Intet

Intet
av Janne Teller

Det enda vettiga att läsa efter "Allt" är "Intet", håll med om det.

"Intet" är en tunn, effektivt berättad, ungdomsroman om meningen med livet. Eller bristen på mening. Första dagen i sjuan går Pierre Anthon plötsligt därifrån. Han har insett att ingenting har någon betydelse, och att det därför inte är någon idé att t. ex. gå i skolan. Sedan sitter han i ett plommonträd och ropar ut sina sanningar när klasskompisarna går förbi. Det värsta är att de misstänker att Pierre Anthon har rätt. De vuxna säger att vissa saker i livet betyder något, men är det inte bara som man låtsas? Men klassen hade föredragit att ingen hade avslöjat bluffen så öppet. Pierre Anthon måste tystas och han måste komma ner från plommonträdet. Men hur? Till slut kläcker någon idén att de ska samla ihop saker som betyder något för dem och visa för Pierre Anthon. Historiens berättare har tur och är en av de första som måste lämna ifrån sig något. Efter hand trappas det upp, och kraven på vad som ska läggas i högen blir värre och värre. Det är nämligen den som sist lagt något i högen som bestämmer vad nästa person ska lämna. Och många har riktigt utspekulerade krav.

Obehagligt, och en aning absurt med Pierre Anthon som sitter där i plommonträdet och allt vad det nu är. Och så tycker man att det är konstigt att ingen vägrar vara med, eller protesterar starkare när det är helt vansinniga saker som ska offras på högen av betydelse. Okej att grupptryck kan vara hårt, men någon gräns borde ju finnas. Sedan kanske man läser lite om mordet i Stureby i tidningen, och då tänker man att "Intet" kanske inte är så osannolik ändå.