Torntuppen

Torntuppen
av Jan Fridegård

Den gamle soldaten From vaknar en morgon och upptäcker att han är död. Han befinner sig fortfarande hemma i stugan, men är inte bunden till kroppen längre. Han känner sig dessutom mycket mer tillfreds än i jordelivet och ju längre tid det går desto längre bort kan han röra sig från hemmet. Han möter andra döda och betraktar de levande. De som varit dåliga människor har mycket svårare att röra sig fritt, men så småningom kan även de lämna sina kvarlevor och röra sig allt friare. Det tar bara mycket längre tid för dem. From har väl varit en ganska bra människa så för honom är det lättare. Till slut kan han även lämna jorden helt och hållet, och då tar boken slut. Vad som händer därefter får man inte veta.

Jag trodde att jag hade sett delar av "Torntuppen" på TV, men där hände det ju helt andra saker. (Nu har jag gjort lite efterforskningar och det verkar som om TV-serien byggde både på "Torntuppen" och en annan roman som heter "Porten kallas trång".) Därför var handlingen mycket underligare än jag hade trott. Men den var ändå ganska intressant att läsa. Och kort, så det är helt klart värt ansträngningen. :) Man ska ha läst Fridegård. Och ja, jag har läst andra böcker av honom tidigare. "Trägudars land" och de andra två böckerna i serien. De borde jag egentligen läsa om.