Är det väldigt boknördigt att planera vilka böcker man ska ta med sig på semester efter hur lång tid man tror att det kommer ta att läsa varje bok? Jag tycker inte att det är så konstigt. Det är väldigt irriterande när man måste läsa om en gammal skvallertidning fyra gånger för att man inte tog med sig tillräckligt mycket att läsa. Ska man till Danmark, där jag, mina föräldrar och mina syskon var i veckan, så kan man ju inte köpa nya böcker heller. Danska är ju som bekant fullständigt obegripligt.
Jag skulle vara borta lördag-tisdag (skulle åka hem tidigare än resten av familjen) och hade med mig fyra böcker. Min bror hade rafsat åt sig tre böcker på måfå ur bokhyllorna hem-hemma. Dessa läste han ut på två dagar och var tvungen att låna en bok av mig. Min syster hade med sig en bok. Visserligen var den så lång att den säkert skulle ha räckt hela semestern, men hon hade ingen lust att läsa just den. Istället lånade hon en bok av mig och en av min bror. (Våra föräldrar brukar inte läsa böcker, utan läste bara tidningar och semesterbroschyrer.)
Mina böcker räckte nästan. De hade räckt om inte min syster hade lånat en och inte blivit klar med den innan jag skulle ta färjan hem. Jag blev tvungen att köpa en (svensk) bok på färjan, men den har jag inte läst ut än. Jag köpte faktiskt en dansk bok också, (tre-i-)en av Hanne-Vibeke Holst. "Louisetrilogien", kallades den. Men den ska jag läsa senare nån gång.
De böcker jag läste under resan var:
- "Neverwhere" av Neil Gaiman. Richard Mayhew har bott i London några år. Han har lägenhet, jobb och en flickvän, Jessica (absolut inte Jess) som tror att han tycker om att gå på muséer på helgerna. En dag hjälper Richard en till skadad och till synes hemlös flicka som förföljs av två mycket otrevliga män. Efter det är det som om han inte existerar. Folk ser honom inte, hans skrivbord på jobbet är tömt och flyttat, hans lägenhet hyrs ut till någon annan trots att han fortfarande bor där. Richard har blivit en del av London Below, en värld som oftast är osynlig för folk från London Above (vanliga London). I avloppstunnlar, på nedlagda tunnelbanestationer, uppe på tak eller varför inte på Harrods efter stängningsdags, lever en mängd underliga existenser. Folk som talar med råttor och duvor, de vampyrliknande Velvets, människor som stötts bort från London Above. När du har blivit en del av London Below kan du aldrig återvända. Richard är fast i en värld som han inte förstår och där han han har en mycket liten chans att överleva. Den enda han känner är Door, den skadade flickan han hjälpte, och han blir en av hennes följeslagare i jakten på de som har mördat hennes familj.
Det var andra gången jag läste den här boken och den var lika bra som förra gången. Den är inte bara en spännande, fantasifull och bra historia, den är rolig också. Och så får man veta varför det är så viktigt att "Mind the Gap" (som alltid ropas ut i högtalare och står skrivet på golvet på tunnelbanestationerna). Du vill veta, eller hur?
- "Big Mouth & Ugly Girl" av Joyce Carol Oates. När nobelpriset i litteratur ska delas ut tillfrågas ibland folk vem de tycker ska få det. Åtminstone ett par stycken brukar svara Joyce Carol Oates. Jag har läst ett par böcker av henne innan och de brukar vara rätt bra, även om jag ibland bara läser ett kapitel eller så innan jag tröttnar. Det här är hennes första ungdomsbok (fast "Foxfire - en tjejligas bekännelser" borde väl också passa för ungdomar?). Den handlar om Matt, som en dag skojar om att spränga skolan. Alla fattar väl att han bara skämtar, det är ju den sortens humor Matt och hans kompisar har. Men tydligen är det nån som har missförstått, för plötsligt kallas Matt till förhör, där han behandlas som om han faktiskt vore kapabel till ett våldsdåd och han blir avstängd från skolan.
Efteråt undviker alla Matt, t.o.m. hans bästa kompisar. Antingen tror de att han är galen, eller så vågar de inte ställa sig på hans sida av rädsla för att själva drabbas av folks avståndstagande. Men det finns en person som vet vad Matt verkligen sa och som alltid handlar efter sina principer om rättvisa - Ursula Riggs. Ursula brukar tänka på sig själv som Ugly Girl. Ugly Girl är en slags rustning hon tar på sig för att skydda den osäkra Ursula. Ugly Girl vågar klä sig som hon vill, säga vad hon vill, bryr sig inte om vad andra tycker och behöver inte nära vänner.
Gissa vad som händer i slutet. Men det är en bra bok, och ämnet är väl aktuellt, åtminstone i USA. Men jag hade tänkt mig att den skulle vara lite bättre, att man skulle bli lite mer engagerad.
- "På det fjärde ska det ske" av Kajsa Ingemarsson. Det här är en sån där typ-Marian-Keyes-och-Helen-Fielding-bok, fast svensk. Annars brukar de ju vara brittiska eller irländska eller amerikanska. Paula återvänder till Sverige efter ännu ett ströjobb i utlandet. Hemma finns pojkvännen Johan som alltid snällt väntar på henne medan hon sticker iväg på resor och långa utlandsvistelser. Men nu verkar han vara trött på att vänta. Han vill ju bo ihop med Paula och skaffa barn med henne, men hon verkar ju aldrig vilja stadga sig. Paulas vilda kompis Anna har (till Paulas stora förvåning) träffat den stora kärleken och väntar barn, och hennes förnuftiga kompis Rakel verkar alltmer kristisk till hur Paula behandlar Johan. För att göra Johan glad söker Paula in på en turistutbildning och skaffar ett tillfälligt jobb hemma i Stockholm. Men är det verkligen det här hon vill?
Tja, den var väl helt okej. Efter att ha läst en eller ett par hyllningar på nätet hade jag trott att den skulle vara lite bättre. Jag tycker fortfarande att Marian Keyes och Helen Fieldning ("Bridget Jones dagbok") är bättre och roligare, men den här var ju mycket, mycket bättre än "Sex and the City" (av Candace Bushnell). Sen har jag inte läst nåt mer i den här genren, vad jag kan komma på, så nåt annat har jag inte att jämföra med. Jo, jag har läst en bok som jag köpte på loppis, "Catwalk" av Georgina (eller om det var Georgia?) Newbery. Den boken tycker jag definitivt att man ska undvika.
SPOILER-VARNING FÖR "PÅ DET FJÄRDE SKA DET SKE"
För att återgå till "På det fjärde ska det ske" så störde jag mig på att i slutet verkar det ha ordnat upp sig för alla utom Paula. Jag har hört att det ska komma ut en ny bok av Kajsa Ingemarsson i höst, men jag vet inte om den också handlar om Paula.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar