Vildkatten
av Sigge Stark
Sigge Stark är nästan en sån där författare som man ska ha läst. Eller som man inte ska ha läst. Det beror lite på hur man ser det. Hon var ju väldigt läst på sin tid, men inte av kultureliten direkt. Jajamen, jag har läst eländig kiosklitteratur igen. ;) Men så himla dålig var den faktiskt inte, även om den inte var det djupaste eller mest originella jag har läst.
Arne Waldor är på besök i sin fästmös föräldrahem. Margret är ordentlig och motsvarar helt Arnes ideal. Tror han. Men när han träffar Renja från Stigmansliden får han tänka om. Folket på Stigmansliden är tjuvjägare och smugglare, och Renja springer omkring helt vilt i skogarna. Hennes liv är väldigt olikt Arnes. Frågan är om det är Margret eller Renja som han passar bäst ihop med.
Handlingen var väldigt förutsägbar, men det var ganska trevlig läsning ändå. Påminde faktiskt lite om Margit Sandemos följetonger, men lite mer gammaldags och utan så mycket övernaturligheter. Kanske lite bättre språk också. ;) Däremot fick jag inte samma myskänsla, men det kan ha att göra med att jag inte läste Sigge Stark i tonåren. Hon är väl en av de författare som man uppskattar mest då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar