The Secret Life of Sparrow Delaneyav Suzanne Harper
Femtonåriga Sparrow Delaney är yngst av sju systrar. Hon bor tillsammans med dem, mamman och mormodern i Lily Dale, ett område för spiritister. Det finns faktiskt på riktigt, och precis som i boken kan man besöka området och vara med på deras sessioner där medierna kontaktar andar åt publiken. I familjen säger man att Sparrow borde vara ett mycket starkt medium, hon är ju en sjunde dotters sjunde dotter. Men i motsats till alla de andra kvinnorna i familjen så har Sparrow aldrig haft kontakt med andar. Hon är inte det minsta medial.
Säger hon. I själva verket ser hon spöken mycket klarare än någon annan i familjen. Men hon vill inte. Under de senaste tio åren har hon övat upp sin förmåga att totalt ignorera de dödas andrar som när som helst vill nå fram till henne. Sparrow vill vara vanlig. Och när man gör om i skoldistrikten och Sparrow får välja om hon vill gå i samma lilla high school som alla hennes systrar har gått eller i en jättestor skola där ingen känner henne så vet hon precis vad hon vill. Första dagen i skolan är det två killar somfångar Sparrows intresse. En levande, och en död. Den levande blir Sparrows partner i ett grupparbete, och hennes nya bästa kompis ger henne tips på hur hon ska bete sig för att göra intryck. Jobbigt bara att killen direkt valde Lily Dale och dess historia som ämne för grupparbetet. Och att de ska åka dit tillsammans för att gå på Lily Dales museum. Tänk om personalen avslöjar att de känner Sparrow!
Samtidigt vägrar den döde killen, som Sparrow gör sitt bästa för att ignorera, att ge sig. Precis som alla andra spöken har han ett budskap till sin familj och han försöker övertala Sparrow att det är viktigt. Men är det så viktigt att Sparrow vill avslöja för världen att hon är medial och offra sin vanlighet, som hon har kämpat så för?
På ett sätt är detta en ganska vanlig ungdomsbok, allt detta med den nya skolan etc. Men så har vi den där biten med spöken och sånt, som kanske inte är alldeles originell, men som jag tycker att författaren har lyckats bra med. Det är inte så att huvudpersonen bara ser spöken hur som helst (även om hon ser dem klarast), utan det är hela den här spiritistgrejen och Sparrows möte med utomstående, där många är skeptiska och man bråkar om huruvida spöken finns eller inte. (Sparrow döljer ju att hon är från Lily Dale, men eftersom det ligger i traken så ligger samtalsämnet nära till hands i alla fall. Speciellt för de som har förlorat en anhörig under oklara omständigheter.)
