Skuggornas barn
av Maria Gripe
Rosengåva och resten av världen känns verkligen som två helt olika världar. Berta har lämnat slottet nu, efter att ha fått reda på saker som det inte var meningen att hon skulle veta. Carolin är kvar, som Carl, Bertas "bror", förstås. Berta lever nu ett helt vanligt liv, med familj, skola och konfirmationsundervisning.
I brev från Arild, Rosilda och Carolin får hon höra att de är i Paris, och att de för en gångs skulle är tillsammans med sin far, som dock kan komma att kallas ut i krig när som helst. Paris är något helt annat än det spöklika och nästan overkliga Rosengåva, men snart tvingas de återvända. Utan sin far, men med en fransk flicka, Léonie, som är "släkt till släkten" och ska hålla tvillingarna sällskap. Berta reser dit på besök och upptäcker att "Carl" inte direkt saknar beundrare. "Han" är omsvärmad av både Arild och Rosilda, och nu även Léonie, men på helt olika sätt. Hur kommer de att reagera om Carolins hemlighet kommer fram? Och viktigare, hur kommer de att reagera när de får reda på hemligheten som Berta redan har listat ut. Det är meningen att den ska avslöjas, men Berta vet inte när. Det finns också en tredje hemlighet, som Berta försöker undersöka. Den som har varit så viktig för Carolin, men som hon på sista tiden har börjat släppa lite.
Maria Gripe lyckas verkligen få fram att det är en skum stämning på Rosengåva, som släpper nästan helt när man kommer därifrån. Väldigt bra böcker det här. Bara en bok kvar, och den kommer jag inte ihåg något av. Den är berättad ur Carolins synvinkel i stället för Bertas, väl?
Tidigare böcker i serien:
- "Skuggan över stenbänken"
- "... och de vita skuggorna i skogen "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar