onsdag 21 oktober 2009

Brott


Brott
av Karin Fossum

Romanen "Brott" berättas av en författare. Inget ovanligt med det direkt, men här är det på ett lite annorlunda sätt än vad som är vanligt. Författaren berättar om kön på hennes uppfart, där hon tycker sig se alla romankaraktärer som hon ännu inte har berättat om. De står där och väntar på sin tur, och varenda gång hon har skrivit om någon verkar det dyka upp en ny person längst bak i kön. Men en dag bryter en av de köande mot rutinen. Mannen som har stått som nummer två söker plötsligt aktivt upp författaren, och tigger om att få bli omskriven genast. Han orkar inte vänta längre. Han vill ha ett namn, ett liv och få sin historia berättad - vad den nu är.

Alvar Eide, heter han. Han är en stillsam man, hans utseende och beteende hade egentligen passat bättre hos någon som är en del äldre än vad han är. Han lever ensam och uppskattar konst, han arbetar i ett litet galleri. Han har inga vänner, utom kanske innehavaren av galleriet, och så byter han ett par ord med grannen ibland. Alvar Eide anser sig vara en god människa, han hoppas i alla fall det. Det är kanske inte så ofta detta sätts på prov eftersom han har ganska lite kontakt med andra. Men en dag får han en chans att pröva sin godhet. En av narkomanerna från torget, en ung flicka, kommer in i galleriet. Ska han köra ut henne eller låta henne värma sig en stund. Han väljer det senare, ger henne till och med en mugg varmt kaffe. Händelsen gör honom upprörd. Gjorde han tillräckligt? Vad borde han ha gjort? Kommer hon komma tillbaka? Det gör hon, och det blir slutet på Alvar Eides lugna liv.

Emellan delarna av Alvar Eides berättelse kommenterar författaren och hennes romanfigur den pågående romanen. Både det som händer och andra saker, som bokens längd. Eide oroar sig för hur det ska gå för honom, medan författaren menar att det inte är hennes fel att han ställer till det för sig. Hon har lagt in vissa händelser och konflikter, ja, men det är upp till honom att reagera på dem. De här avsnitten funkar faktiskt riktigt bra. Jag gillar att läsa om hur Eide ber om att det åtminstone ska hända något glädjande och hur författaren anstränger sig för att låta något fint hända honom. Och hur det inte alltid går som författaren tänkt och deras funderingar om hur det ska sluta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar