Svinet

Svinet
av Åsa Grennvall

Dan är ett riktigt svin. Han påstår att han är konstnär, men jag vet inte om han nånsin skapar något. Mest pratar han väl om hur fantastiska hans verk kommer att bli. I det här seriealbumet får man följa kvinnorna kring Dan. Alla flickvänner som han behandlar som skit, och så hans mamma. Visst, Dan är charmig när han träffar någon ny, men snart kryper det fram hur han verkligen är.

Kvinnorna försöker dyrka, stötta och blidka honom, men det är dömt att misslyckas. Vissa av dem trycker han ner ganska lätt. Kanske har de redan från början mycket problem. Men också helt vanliga tjejer med stabila liv kan bli hans offer. I de scener där någon av kvinnorna är tillsammans med Dan så är det inte möjligt att känna annat än han är ... ja, ett svin. I de scener där några av kvinnorna möts, och de flesta träffar varnadra vid något tillfälle, så är det svårare att veta vem man ska känna sympati inför. De är mer invecklade än så.

Det finns en viss humor i hur några av kvinnorna beskrivs. Väldigt mörk humor, men ändå. Men den känsla jag sitter kvar med till slut är snarare dyster. Speciellt en av kvinnorna befinner sig i en fruktansvärd situation som hon inte kan ta sig ur. Det kommer aldrig ta slut.

Några dagar senare läste jag en artikel i en kvällstidning som fick mig att tänka på det avslutande kapitlet i "Svinet". Det handlade om hur det är att vara anhörig till någon som har dömts för grov brottslighet.

Det här måste nog vara det bästa av de Åsa Grennvall-album som jag har läst. Jag gillar hur det är uppbyggt med alla olika möten mellan två eller tre personer, där de hela tiden visar upp olika sidor av sig själva beroende på vem de träffar. Och att jag inte kan sluta tänka på det sista kapitlet.

Omslaget är också jättebra. Jag vet inte om det syns här, men det är ett broderi. :)