A few of the Bright folk strolled on the grass. A boy in a skirt of silver scale mesh held the hand of a pixie with wide azure wings. Clouds of tiny buzzing faeries hovered in the air like gnats. A knight in white painted armor looked in Kaye's direction. A singing voice, heartbreakingly lovely, drifted down to where she stood. From the branches of the trees, pointed faces stared down.
(Holly Black, "Ironside", s. 156)

Åtta små, två stora och en lastbil

Åtta små, två stora och en lastbil
av Anne-Cath. Vestly

Anne-Cath. Vestly verkar vara en av Norges mest älskade klassiska barnboksförfattare. Jag hade aldrig hört talas om henne förrän jag såg hennes namn i t.ex. norska bloggar och reklam för barnfilmen Knerten, som kom för ett par år sedan och är baserad på en av hennes böcker. Hon skrev många böcker från 1950-talet och framåt, men det ser ut som om bara några få är översatta till svenska. "Åtta små, två stora och lastbil" ser ut att vara första delen i en serie om åtta syskon och deras mormor, men resten av serien finns inte på svenska.

Det handlar om en familj, som trots att de har åtta barn bor i ett enda rum och kök i staden. Jag antar att staden är Oslo. De har också en lastbil som nästan hör till familjen. Så småningom kommer även mormor på besök, och får sova ovanpå köksbänken. Men trångboddheten är egentligen inget större problem. Min förra lägenhet tyckte jag var lagom för en eller två personer, men när de husen byggdes på 50-talet så lär det ha varit vanligt att det bodde barnfamiljer i de lägenheterna. Den här boken ÄR från 50-talet. Fast en familj på 10-11 personer kanske hade varit lite väl mycket, speciellt i en ännu mindre lägenhet. När den sura tanten i våningen under ska sova middag så får mamman ta med alla de åtta barnen ut och leka.

Det händer en del saker i boken, och familjen hanterar allt på sitt eget uppfinningsrika sätt. Lastbilen blir stulen(!), familjen får nya vänner, ett av barnen tycker att det är tråkigt att de aldrig har barnkalas - och så kommer ju deras excentriska mormor, som inte alls är van vid städer, på besök. Söt och trevlig bok. Jag tyckte att stilen påminde lite om Edith Unnerstad, men det kanske har att göra med att "Kastrullresan" (det enda jag har läst av Unnerstad) också handlar om en familj med många barn.

Helt otroligt, Lotta

Helt otroligt, Lotta
av Merri Vik

"Helt otroligt, Lotta" är den fyrtiosjätte Lottaboken och den sista "riktiga" boken i serien. Det finns ju även en bok om hennes dotter. Men den här slutar med att (ingen direkt spoiler egentligen) Lotta berättar för Paul (hennes man) att de ska bli föräldrar och tar farväl av läsaren. Nu kommer hon inte ha tid att skriva om sina "öden och äventyr" mer. Det var säkert ett bra beslut att avsluta serien här, även om den främsta orsaken säkert var att serien ju måste ta slut någon gång och författaren började nog bli lite till åren. Hon dog några år efter att den här boken kom ut.

I den här boken har Lotta för första gånegn hoppat över ett år av sitt liv. Hon har pluggat klart nu och hon och Paul flyttar tillbaka till hennes gamla hemstad. Lotta hoppas få tillbaka sitt gamla jobb på Mårtenssons förlag, men förlaget har tyvärr hunnit läggas ned under hennes studietid. Det blir ett bakslag för henne, men Paul och Giggi peppar henne att söka andra jobb. Och så är hon på en äventyrlig utflykt med Paul och en sväng på landet med Giggi, och så gör hon en rejäl insats på sitt nya jobb. Kul bok, och en värdig avslutning på serien.

Det har varit roligt att läsa om hela serien i rätt ordning. Visserligen hade jag läst alla böcker tidigare, och de flesta av dem till och med i rätt ordning en gång tidigare, men den gången hade jag fortfarande luckor i samlingen. Nu blir det omläsning av "vad hände sedan?"-boken också.

Just det ja, jag måste ju lägga fram min tolkning av det här omslaget. Jag gillar inte de allra sista omslagen lika bra som Heidi Lindgrens, som pryder de första 44 delarna. Men på just den här har jag läst sig att folk oroar sig över Lottas kläder. Är inte den klänningen väldigt kort? Men jag tror nog inte att det är en klänning, snarare ett nattlinne eller en T-shirt. Hon är i sin egen trädgård utgår jag ifrån, och då är ju den klädseln helt okej.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"
25. "Rena karusellen, Lotta!"
26. "Ge aldrig upp, Lotta!"
27. "Mitt i prick Lotta!"
28. "Lotta går till sjöss"
29. "Det spökar, Lotta!"
30. "Lotta går till väders"
31. "Heja Lotta!"
32. "Toppen, Lotta!"
33. "Fyndigt, Lotta!"
34. "Full rulle, Lotta!"
35. "Rena cirkusen, Lotta!"
36. "Rakt i plurret, Lotta!"
37. "En ros åt Lotta"
38. "Kära Lotta"
39. "Alltid Lotta" 
40. "Lycka till, Lotta"
41. "Då kör vi då, Lotta"
42. "Läsning för Lotta" 
43. "Glad sommar, Lotta!" 
44. "Visst är det konstigt, Lotta" 
45. "Det ordnar sig, Lotta"

En smakebit på søndag (vecka 38)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag läser jag en gammal barnbok. Det är inte en favorit från barndomen utan en som jag aldrig har läst förr. I Norge verkar Anne-Cath. Vestly vara en av de riktigt klassiska barnboksförfattarna, men i Sverige är hon väl inte känd alls? Några böcker finns översatta till svenska (den här till exempel), men långt ifrån alla.

Det handlar om en stor familj som bor i en stad. Nu har de just upptäckt att deras lastbil inte längre står där pappan parkerade den:

Det skulle vara förfärligt om bilen var stulen. Bilen som skaffade dem pengar varje dag och som de tyckte så mycket om, som om den varit en i familjen. Det var den förresten också.
 - Tror du verkligen att någon kan ha tagit den, mamma? sade Maren Tolv till slut.
 - Å ja, det skulle inte vara så underligt, sa mamma. Så trevlig som den är.
(Anne-Cath. Vestly, "Åtta små, två stora och en lastbil", s. 9)

Englenes dans

Englenes dans
av May Grethe Lerum

Efter två böcker om Karl Martins upplevelser i Ryssland så är det nu dags för hans tvillingsysters historia. Som jag har sett fram emot, för jag tycker bättre om att läsa om vardagsdramatik på norsk landsbygd än storpolitik i tsarens Ryssland.

Amelia är den rikaste unga kvinnan i bygden och eftertraktad som hustru. Men själv är hon mest intresserad av att ta hand om sin fosterbror Benjamin, som väl har Downs syndrom (det är inte direkt så det kallas på 1700-talet). När hon väl blir förälskad i en ung man kan hon inte veta om det är henne eller hennes pengar han vill ha.

Omständigheterna i hennes liv leder till att hon begår en svår synd, och hon vet precis hur hon ska sona den. Hennes föräldrar Marja och Karl blir förtvivlade över vad Amelia tänker göra, men så känner de inte heller till hennes synd.

Det är alltid roligt när det börjar handla om en ny person i de här serierna. Amelias val av livsstil påminner lite om hennes förmödrars liv, men det är ändå något nytt. Här tyckte jag att Livets døtre tog ny fart.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall

Flickorna Owens

Flickorna Owens
av Alice Hoffman

I ett par hundra år har alla i den lilla amerikanska staden vetat att kvinnorna i familjen Owens är häxor. Om något märkligt händer så vet man vem som ligger bakom. Dessutom bor de i ett gammalt spöklikt hus som inte alls liknar de vanliga villorna runt omkring. Här bor de föräldralösa systrarna Sally och Gillian Owens tillsammans med sina mostrar. Flickorna är utstötta och har bara varandra. Andra barn är rädda för dem och de modigaste plågar dem så mycket de vågar. Men stadens vuxna kvinnor kommer sent på kvällarna och ber mostrarna om hjälp. Kanske är det någon man de vill ska lägga märke till dem, eller så vill de bli av med honom. Mostrarna kanske hjälper till, även mot bättre vetande.

Som vuxna lämnar både Sally och Gillian staden. De lever helt olika liv, men det viktiga är att de slipper all form av magi. Sally gör allt för att hennes barn ska få en normal uppväxt. Men så klart blir det inte precis som Sally och Gillian har tänkt sig.

Jag vet att jag lånade den här boken på skolbiblioteket i gymnasiet, men inte kom särskilt långt i den innan jag gav upp. Nu läste jag ut den, och den var väl trevlig och så, men jag hade inte missat så mycket om jag inte hade läst den den här gången heller. Det är en bok av den där amerikanska sorten som man brukar vilja läsa på hösten, och lite magisk realism, men jag hade egentligen trott att jag skulle tycka bättre om den än vad jag gjorde. Den var helt okej, men jag har liksom hört bättre saker om Alice Hoffman än vad jag tyckte att "Flickorna Owens" levde upp till. Men det är kanske någon annan av hennes böcker som jag hellre borde valt? Några tips?

Monika upplyste om att boken även finns som film - Magiska systrar. Både boken och filmen heter "Practical Magic" på engelska. Lättare att se kopplingen där. :)

Ambassaden i paradiset: Sveriges unika relation till Nordkorea

Ambassaden i paradiset: Sveriges unika relation till Nordkorea
av Lovisa Lamm

Nordkorea är ett märkligt land. Och tydligen har Sverige en väldigt speciell relation till det landet. Jag har tidigare lyssnat på Lovisa Lamms dokumentär på P3 om Sverige och Nordkorea, men boken har en lite annan vinkel.

Efter Koreakriget var Nordkorea det land som återhämtade sig snabbast. För Sydkorea tog det längre tid, men, tja, det blev ju bättre i det långa loppet. Svenska företag såg i alla fall Nordkorea som en intressant marknad och Sverige var ett av få västländer som öppnade en ambassad i Pyongyang. Men Nordkorea visade sig ha väldigt dålig betalningsförmåga, och har visst fortfarande en helt enorm skuld till Sverige för allt de köpte på 1970-talet. Ungefär samtidigt som Sverige insåg att det skulle bli svårt att få de där pengarna visade det sig att nordkoreanska diplomater i Sverige höll på med smuggling av sprit och cigaretter.

Detta kan man läsa om i boken och höra om i dokumentärprogrammet. Men boken gör också plats för personliga intryck. Dels från Lovisa Lamms typiska turistresa till Nordkorea (med guider som aldrig lämnar resenären ensam), dels från en dagbok som skrevs av en medföljande hustru när Sverige gjorde en stor industrisatsning landet på 70-talet, och så samtal med en nordkoreansk man som numera bor i Sverige. Mycket intressant. Och man blir upprörd över att läsa om hur befolkningen har det i Nordkorea.

Jag kan också rekommendera en dansk dokumentär om en resa till Nordkorea - Det røde kapel. Den gick på SVT häromåret. Jag såg tyvärr inte hela, men jag gillade den biten jag såg.

Torka aldrig tårar utan handskar - 1. Kärleken

Torka aldrig tårar utan handskar - 1. Kärleken
av Jonas Gardell

Den här boken kan väl ingen ha missat? Jonas Gardells första del i trilogin om hus HIV och aids kom till Sverige. Man får en aning om vad som komma skall genom att några av bokens personer visas om några år, lidande och i livets slutskede, på strängt isolerade sjukhusavdelningar. Men än så länge är det ingen som vet att det här ska hända. Några små nyhetsnotiser förekommer, men ingen fäster någon större vikt vid dem.

Huvudpersoner är två unga bögar, Rasmus och Benjamin. Det handlar om deras uppväxt på olika håll. Rasmus lämnar sin lilla hemby i Värmland och söker sig till Stockholm. Benjamin är ett hängivet Jehovas vittne som försöker motså frestelsen. Just nu tänker de på allt annat än att de skulle kunna drabbas av en dödlig sjukdom. Som läsare är man förstås extremt medveten om vad som kommer att hända. Men personerna i boken lyssnar inte på vad man säger. Och varför skulle de göra det? Det är ju väldigt tidigt 80-tal och ingen anar oråd.

En sak förstår jag förresten inte riktigt. Okej att man inte visste så mycket om hur viruset spreds, men om det verkligen var så smittsamt att vårdpersonel inte ens fick torka bort de sjukas tårar utan att ha gummihandskar på sig (som seriens titel beskriver) - borde inte alla möjliga ha blivit smittade då? Eftersom vissa grupper var överrepresenterade bland de sjuka borde man väl ha förstått att det inte smittade hur lätt som helst? Eller?

Jag var barn på den här tiden och märkte nog inte så mycket av den här hysterin som fanns. Även om folk som till och med är yngre än mig säger att de minns. Alltså, jag minns ju att man tyckte att aids var den farligaste sjukdomen som fanns, men samtidigt hade man väl ingen känsla av att det fanns risk för att drabbas själv? Det som var läskigt var väl mest att det inte fanns något botemedel. Jag följde kanske inte riktigt nyhetsrapporteringen på 80-talet ... Därför känns det viktigt att läsa den här boken och de kommande i trilogin. Det här hände ju ändå under min livstid.

En smakebit på søndag (vecka 37)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag kommer smakbiten ganska sent. Jag har varit hos vänner i Norge i helgen och kom inte hem förrän för någon timme sedan. Jag har bara några sidor kvar i boken som jag har haft med mig och läst under resan, men det är nog bäst att välja en smakbit från början av boken.

Systrarna kunde ha hackat på varandra därför att de var så olika, de kunde ha blivit elaka och sedan vuxit ifrån varandra om de hade lyckats skaffa några vänner, men de andra barnen i stan undvek dem. Ingen vågade leka med systrarna och de flesta flickorna och pojkarna bad en tyst bön när Sally och Gillian närmade sig. De modigaste och våghalsigaste pojkarna följde efter systrarna till skolan, men på lagom avstånd så att de kunde fly fältet om så behövdes. Dessa pojkar fann nöje i att kasta vinteräpplen och stenar på flickorna, men inte ens de bästa idrottsmännen, de som var stjärnor i basebollagen, lyckades träffa när de siktade på flickorna Owens.
(Alice Hoffman, "Flickorna Owens", s. 14-15)

A Sickness in the Family

A Sickness in the Family
av Denise Mina
Illustrerad av Antonio Fuso

Ett seriealbum om en familj med många hemligheter. Under en besvärlig renovering av huset råkar mormodern ut för en olycka, och det är inte den sista. Plötsligt börjar familjemedlemmar dö under mystiska omständigheter. Någon i familjen verkar vara mördaren, men vem? Alla har orsak att hata de andra eller tjäna på att någon av dem dör, och sammanhållningen har aldrig varit särskilt god. Den yngste sonen (som är adopterad och alltid får höra att han inte riktigt hör till familjen) tror att det är huset som är ondskefullt, någon sorts spökerier.

Spännande historia. Väldigt otrevlig, alla är så elaka mot varandra. Men ska det vara så trevligt när det handlar om mord?

Oblivion High 1

Oblivion High 1
Manus av Johanna Koljonen
Illustrerad av Nina von Rüdiger

Jag hörde talas om den här serien för ganska länge sedan. Något om att Johanna Koljonen skrev manus till en serie i mangastil som kom ut i Finland. Nu i våras kom första volymen ut på svenska också.

Det handlar om att Näcken börjar på högstadiet i Upplands Väsby. (Vad annars, liksom?) Han utger sig för att vara den japanske utbytesstudenten Masato som ska bo hos huvudpersonen Soon Mi. Det leder så klart till missförstånd och intriger. Soon Mi och hennes kompis Nin tycker att Masato verkar minst sagt märklig.

Och vad har hänt med den riktige Masato?

Jag tycker att det här är en bra serie. Intressant med debatten (måste man väl säga) om japanskt Lolitamode som ryms i en del av berättelsen. Många bra karaktärer också.

När nästa del kommer ut vet jag inte, men hoppas det är snart.

Att läsa på bussen

När jag flyttade och kunde börja åka buss till jobbet så trodde jag att jag skulle få läst massor. Jag brukar inte bli åksjuk, så här skulle det bli nästan en timmes extra lästid per dag! Vad jag inte räknade med var att så fort bussen börjar röra på sig på blir jag så sömnig ... Jag brukar bara orka läsa ett par sidor på sin höjd.

Idag ställdes jag inför ett nytt hinder i bussläsningen. Det kom ingen buss i morse. Alls. Vad nu då?

Jag fick ta bilen till slut. Ingen läsning ... Jag hade en Alice Hoffman i väskan, men det är så svårt att koncentrera sig på handlingen om man läser medan man kör. ;)

Verbrechen

Verbrechen
av Ferdinand von Schirach

Årets andra tyska! Målet är att läsa tre böcker på tyska i år. Kanske att den tredje blir Ferdinand von Schirachs "Schuld", eftersom jag gillade "Verbrechen" så mycket.

Ferdinand von Schirach är advokat i verkligheten och jag har läst att fallen i de här novellerna ska vara baserade på verkliga fall. Det verkar faktiskt vara sant, men jag tycker egentligen inte att det spelar någon roll. Men det är ju spännande förstås. Och lite obehagligt om vissa av de här sakerna är sanna ...

Varje novell handlar om ett brott. Oftast ett mord. Ibland är det en uppgörelse i den undre världen, ibland någon som begår ett amatörmässigt bankrån i djup desperation. En äldre läkare dödar sin fru. Någon gång är det inte alls mord, även om det verkar vara det. Eftersom det är ur försvarsadvokatens synvinkel vi ser det hela så är det viktigaste om det finns entydiga bevis eller inte.

Det verkar väldigt klart och enkelt berättat. Jag baserar detta på att det inte var svårläst, trots att det var på tyska. Jag fick väldigt tydliga bilder av människorna och situationerna som de har hamnat (eller försatt sig) i.

En kul grej, som man kan fundera över om det har någon betydelse och i så fall vad, är alla äpplen. Boken avslutas med orden "Ceci n'est pas une pomme" och äpplen nämns i alla novellerna. I en av dem hittade jag inga riktiga äpplen, bara "Augäpfeln" (ögonglober) men jag antar att det räknas. Jag kan ju inte bortse från att jag har missat ett äpple heller. Jag är nyfiken på om "Schuld" har något liknande i sig. Apelsiner? Troligen inte, va?

En av novellerna hade jag redan läst. "Nödvärn" kom ut som Novellix förra året.

En smakebit på søndag (vecka 36)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

 Det har väl funnits minst en smakbit från den här boken varje vecka de senaste veckorna. Nu är det jag som läser boken som "alla" läser just nu, första delen i Jonas Gardells planerade trilogi om hur HIV och aids kom till Sverige och hur illa de drabbade behandlades.

Det handlar om två unga homosexuella män, Rasmus och Benjamin, och vi vet redan från början att minst en av dem (eller är det båda?) kommer att dö. Men än så länge är de lyckligt ovetande om den här sjukdomen. Fast "lyckligt" är kanske att ta i ... Det är ju inte direkt som om de kan komma ut i de miljöer de har vuxit upp i. Ett litet samhälle i Värmland (omkring 1980) för Rasmus del, och Benjamin är ett ivrigt Jehovas vittne. Så de har mycket annat att oroa sig för, även om de inte har hört talas om HIV än.

Den här smakbiten handlar om Rasmus och hans mamma som oroar sig mycket för honom.

Men hon kan ändå inte hejda sig riktigt. Det är som om hon måste övertyga och lugna sig själv.
"För du är ju inte ... det där som dom sa att du var ..."
Hon stannar upp och klappar honom kärleksfullt på kinden och upprepar, som för att verkligen slå fast, nagla fast fakta.
"Rasmus! Det är du ju inte!"
Hon vänder sig mot hans mostrar som går bakom dem in och förtydligar.
"Det är han inte."
"Vadå?"
"Det där som dom ropade. Pojkar i den åldern ropar så mycket dumheter."
(Jonas Gardell, "Torka aldrig tårar utan handskar - 1. Kärleken", s. 60)

A Distant Neighborhood Vol. 2

A Distant Neighborhood Vol. 2
av Jiro Taniguchi

Hiroshi är egentligen medelålders, men just nu befinner han sig i sin fjortonåriga kropp och lever sitt fjortonåriga liv. På något sätt har han återvänt till 1960-talet. (Jag skrev mer om detta när jag skrev om del ett i serien.) Han börjar mer och mer anpassa sig till det livet. Han vet inte hur han ska bära sig åt för att återvända till nutiden, men han tänker knappt på sin fru och sina båda döttrar mer. Och han tänker desto mer på en flicka i klassen. Men det tycker han inte känns riktigt bra. Hon är ju fjorton på riktigt medan han bara ser ut att vara fjorton.

Men mest funderar han på det som känns som hans uppdrag. Den här sommaren lämnade hans pappa nämligen familjen utan förklaring och återvände aldrig. Det kan inte vara en slump att han återupplever just det här året, som förändrade hans liv så totalt. Hiroshi försöker ta reda mer om sina föräldrar för att förstå och kanske förhindra. Eftersom fadern försvann och modern dog relativt tidigt har han egentligen aldrig lärt känna dem. Det visar sig vara mycket han inte vet.

Mycket bra manga. Speciellt om man letar efter något som inte är barn eller ungdoms. Den är också föredömligt kort, bara de här två volymerna. Inte för att det är något fel med evighetslånga serier heller, men det finns en gräns för hur många sådana jag orkar följa.