Cecilia

Cecilia
av Frid Ingulstad

Det verkar som om serien börjar om på ny kula här. Det har gått flera decennier sedan föregående bok (nu är det 1240) och jag vet inte om Cecilia är släkt med de tidigare kungadöttrarna och i så fall hur.

Kung Håkon har två stora barn med sin frilla Kanga Unge. Henne bröt han med när han gifte sig med Margrete. Egentligen hade han väl inte behövt bryta med kanga Unge, men även om han och Margrete inte gifte sig av kärlek så vill han behandla henne väl. På den här tiden var det inte så petigt med om barnen var födda inom äktenskapet eller inte. Äldste sonen Sigurd får visserligen inte ärva kronan, men både han och systern Cecilia har nästan lika hög ställning som de tre små äktfödda halvsyskonen och de är uppvuxna på kungsgården. Cecilia är eftertraktad på äktenskapsmarknaden, men kung Håkon har bestämt sig för att hitta en riktig bra man åt henne. Han tycker att Gregorius Andressen skulle vara lämplig och Cecilia och Gregorius blir faktiskt förälskade i varandra, även om han är lite mer reserverad. Det visar sig snart varför. Drottning Margrete har tidigare varit Gregorius frilla, och även om hon är gift med kungen nu så betyder det inte att hon vill se Gregorius gift med Cecilia. Och drottningen kan göra precis vad som helst för att uppnå sina mål. Cecilia måste försöka klara sig undan drottningens attacker, samtidigt som hon vill skydda sin far från vetskapen om hurdan Margrete verkligen är.

Det är spännande att läsa om kungadöttrarna och om norsk historia, som jag inte vet något om. Man bör väl ta det med en nypa salt, men ändå. :)

Tidigare böcker i serien:
1. "Ellisiv"
2. "Maria"
3. "Ingerid"
4. "Margret"
5. "Malmfrid"
6. "Kristin"
7. "Kristina"

Hisao Kimura från Japan (och vad min syster lånade på bibblan)

Hisao Kimura från Japan
av Kaj Wilton

Min lillasyster läser minst lika mycket som jag men i motsats till mig så har hon inte en oändligt lång lista på böcker hon vill läsa. Hon har ingen aning om vad som finns, vad som är bra eller vad hon vill läsa. Istället läser hon om och läser om och läser om sina böcker, men hur kul är det? Ett fall för Marika! När jag var på besök hos Malin, mamma och pappa så passade vi på att åka till biblioteket, jag och min syster.

På bordet med utgallrade böcker hittade vi den här boken, och eftersom Malin är totalt Japanfrälst så köpte hon den. Och jag läste den, för det tog ju bara sådär en tio minuter. Boken är från 1973 och handlar om en liten pojke som flyttar till Sverige med sina föräldrar. Det är inte så mycket text i den och den är inte särskilt invecklad. Väldigt typisk sån där "barn från ett annat land"-bok. Men en sak är jättekonstig - familjen kommer från Japan! Det är ju inte invandrarlandet framför andra om man säger så. Folk stirrar på dem på stan - för att de har japanska kläder på sig, säger föräldrarna. Men brukar verkligen japaner gå runt i kimono till vardags, speciellt utanför Japan? Och föräldrarna jobbar som servitör och städerska, men i Japan pluggade pappan på universitetet. Varför flyttade de till Sverige då? Om de gjorde det av äventyrslusta kunde de väl väntat tills han pluggat klart, eller? Eller har jag missat nån politisk orolighet i Japan på 70-talet? Jag fattar inte! (Det enda jag kan komma på är att författaren vill skriva om ett invandrarbarns möte med Sverige men vill undvika de mer typiska länderna. Av nån anledning.)

Ni kanske undrar vilka böcker jag prackade på min syster när vi var på bibblan. Det var inte så lätt, hon underkände de flesta av mina förslag. Här är lånelistan:

- "Häxa" av Celia Rees. Hon har redan läst den och tyckte att den var bra men att man inte riktigt fick veta vad som hände i slutet. Fast det kan ju bero på att det finns en bok till i samma serie. Jag vill också gärna läsa de här böckerna. "Pirater!" var ju himla bra.

- "En geishas memoarer" av Arthur Golden. Jag tyckte att den var bra när jag läste den för flera år sen, och det var ju en självklar bok att få den Japanfrälsta systern att läsa. Hon tyckte att den var superbra. Mineko Iwasaki, hon vars berättelser Golden baserade boken på, har visst skrivit två böcker om sitt liv som geisha. De står med på min mentala lillasysterboklista. :) Men jag vet inte om de är nåt att ha eller inte.

- "Den makalöse Maurice och hans kultiverade gnagare" av Terry Pratchett. Jag har inte läst den, men den verkar kul. Vet inte om Malin har hunnit läsa den än.

- "Ett hål om dagen" av Louis Sachar. Den är fantastisk! Vansinnig, listigt uppbyggd, samhällskritisk... Den var med på min lista med sommartips och jag skrev lite om den bland 2003 års bästa böcker. Malin har nog inte hunnit läsa den än.

- "Foxfire: En tjejligas bekännelser" av Joyce Carol Oates. Malin tyckte att "Big Mouth & Ugly Girl" var rätt bra och jag gillade den här när jag var lite äldre än vad hon är nu (sådär fyra år äldre, alltså ungefär arton). Hon har nog inte hunnit läsa den här heller.

- Och så en japansk språkkurs. Hon har ju redan snappat upp massor från Sailor Moon så det är lika bra att hon lär sig hela språket. Jag kan typ "konnichiwa" (goddag) och "tsuki ni kawatte oshioki yo" (jag ska straffa dig i månens namn). :-D (Malin har hunnit plugga en del japanska.)

Dinosauriejägarna

Dinosauriejägarna
av Deborah Cadbury

Det här är en bok om hur dinosaurierna upptäcktes. I början av 1800-talet trodde man stenhårt på att Jorden skapats precis som det står i Bibeln. Men så började vissa intressera sig för fossil och geologi. Bevisen pekade mer och mer på att skapelsen pågått under en oerhört lång perioder, att det hade funnits en tid när gigantiska ödlor bebodde Jorden och att växtlivet en gång sett helt annorlunda ut än i modern tid. Naturligtvis var inte det här helt odramatiska påståenden. De flesta hade väl inte ens ifrågasatt skapelseberättelsen. Man menade allmänt att Jorden var omkring 6000 år gammal, inte många miljoner eller rentav ännu mer. Och varför skulle Gud ha skapat en massa monster som senare dött ut?

Boken berättar dessutom om de personer som var pionjärer inom den här nya forskningen och om deras inbördes rivalitet. Jätteintressant! (Fast lite mer tungläst än skönlitteratur är det ju. Ibland är det svårt att hålla reda på vem som är vem. Bäst tycker jag om att läsa om Mary Anning, en fattig kvinna som försörjde sig på att leta och sälja fossil. Hon gjorde många viktiga fynd men hon fick inte äran av det.)

Det finns förresten uträkning med att jag läste den här boken just nu. Jag har tänkt gå på den här dinosaurieutställningen som är på Svenska mässan (i Göteborg) just nu. Jag tror att det kommer bli extra spännande att se den nu.

Min vän Lage

Min vän Lage
av Eva Lindström

En bilderbok om ugglan Lage som har flyttat från landet in till stan. Men det går inte så bra för honom i stan som han väl hade trott. Han har jobbat lite som uggla i naturprogram på TV och sen försöker han hanka sig fram på diverse jobb och projekt. Bl.a. slår han sig ihop med en lite skum uggla som heter Janne. De har nåt hemligt projekt på gång, fast mest sitter de och äter clementiner. Och sen blir de ovänner och det blir inget av deras planer.

Jag lånade den här boken på bibblan för att jag hade hört så mycket bra om den, typ i recensioner på kultursidorna och så. Och jo, den var väl helt okej. Lite sorglig nästan. Det är en sån där bilderbok som nästan verkar vara mer gjord för vuxna än för barn. Inte för att barn inte kan läsa den, men de måste väl läsa den på ett helt annat sätt än vad vuxna gör? Vuxna kan säkert känna igen sig själva eller någon annan i Lage, men barnen läser väl bara om en uggla med olika jobb liksom? Eller?

Systrar i jeans

Systrar i jeans
av Ann Brashares

Carmen köper ett par second hand-jeans som visar sig ha "magiska" egenskaper. De passar både henne och hennes tre bästa väninnor trots att de har helt olika kroppsbyggnad. Inte bara passar förresten, alla fyra är skitsnygga i jeansen. Och eftersom detta är det första sommarlovet som de fyra vännerna inte ska tillbringa tillsammans så bestämmer de sig för att turas om att ha jeansen som en sorts talisman.

Lena är den första som får ha dem. Hon ska nämligen till Grekland för att hälsa på släktingar och det låter som en passande början för jeansen. Sen är det den rebelliska Tibbys tur. Tibby är den enda som inte ska resa bort under lovet, istället ska hon vara hemma och ha ett tråkigt sommarjobb och hon kommer behöva tröst av jeansen tror hon. Carmen ska få ha jeansen efter henne. Carmen ser verkligen fram emot sin resa till sin pappa. Efter att hennes föräldrar skildes och hennes pappa flyttade långt bort så har han hälsat på henne ibland, men hon har aldrig besökt honom. Hon föreställer sig hur mycket kul de kommer ha tillsammans och att hon kanske får fixa till lite i hans ungkarlslya. Sist ska sportiga och tuffa Bridget få jeansen. Hon ska på fotbollsläger i Mexico, och även om det är för tjejer så spanar hon nästan omgående in en snygg ledare. Synd att han inte har lov att vara ihop med lägerdeltagare. (Och när Bridget är klar med jeansen ska de skickas tillbaka i omvänd ordning.) Nu är det ju så att det blir aldrig som man tänkt sig. Tjejerna, och jeansen, kommer ha varit med om en hel del innan sommaren är över.

Den här boken kunde vara precis hur som helst. Lika bra som folk säger eller totalt överskattad. Att en bok säljer bra behöver ju verkligen inte betyda att den är bra. Men jag gillade den. Den är inte jättespeciell, och jag hittade en del saker som kändes som översättningsmissar, men underhållande och snabbläst. Helt klart ett bättre sisterhood än Ya ya-flickorna... (Gillade inte de böckerna nåt särskilt.) Det finns två jeansböcker till och de kommer jag säkert också läsa. Tur att den här inte var dålig, för jag chansade och köpte både ettan och tvåan på bokrean. :) (Och ettan finns som film också, men den kanske inte har haft premiär i Sverige än.)

Tokyo Mew Mew 6

Tokyo Mew Mew 6
av Mia Ikumi och Reiko Yoshida

Det här är den näst sista delen i mangan Tokyo Mew Mew, men det kommer även ges ut en fortsättning i två delar, som sägs vara fristående från den första serien - Tokyo Mew Mew à la mode (eller nåt sånt). Den är jag ganska tveksam till om jag kommer köpa. Den här serien är inte speciellt bra, bara lite gullig. I den här delen får man reda på en mystisk figurs rätta identitet och jag antar att det börjar dra ihop sig till en lösning på alltsammans.

Det är rätt dumt att huvudpersonen Ichigo får allt utrymme. Hon är ledaren för en grupp superhjältinnor som fått sitt DNA sammanblandade med olika utrotningshotade djurs. Det är mycket om hur Ichigo förvandlas till katt vid olämpliga tillfällen och om hennes förhållande till pojkvännen Masaya, fienden Quiche m.fl. Men de fyra andra Tokyo Mew Mew-tjejerna försvinner nästan. De är bara med i strider och ibland kan de stå för nåt komiskt inslag. Jag hade gärna velat läsa mer om vad de råkar ut för i sin vardag. Har inte de några problem med att de förvandlas när de inte vill och sådär? Varför hr författarna skapat en massa karaktärer som de inte använder?

Förutom några kapitel Tokyo Mew Mew ingår även en helt annan serie i pocketen. Den handlar om en överbeskyddad flicka som för första gången har vågat smita ut ur familjens sommarhus, och om en pojke hon möter i skogen. Jag tror nog att de här serierna egentligen passar bäst för samma åldersgrupp som läser typ Min häst (om den tidningen fortfarande finns). Bonusserien påminner om den sortens serier - fast utan hästar. Men med fåglar.

Läs om del 1, del 2, del 3, del 4 och 5.

Torntuppen

Torntuppen
av Jan Fridegård

Den gamle soldaten From vaknar en morgon och upptäcker att han är död. Han befinner sig fortfarande hemma i stugan, men är inte bunden till kroppen längre. Han känner sig dessutom mycket mer tillfreds än i jordelivet och ju längre tid det går desto längre bort kan han röra sig från hemmet. Han möter andra döda och betraktar de levande. De som varit dåliga människor har mycket svårare att röra sig fritt, men så småningom kan även de lämna sina kvarlevor och röra sig allt friare. Det tar bara mycket längre tid för dem. From har väl varit en ganska bra människa så för honom är det lättare. Till slut kan han även lämna jorden helt och hållet, och då tar boken slut. Vad som händer därefter får man inte veta.

Jag trodde att jag hade sett delar av "Torntuppen" på TV, men där hände det ju helt andra saker. (Nu har jag gjort lite efterforskningar och det verkar som om TV-serien byggde både på "Torntuppen" och en annan roman som heter "Porten kallas trång".) Därför var handlingen mycket underligare än jag hade trott. Men den var ändå ganska intressant att läsa. Och kort, så det är helt klart värt ansträngningen. :) Man ska ha läst Fridegård. Och ja, jag har läst andra böcker av honom tidigare. "Trägudars land" och de andra två böckerna i serien. De borde jag egentligen läsa om.

Lenore: Wedgies!

Lenore: Wedgies!
av Roman Dirge

Hehe, sjuk serie. Om du inte redan har läst den (t.ex. i Nemitidningen) så handlar den om en liten levande död tjej, Lenore. För det mesta är hon välmenande, men det blir fel och hon har ihjäl eller stympar nån stackare. Fast ibland är det faktiskt meningen att skada, som när hon får sin stalkers huvud att explodera. Och ibland är det inte alls hennes fel, det bara händer bisarra saker ändå. Det är väldigt roligt. :)

Det här är den andra Lenoresamlingen. Det finns en som heter "Noogies" också. Ser ut som om en tredje samling är på gång och dessutom ett album på svenska.

Paradistorg

Paradistorg
av Ulla Isaksson

Jag har inget minne av att ha hört talas om Ulla Isaksson innan jag läste om "Paradistorg" hos Johanna, men det verkar som om hon är (var) ganska känd. Fast så konstigt är det kanske inte. Hennes sista bok kom ut 1994 och då var jag inte så intresserad av böcker. Jag läste visserligen mycket redan då, men det enda sättet jag kunde se vilka böcker som kommit ut var att gå till bokhandeln eller titta i hyllan med nya böcker på biblioteket. Då fick man inte samma överblick som nu när man bara surfar runt på sina favoritboksidor på internet.

"Paradistorg" är från 1973 och utspelar sig i vad som borde vara en sommaridyll. Paradistorg är namnet på släkten Wiiks sommarställe. Läkaren Katha bor i det stora huset och rumtomkring bor resten av klanen, Kathas vuxna döttrar med familjen (den ena har man och barn, den andra en oäkta dotter och just i år även en pojkvän), Kathas bror och hans familj, och så hennes gamla föräldrar. Dessutom bor det ett äldre par i närheten, hon hjälper till i huset (ett jobb hon ärvt efter sin mamma) och han arbetar i trädgården. Trevligt värre. Men just det här året verkar det som om allt elände i omvärlden har trängt in i Paradistorg. Speciellt handlar det om aniaramänniskorna, en ny sorts människa som är känslokall, egoistisk och gärna tar till våld, och som skapas av samhällsklimatet. Kathas bästa vän har blivit som besatt av de här tankegångarna och vill göra världen uppmärksam på faran, och Katha har svårt att släppa de här tankarna även om hon helst vill koppla av och njuta av sommaren.

Det blir faktiskt lite väl mycket elände och "vart är världen på väg?" i boken. Speciellt när man ser det så här på mer än trettio års avstånd. Världen har inte gått under än liksom. Det jag tyckte var intressantast är hur det var på 70-talet, vilka värderingar folk hade och allt sånt. Själv har jag i stort sett inga minnen av det årtiondet.

"Paradistorg" fick mig förresten att tänka på Agnes von Krusenstjernas böcker om fröknarna von Pahlen. Det är det här med att det är en massa folk med invecklade familje- och vänskapsband och fina hus på landsbygden. Dessutom finns det i båda fallen en otrevlig människa som bara verkar vara ute efter att förstöra för de andra.

Camilla har också läst "Paradistorg" alldeles nyligen.

Hummelhonung

Hummelhonung
av Torgny Lindgren

En medelålders kvinnlig författare kommer till en plats i Västerbotten som sista anhalt i sin föredragsturné. Det är inte så många som läser hennes böcker och inte så många som kommer på föredragen heller. Efter föredraget kommer en äldre man i publiken fram till henne och säger att det är meningen att hon ska sova hemma hos honom. Han bor ensligt och nästa morgon har det snöat så att det inte går att ta sig därifrån. Det visar sig snart att det är så mannen, Hadar, har tänkt ut det. Hon ska stanna kvar där, skriva på sin nya bok, och dessutom sköta om honom och hålla honom sällskap. Hadar är nämligen svårt sjuk i cancer, men han vägrar dö förrän hans bror, som är den ende grannen, är död. Brodern har problem med hjärtat och har precis samma inställning till sin egen död som Hadar. Ingen av den tänker ge brodern tillfredsställen av att ha överlevt den andre. Det blir så att kvinnan stannar kvar och sköter om dem bägge två, och hon får så småningom reda på vad som ligger bakom deras långa fiendskap - i två olika versioner förstås. Båda bröderna har väldigt bestämda uppfattningar om det mesta och de tycker om att lufta dem. Kvinnan gör inte så mycket väsen av sig, men hon styr på ett sätt ändå händelserna.

Jag har hört både positiva och negativa omdömen om "Hummelhonung". De positiva handlar mest om att det är en bra bok, de negativa tar gärna upp alla kroppsvätskor som nämns i boken. Jo, det är ju mycket sånt. Väldigt mycket faktiskt. Fast jag har inga problem med det. Inte i en text i alla fall.

Emellanåt kändes boken lite långrandig. Det händer ju inte så mycket under ganska långa partier. Men jag var ändå intresserad av att få reda på varför de båda bröderna hade blivit så bittra fiender och hur det skulle sluta. På det stora hela var det en bra bok.

Jag lyssnade förresten på den som kassettbok, författaruppläsning. Och jag har faktiskt flera dagar på mig att lämna tillbaka den till bibblan!

Ranma ½ del 20 - Ryogas seger

Ranma ½ del 20 - Ryogas seger
av Rumiko Takahashi

Ryoga har lärt sig en ny stridsteknik och det verkar som om han faktiskt kan besegra Ranma med denna. Om inte Ranma kan komma på en annan, ännu kraftfullare, teknik. Sedan tvingas Ranma återigen konfrontera sin kattfobi (ja, det har med Schampo att göra). Och så blir syskonen Kuno ovänner och Ranma blir motvilligt indragen i deras bråk.

Det är alltid lika kul att läsa om alla de här personerna. Man blir förtjust i dem allihop. Utom syskonen Kuno kanske, de är jobbiga.

Det stod inte när del 21 ska komma ut. :(

- Ranma ½ del 1 - Den fantastiska källan
- Ranma ½ del 2 - Jägaren
- Ranma ½ del 3 - Svarta rosen
- Ranma ½ del 4 - Dödskyssen
- Ranma ½ del 5 - Katterna
- Ranma ½ del 6 - Splitteruppgörelsen
- Ranma ! del 7 - Skammen
- Ranma ½ del 8 - Romeo och Julia
- Ranma ½ del 9 - Det blå bandet
- Ranma ½ del 10 - Den magiska armringen
- Ranma ½ del 11 - Älskade bror
- Ranma ½ del 12 - Kampen mot rektorn
- Ranma ½ del 13 - Världens svagaste man
- Ranma ½ del 14 - Monsterkatter och jultomtar
- Ranma ½ del 15 - Spel och dobbel
- Ranma ½ del 16 - En källa till glädje
- Ranma ½ del 17 - Nabikis kärlek
- Ranma ½ del 18 - Djävulen från Zhou Quan Xiang
- Ranma ½ del 19 - Ön

Signal To Noise

Signal To Noise
av Neil Gaiman
Illustrerad av Dave McKean

Ett Gaiman/McKean-samarbete. Måste ha!

Huvudpersonen i "Signal To Noise" är en filmskapare som har fått veta att han är döende i cancer. Filmen han planerar, den som skulle blivit hans bästa hittills, kommer aldrig bli av. Den skulle handla om invånarna i en by på nyårsafton år 999. De är övertygade om att världen kommer gå under snart, vid midnatt när året ändras till 1000. Men trots att han inte kommer leva tillräckligt länge för att göra filmen så utarbetar han den ändå i sitt huvud.

Knepig historia. Jag kommer läsa den fler gånger för jag har inte förstått den riktigt än.

Otherwise Pandemonium

Otherwise Pandemonium
av Nick Hornby

Hittade den här tunna boken av Nick Hornby på The Book Corner. Den ingår tydligen i en serie på 70 böcker som kommit ut med anledning av Penguins 70-årsjubileum. "Otherwise Pandemonium" innehåller två noveller, varav den ena är specialskriven för den här boken. I båda berättelserna hamnar berättarjaget (helt olika personer alltså) i väldigt speciella och livsavgörande situationer, och i båda fallen beror det på videofilm.

I den första novellen köper en tonårspojke en begagnad videobandspelare som visar sig kunna snabbspola TV-programmen. Han kan se nästa veckas Vänner, basketmatcher som inte ens har spelats än etc. Men vissa saker kanske han inte hade velat veta i förväg... Nästa novell handlar om en kvinna som får en videofilm i brevlådan av en grannfru som alltid ska lägga sig i. Det är en porrfilm och en av skådespelarna verkar väldigt bekant. Hur ska man reagera när ens son tydligen är porrskådespelare, och av en särskild anledning som man själv inte hade en aning om, och när man dessutom kan anta att hela grannskapet vet? Jag gillade båda novellerna, men speciellt den första. Den var faktiskt riktigt obehaglig. Helt klart värda 29 spänn eller vad jag nu betalde för boken. :)

The Princess Diaries: Third Time Lucky

The Princess Diaries: Third Time Lucky
av Meg Cabot

Mia har en pojkvän. Tyvärr inte den hon vill ha. Mia är kär i sin bästa kompis storebror och när hon fick en massa meddelanden från en hemlig beundrare så hoppades hon att de kanske var från honom. Men det var de inte. Visst, hon gillar Kenny och hon vill inte såra honom, men hon älskar honom inte. Vad ska hon göra?

Det börjar närma sig jullov och då ska Mia åka på sin första officiella resa till Genovia, landet som hon helt plötsligt har blivit tronarvinge i. Därför måste hon prova en massa kläder som hennes släkting Sebastiano, Genovias ende modeskapare, har designat - något som leder till mer komplicerade situationer än nån kan ana. Men först måste Mia klara alla prov och lyckas hantera bästisen Lillys vansinniga idéer.

Jo, det är fortfarande roligt. Undrar hur länge serien kommer hålla på. Det finns några böcker till i alla fall, men jag vet inte om det fortfarande kommer nya. Skulle inte förvåna mig. Det har ju faktiskt bara gått tre månader i Mias dagböcker (i bok tre alltså), så det kan ju fortsätta ett tag. Risken är ju att böckerna blir sämre.

Det vore nog kul att se filmerna förresten. Kanske borde ta och hyra dem. :)

Tidigare böcker i serien:
1. "The Princess Diaries"
2. "The Princess Diaries: Take Two"

Harlequin Valentine

Harlequin Valentine
av Neil Gaiman
Illustrerad av John Bolton

Det är Alla hjärtans dag och Harlekin sätter fast sitt hjärta med en lång nål på Missys dörr. Hon lägger hjärtat i en plastpåse, som hon lägger i sin kappficka, torkar av blodet från dörren och ger sig iväg för att hitta en förklaring. Harlekin följer efter henne, osynlig, och de människor han passerar förbi utsätts för olika spratt. Förstår Missy vad hjärtat kommer ifrån nån gång? Jodå, men hur och vad som händer sen kanske inte är helt väntat.

Den första reaktionen efter att ha läst det här seriealbumet är: Va? Vad hände?

Sedan är det ett kapitel om Harlekin och de andra figurerna i Commedia dell'arte, och om harlekinader och engelska pantomimes, och när man sen tänker efter och kanske läser serien en gång till så tänker man: Ahaa. Nu förstår jag.

Fina bilder. Jag tycker om dem.

Fler Bamseböcker

Bamse i Vilda Västern
Bamse åker till Månen
av Rune Andréasson

Läste två Bamsebilderböcker nyligen och det här är resten av serien, som även (bara?) finns i en volym numera. De här två hade alla sidor kvar. Lyx! :)

I "Bamse i Vilda Västern" får Bamse brev från sin morbror Grizzly i Chaparedo. Staden plågas av banditer och ingen vågar vara sheriff där längre efter att de senaste sherifferna försvunnit spårlöst. Vill bamse komma och rensa upp? Så klart han vill, tillsammans med Skalman och Lille Skutt, och med hjälp av Farmors dunderhonung och hennes nya "Sololja Special".

Skalman är ju som bekant uppfinnare och i "Bamse åker till Månen" bygger han en Konvertabel Anti-Gravitator-Grej (KAGG). Med den reser gänget (inklusive Husmusen och Katten Janson) först en bra bit ner i underjorden och sedan till månen, där de hoppar högt och hjälper några andra rymdfarare.

Du går fel väg

Du går fel väg
av Jason

Nej, jag förstår mig inte på Jasons serier. De är väl helt okej, men de berör mig inte nåt särskilt.

"Du går fel väg" är i alla fall baserad på "Frankenstein", fast rätt löst tror jag (har inte läst "Frankenstein"). Den vansinnige vetenskapsmannen skapar en kvinna till sitt monster, men vill sedan ha henne själv. Mot hennes och monstrets vilja. Dessutom har den ensamme assistenten en stor roll.

Titta Max grav!

Titta Max grav!
av Barbro Lindgren
Illusterad av Eva Eriksson

Tror det var min bror som inte kände till Maxböckerna. Hur kan han ha missat dem? De var väldigt populära när jag gick i skolan. Vi var väl lite gamla för dem i och för sig. (Pingu var också väldig poppis.) För den som inte vet vad jag pratar om så handlar de om en bebis som heter Max och som har en tax. Böckerna är skrivna på nån sorts bebisspråk (verb är onödigt) med sådär två-tre ord per uppslag. De heter t.ex. "Max nalle" och "Max napp".

Den här Maxboken är lite annorlunda. På baksidan kallas den för den första pekboken för vuxna och här får man följa Max under hela hans liv, t.ex. när han rymmer från ålderdomshemmet i sin rullstol och texten är "Max vill ha snus". Hehe. Ja, och till slut dör han och blir begraven. Väldigt skojig bok, åtminstone om man känner till de gamla vanliga Maxböckerna.

Grav under höstlöv

Grav under höstlöv
av Margit Sandemo

Året är 1950. Kriminalkommisarie Odd Stein råkar köra igenom den lilla orten Lindehede på väg hem efter ett arbetsuppdrag. Det väcker oönskade minnen av ett fall som han utredde där strax före kriget. Han löste fallet, tillsammans med polismannen Nils Wangen och Unni, polismästarens brorsdotter som praktiserade på olika avdelningar som ett led i sin planerade karriär på justitiedepartementet, men ingen av dem kände sig tillfreds efteråt. Nu tänker Odd Stein tillbaka på de mystiska händelserna i Lindehede. Han kallades in när en ung kvinna försvann spårlöst i närheten av en enslig tjärn. Den hade rykte om sig att varaförhäxad, många hade försvunnit där genom åren och ingen hade återfunnits. Men de sista åren hade det varit förvånansvärt många sådana här fall. Kunde det ligga brott bakom?

Den här boken var egentligen rätt sjuk. Du kanske ska se det som en varning. Men den var spännande och ibland ganska skrämmande också. Och så fanns det en ganska typisk sandemosk kärlekshistoria, även om den inte tar så stor plats i berättelsen. Helt okej snabbläst underhållning.

(Den här boken ingår i den svenska Sandemoserien, men inte i den norska Margit Sandemos beste føljetonger. I Norge har den kommit ut "på egen hand" istället.)

Kärlekens kirurgi

Kärlekens kirurgi, En invecklingsroman
av Inger Edelfeldt

Berättarjaget, Fredrik Runälv, är en tjugonioårig poet som lovordats för sina tre publicerade diktsamlingar. Själv känner han sig mest som en bluff. Han har inte kunnat skriva på länge. Det han skriver nu, den här boken, är inte alls en diktsamling. Det är en bekännelseroman, berättelsen om honom och Isa och hur snett det gick till slut.

Sedan Fredriks senaste långvariga förhållande tog slut har han avverkat kvinnor på löpande band. (Fast hans kompis Ingegerd, som författar självbiografiska böcker med mycket sex i, försäkrar honom att han inte är så hemsk som han tror, han bara överdriver.) Så träffar han Isa och blir betagen. De blir ett par och är lyckliga tillsammans, trots att Isa inte riktigt är lika kultiverad som Fredrik. Hon har haft det jobbigt. För inte så länge sedan gjorde hennes pojkvän sedan urminnes tider slut. Han var krävande och slog henne ibland. Nu vill han ha henne tillbaka, men det vill inte Isa. Men hon bryr sig ändå om honom, och eftersom han har funnits i hennes liv så länge kommer han ofta på tal när hon ska berätta minnen, något som Fredrik inte alls tycker om. Lite beror väl hans svartsjuka på att Isa och hennes före detta tillhör samma värld, medan han själv känner sig stel och högtravande i jämförelse. Dessutom har han dåligt samvete över att Isa liksom lockar fram hans aggressivitet. (Det är nästan som nån sorts tvångstankar han verkar ha. Tänk om han skulle bete sig som ett riktigt svin. Fast det gör han ju aldrig. I stort sett. Han överdriver som sagt.) Sakta men säkert börjar Fredriks och Isas relation förändras till något som inte är så bra...

"Kärlekens kirurgi" är väl inte en av Inger Edelfeldts bästa böcker, men eftersom det är Inger Edelfeldt så är den ju ändå bra. Man förstår hur Fredrik tänker även om man tycker att han borde ta och skärpa sig. (Klipp dig och skaffa ett jobb, liksom.) Vill man läsa boken så är det nog biblioteket som gäller. Kanske antikvariat. Jag hittade mitt exemplar på Tradera.

Fantomen - De bästa äventyren av Kari Leppänen

Fantomen - De bästa äventyren av Kari Leppänen

Idén bakom den här serien Fantomenpocketar är visst att i varje del samla ihop en av alla Fantomentecknares bästa historier. Först ut är Kari Leppänen. Jag känner faktiskt igen namnet. Wow, så duktig jag är. :)

Jag är inget stort Fantomen-fan egentligen, men när de rear ut böcker så kan jag gott läsa dem. (Se även detta inlägg.) Och det hör ju nästan till allmänbildningen att ha lite koll på Fantomen. :)

Är Fantomen väldigt mycket populärare i typ Skandinavien än i andra länder? Man hör ju inte talas om den så mycket i amerikanska superhjältesammanhang trots att det är en amerikansk serie. Men bortsett från Disneyserier kanske så är väl Fantomen den enda serie som finns i flera serietidningar samtidigt i Sverige? (Det finns den vanliga tidningen och krönikan och de här pocketarna.)

Siddhartha

Siddhartha, Eine indische Dichtung
av Hermann Hesse

Siddhartha är en brahminson för 2500 år sedan. Han söker efter sig själv och lämnar sin fars hem för att leva som asket. Efter en tid slår han dock in på en ny väg och börjar leva endast för världsliga nöjen och pengar. Efter många år inser han att han äcklas av det livet och börjar istället leva mycket enklare. Till slut når han faktiskt fram till någon sorts visdom eller insikt.

"Siddhartha" ska väl liksom vara en sån där bok som förändrar ens liv, men nej, den gjorde inte det. Kanske borde jag inte ha läst den på tyska. Det blir ganska svårläst och det är lätt att tappa tråden bland alla filosofiska tankar. Men för att vara ärlig tror jag inte att den hade blivit en så enorm upplevelse även om jag läst den på svenska. Jag är säkert vad som kallas en "Kindermensch" (en sån där världslig typ, om jag förstod det hela rätt) i boken. ;-)

Bamseböcker

Bamse och sjörövarna
Bamse och lejonet
av Rune Andréasson

Marikas bokdagbok - din guide till den mer avancerade litteraturen. :-D

Jag lånade en hel hög bilderböcker sist jag var hemma hos mina föräldrar. De flesta visar sig, inte helt överraskande, ha varit bättre när jag var liten. (Inte "Dr Dogg", den köptes när min syster var liten och jag gick på gymnasiet.) Bamse är bättre i serieform än som här i bilderboksform, men det är ju hög nostalgifaktor på de här böckerna. De är tydligt vällästa, alla sidor finns inte kvar. Den ena hade dessutom använts till att pressa löv, så den hade fläckar inuti.

"Bamse och sjörövarna" finns väl som film också? Sån där där alla figurerna utför samma rörelse väldigt många gånger. :) Bamse och Lille Skutt hittar en skattkarta på Farmors vind och tillsammans med Skalman ger de sig av för att leta upp skatten. Men Vargen får nys om deras planer och han och sjörövarna försöker stjäla skatten. I "Bamse och lejonet" har en lejonunge rymt från en cirkus. Lejonet upphittas i Lille Skutts garderob och Bamse, Lille Skutt och Skalman åker till Afrika för att lämna tillbaka lejonet till dess föräldrar. Nostalgi nostalgi.

Mermaid Saga 1

Mermaid Saga 1
av Rumiko Takahashi

Rumiko Takahashi är hon som gör Ranma ½, men Mermaid Saga är i en helt annan genre, nämligen skräck. Den består av fristående historier, men med återkommande huvudpersoner (åtminstone här, det kanske ändras senare). I den här pocketen är det fem kapitel, vilket blir två och halv historia. Det känns ju rätt mycket som ett trick för att få en att köpa nästa pocket också (men förlaget skulle säkert förklara det med sidantal och sånt). Visserligen tänkte jag ändå göra köpa nästa, men det är en smula irriterande i alla fall.

Enligt legenden blir man odödlig om man äter köttet av en sjöjungfru. Det är många som vill ha evigt liv och köttet är mycket eftertraktat men innebär också en stor risk. De flesta tål inte köttet utan dör eller förvandlas till ett monster. Men Yuta klarade sig. För 500 år sedan åt han, utan att veta om det, sjöjungfrukött och nu kan han inte åldras och dö. Jo, han kan dö, genom halshuggning, men det vill han inte. Han vill att förbannelsen, för det är så han ser det, ska upphävas så att han kan åldras och dö normalt. Därför vandrar han omkring för att hitta en sjöjungfru som kan hjälpa honom.

I den första av berättelserna, "A Mermaid Never Smiles", kommer Yuta till en isolerad by där det enbart bor kvinnor. Alla ser likadana ut. Utom en, den unga flickan Mana som skäms bort av de andra men vars fötter är fastlåsta för att hon inte ska kunna rymma. Vad pågår egentligen i byn? Nästa berättelse, "The Village of the Fighting Fish", verkar utspela sig långt tidigare. Den handlar om pirater och jakten efter en sjöjungfru. "Mermaid Forest", den berättelse som är halv, utspelar sig strax efter den första. Yuta och Mana hamnar i ett hus som bebos av två systrar med en skrämmande hemlighet.

Det här är inte sån skräck som man blir direkt rädd av, men ganska spöklikt är det i alla fall. Jag gillar det. :)

Fushigi Yûgi vol. 11 och 12

Fushigi Yûgi volume 11: Veteran
Fushigi Yûgi volume 12: Girlfriend
av Yû Watase

Miaka och hennes krigare kämpar för att lyckas frammana guden Suzaku innan motsvarande grupp från fiendelandet lyckas frammana sin gud Seiryu. Precis som Miaka är Suzakus prästinna är hennes bästa vän Yui Seiryus prästinna. Av flera olika anledningar så hatar Yui numera Miaka, men Miaka vill rädda sin vän från Seiryukrigaren Nakagos manipulation.

Samtidigt vet inte Miaka och hennes älskade Tamahome hur de ska förhålla sig till varandra. Det sägs att de aldrig kan få varandra för så fort Miakas uppdrag är slutfört kommer hon återföras till sin egen värld. Ska de försöka göra slut på sina känslor nu eller ska de fortsätta älska varandra trots att det troligen kommer leda till mer lidande i framtiden?

Historien är rätt invecklad nu, det börjar närma sig slutet. Tror att det ska vara sexton delar allt som allt. Jag tycker om den här serien. Visserligen var den nog lite bättre i början, men det dyker fortfarande upp nya spännande händelser och karaktärer.

Tidigare böcker:
- Fushigi Yûgi vol. 1: Priestess
- Fushigi Yûgi vol. 2: Oracle
- Fushigi Yûgi vol. 3: Disciple
- Fushigi Yûgi vol. 4: Bandit
- Fushigi Yûgi vol. 5: Rival
- Fushigi Yûgi vol. 6: Summoner
- Fushigi Yûgi vol. 7: Castaway
- Fushigi Yûgi vol. 8: Friend
- Fushigi Yûgi vol. 9: Lover
- Fushigi Yûgi vol. 10: Enemy

Eleanor Rigby

Eleanor Rigby
av Douglas Coupland

Liz Dunn är ensam. Det har hon alltid varit, och bortsett från det så lever hon ett bra liv. Fast det är lite svårt att bortse från ensamheten förstås. Men 1997, när kometen Hale-Bopp är synlig från jorden och Liz har bullat upp med lättuggad mat och snyftfilmer för att ta sig igenom konvalescenstiden efter sin tandoperation, förändras hennes liv helt. Hon får ett samtal från sjukhuset, de har en ung man där, han är medvetslös efter en överdos och på hans armband står det att om det händer honom något så ska Liz Dunn kontaktas. Det visar sig att den unge mannen är Liz son. Va, var inte hon helt ensam (bortsett från mamma och syskon då), har hon en son? Var kom han ifrån? Syskonen och arbetskamraterna är mållösa. Liz själv och hennes mamma visste förstås om det, hon fick honom i tonåren och adopterade bort honom. Nu flyttar Jeremy, som han heter, in hos Liz. De finner varandra från början, han är speciell och smart och rolig, och nu är Liz inte ensam längre. Men det här betyder inte att allt bara är bra. Förstås.

Jeremydelen av historien utspelar sig som sagt 1997, men minst lika mycket av handlingen utspelar sig i nutid (2004), och dessutom finns det en hel del tillbakablickar på händelser i Liz barndom och tonår. Även om mycket i boken är tragiskt så finns det massor av komiska scener också. Dessutom är Liz ganska cyniska kommentarer om omvärlden härliga att läsa. Jag tycker mycket bättre om "Eleanor Rigby" än den förra Couplandboken jag läste, "Hey Nostradamus!". Den här gången brydde jag mig mycket mer om personerna.

W.i.t.c.h. - Till Arkhanta, bok 2 av 3

W.i.t.c.h. - Till Arkhanta, bok 2 av 3

Yes, äntligen en ny W.i.t.c.h.! Kan de inte komma ut lite oftare bara? Nästa del ska liksom inte komma förrän i vinter! Men jag vill ju veta hur det går. Visserligen ligger serietidningen minst ett år före pocketarna, men det känns som om det är fusk. Och jag är inte så värst intresserad av resten av tidningen, personlighetstester och vad det nu är i den. :)

I förra pocketen bestämde sig en av W.i.t.c.h.-tjejerna för att hon inte ville vara med i gruppen så länge hon känner att gruppen inte själva tillåts ha kontroll över vad de gör. Eftersom de måste vara fem i gruppen får hon en "vikarie", krigerskan Orube. Hon måste bo i samma stad som de andra tjejerna och de får ansvaret att se till att hon klarar sig. Men de kommer inte särskilt bra överens. Orube har svårt för att att jobba i grupp, speciellt med ett gäng småtjejer. Enda orsaken till att hon går med på det är för att lyda Oraklets order. Han har en annan tanke med att sätta Orube på det här uppdraget - att hon ska lära sig att förstå människor bättre. Att ta hand om Orube blir inte ett lätt uppdrag för tjejerna. Inte nog med att hon är fientligt inställd, hon kommer dessutom inte från vår värld - hon är inte ens en människa.

Samtidigt har de problem med att de bevakas av "vikarien i IT-kunskap" (i själva verket en hemlig agent) och med att deras stjärndroppar, de kopior av sig själva som de gör när de själva måste försvinna på ett uppdrag, börjar bli alltmer viljestarka. Och så är det natuligtvis deras nuvarande uppdrag. Ari, Arkhantas omtyckte härskare, har gjort uppror mot Oraklet eftersom han tycker att det är dennes fel att sonen Maqi är helt innesluten i sig själv. Som vapen har Ari en tillfångatagen banshee, och hennes krafter tycks vara starkare än W.i.t.c.h.-tjejernas. (Omslagsbilden föreställer förresten Orube som får in en snygg spark på vår kära banshee. Hehe. Jag gillar Orube.)

Tidigare böcker i serien:
1. "W.i.t.c.h. - De tolv portarna, bok 1 av 3"
2. "W.i.t.c.h. - De tolv portarna, bok 2 av 3"
3. "W.i.t.c.h. - De tolv portarna, bok 3 av 3"
4. "W.i.t.c.h. - Kandrakars hjärta, bok 1 av 3"
5. "W.i.t.c.h. - Kandrakars hjärta, bok 2 av 3"
6. "W.i.t.c.h. - Kandrakars hjärta, bok 3 av 3"
7. "W.i.t.c.h. - Till Arkhanta, bok 1 av 3"

Lästips inför sommaren

Läste Magix' sommarboktips och blev inspirerad att skriva en egen lista. jag vet inte hur man skiljer sommarläsning från resten av årets läsning bortsett från att man ibland måste åka runt med den lite mer, så det är bra om den finns som pocket. Jag blandade lite mellan tungt och lättläst. Vissa kanske vill passa på att läsa svårare saker när de lediga medan andra vill lata sig med nåt enkelt. :)

- Margit Sandemos "Sagan om Isfolket" hör väl till det mer lättlästa men är ändå ett rejält projekt. 47 böcker. Men man klämmer lätt ett par om dagen. :)

- "Hemma hos Martina" av Martina Haag är en kåserisamling som passar bra om man vill läsa något som får en att skratta.

- "Watermelon" och "Rachel's Holiday" av Marian Keyes är också väldigt roliga, däremot tycker jag att man kan skippa "Angels".

- Och så finns ju Katarina Mazettis "Grabben i graven bredvid". :) Uppföljaren "Familjegraven" har jag inte läst än, men räknar nästan med att den är kul.

- Fler skratt får man i James Herriots böcker. Den enda jag har skrivit om här är nummer fyra - "Vet In Harness".

- Har du istället tänkt passa på att läsa klassiker så kanske första- och andraplatsen i listan över de bästa svenska böckerna under 1900-talet är nåt - Vilhelm Mobergs Utvandrarserie och romanserien Stad av Per Anders Fogelström. Jag gillar särskilt Stad-böckerna.

- "Mor gifter sig" av Moa Martinson är också väldigt bra. Självbiografisk, fast med andra namn på folk.

- Några av mina utrikiska klassikerfavoriter är "Little Women" ("Unga kvinnor") av Louisa May Alcott, "Jane Eyre" av Charlotte Brontë och "To Kill A Mockingbird" av Harper Lee. (Kommer inte ihåg vad den heter på svenska, men om det är Harper Lee som är författaren så är det rätt bok. Ingen särskilt produktiv författare om man säger så.)

- Och Dorothy Parker. Hon är cool. Läs t.ex. dikt- och novellsamlingen "En enda ros".

- Ny Harry Potter-bok i sommar! De fem som redan finns kanske behöver läsas (om)...

- Fler bokserier: Nancytrilogin av Elsie Johansson ("Glasfåglarna", "Mosippan", "Nancy"), Jan Kjærstads trilogi om Jonas Wergeland, Tove Nilsens Skyskrapertrilogi (del ett finns inte på svenska dumt nog, men det är del två och tre som är bäst i alla fall), Annika Thors böcker om de judiska systrarna Steffi och Nellie som kommer till Sverige under andra världskriget ("En ö i havet", "Näckrosdammen", "Havets djup", "Öppet hav").

- Och så Diana Gabaldons spännande/romantiska/roliga serie om 1900-talskvinnan Claire som hamnar i 1700-talets Skottland...

- Mer historiskt blir det i Judith Merkle Rileys böcker. Mina favoriter är de båda böckerna om den medeltida engelskan Margaret, "En vision av ljus", "I det gröna lejonets spår" (det är nog lättare att hitta dem på svenska än på engelska, det finns även en tredje del som bara finns på tyska), och "The Oracle Glass" ("Den mörka spegeln" på svenska), som utspelar sig i 1600-talets Frankrike.

- Men hallå, deckare då? Tja, Håkan Nessers "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" och "och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla" är ju somriga. Och "Stenarna skola ropa" av Ruth Rendell är bra i största allmänhet. (Den heter "A Judgment In Stone" om man föredrar engelska.)

- Det behövs nog lite böcker om missförstådda/illa behandlade barn också. :) Jag brukar tycka att Peter Pohls böcker är lite väl eländiga, men "Janne, min vän" är faktiskt himla bra. Katherine Patersons "The Great Gilly Hopkins" ("Gilly Hopkins hittar hem" eller nåt sånt) verkar också vara en sån därbok som är mycket bättre än författarens övriga böcker. (Fast jag kan ju förstås bara döma efter de få böcker av Pohl respektive Paterson som jag har läst.) Sylvia Cassedy däremot verkar skriva bra böcker för jämnan. "Den bästa sommaren" till exempel. "Holes" (finns på svenska, minns inte titeln) av Louis Sachar är rätt udda, men bra, om en pojke som hamnar på en mycket märklig uppfostringsanstalt (eller vad man ska kalla det).

- Mindre deppigt är det i Astrid Lindgrens böcker. Bara välj nån av klassikerna, den lär ju vara bra liksom. "Häxtävlingen" av Eva Ibbotson är ännu ett barnbokstips.

- Precis som Neil Gaiman och Inger Edelfeldt alltid går att rekommendera.

- Om du vill ha nåt tjockt att läsa så kan du ju alltid leta upp nåt av Stephen King. Han är bättre än man tror. (Hehe, ungefär den sloganen finns på några reklamskyltar på spårvagnen just nu. Det ska få folk att bli intresserade av området Hjällbo. Kunde de inte hittat på nåt bättre?)

- Avdelningen speciella böcker: "Naiv. Super." av Erlend Loe, "Pompeji" av Maja Lundgren, "Lyckad nedfrysning av herr Moro" (en antologi med text och bilder).

- Tecknade serier är ju aldrig fel... Roliga och lättlästa är t.ex. W.i.t.c.h. (åttonde pocketen har just kommit ut) och Ranma ½. Och det åttonde Rockyalbumet kom ut alldeles nyligen.

- Åh, och "Musselstranden" av Marie Hermanson är spännande och somrig.

I en klass för sig

I en klass för sig - Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer
av Fanny Ambjörnsson

Fanny Ambjörnsson är en av de som ligger bakom "Ett hjärta i jeans" och "Uppror pågår". Båda de böckerna tyckte jag mycket om. De är lättlästa och intressanta böcker som i första hand riktar sig mot tjejer i tonåren sådär.

"I en klass för sig" är Fanny Ambjörnssons doktorsavhandling så den är lite annorlunda. Språket är vetenskapligt och texten blir naturligtvis mycket tyngre än i ovan nämnda böcker. Samtidigt är det inte svårare än att det går ganska lätt att läsa och ämnet är lika spännande. Det handlar om vad det innebär att vara tjej, det vill säga hur tjejer beter sig för att signalera att det är just det de är. Det gäller t.ex. utseende, kroppsspråk, samtalsämnen och hur de beter sig i varandras sällskap samt i mer offentliga sammanhang (som i klassrummet). För att ta reda på detta har Fanny Ambjörnsson följt tjejerna i två gymnasieklasser under mer än ett skolår och det är denna forskning som läsaren nu får ta del av. Klasserna hon följde tillhörde två helt olika gymnasieprogram, detta för att se hur idéer om kvinnlighet skilde sig mellan olika samhällsklasser. I den ena klassen, som gick samhällsprogrammet, var eleverna i stort sett medelklass, men eleverna på barn- och fritidsprogrammet oftast tillhörde arbetarklassen. Det var ganska stora skillnader mellan tjejernas typiska beteende i de båda klasserna.

Jag rekommenderar absolut den här boken till de som är intresserade av ämnet.

Violent Cases

Violent Cases
av Neil Gaiman
Illustrerad av Dave McKean

Jag vill ha allt som Neil Gaiman har skrivit. Och om det är Dave McKean som har gjort bilderna så är det ju ingen nackdel om man säger så. :) Jag har läst "Violent Cases", som är den första serie de gjorde tillsammans, tidigare, lånade den på bibblan för ett par år sen. Men jag ville ju gärna äga den och nu gör jag det.

Du vet hur stora delar av barndomen påminner om drömsekvenser eftersom man inte riktigt fattar hur saker och ting hänger ihop eller varför vuxna beter sig som de gör? "Violent Cases" är en berättelse som fångar den känslan. Berättaren minns en sak som hände när han var fyra och ett halvt. Hans pappa råkade dra hans arm ur led eller nåt sånt och tog honom till en osteopat. Osteopaten var en gammal man och innan han kommit till England hade han bott i USA, och där hade han varit Al Capones osteopat. Allt det här berättar han för fyraåringen, som inte riktigt förstår och som inte ens visste vad gangsters var innan. Och så är det ett barnkalas på ett hotell, en trollkarl och män i hatt. Vad som verkligen hände vet inte ens berättaren, genom åren har minnena förändrats och blandats ihop. Det är en underlig historia, och mycket bra. Bilderna är perfekta. De skapar det mesta av den speciella stämningen.