torsdag 13 augusti 2009


Peter Pan & Wendy
av J. M. Barrie

Berättelsen om Peter Pan var oväntat bisarr. Inte lika illa som "Alice i Underlandet" förstås, men mycket galnare än vad jag hade trott. Okej, jag har inte funderat så himla mycket på hur alla element jag kom ihåg från berättelsen hängde ihop. Jag har läst någon serie- eller bilderboksvariant av den tidigare. Jag kom ihåg att det var tre barn och att de hade en hund som nanny, Kapten Krok, Tingeling, Tigerlilja, en krokodil, Peter Pan och några andra barn. Det går kanske inte att få ihop det på något sätt som verkar vettigt.

Herr och fru Darlings tre barn (Wendy, John och Michael) har faktiskt en hund som barnflicka. Jag trodde att det kanske var ett husdjur som var väldigt fäst vid barnen, eller en mänsklig nanny som liknades vid en hund, men det är faktiskt en riktig hund som verkligen jobbar som barnflicka. Herr Darling är lite orolig för att grannarna ska prata, men Nana är lika kompetent som vilken mänsklig nanny som helst.

Wendy har berättat en del sagor om Peter Pan, och alla barnen brukar drömma om Neverland, även om drömmarna är lite olika. Men en kväll dyker Peter Pan och Tingeling upp på riktigt och tar med sig de tre barnen till ön Neverland. Peter och Tingelingf är förresten lika odrägliga båda två, men på olika sätt. Wendy blir mamma till de andra föräldralösa pojkarna som Peter Pan leder, och dessutom till sin egna bröder. Peter är gruppens ledare och "pappa". Det är på låtsas, men nästan som om det vore riktigt. John och Michael börjar glömma bort sin vanliga liv, och att Wendy inte är deras mamma på riktigt.

Hela tiden är det en massa äventyr och lekar som antingen är på låtsas eller på riktigt. Det är svårt att skilja sakerna åt i Neverland. Det finns blodtörstiga indianer, blodtörstiga pirater (kaptenen hyser särskilt agg mot Peter Pan) och blodtörstiga vilddjur att kämpa emot. Dessutom sjöjungfrur och älvor. Och hemma sitter herr och fru Darling, och Nana, och förebrår sig själva för att barnen har försvunnit.

Sååå konstigt. Men jag är nöjd över att jag har läst den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar