Banana Fish vol. 18 & 19

Banana Fish vol. 18
Banana Fish vol. 19
av Akimi Yoshida

Detta är de två sista volymerna i Banana Fish, slutet som jag har undrat så över. För hur skulle det gå för huvudpersonen, den superintelligente tonåringen Ash Lynx, egentligen. Ash hade egentligen de bästa förutsättningarna, han är fysiskt och mentalt överlägsen de flesta. Men för ett barn är alla vuxna ändå starkare. Efter att ha rymt hemifrån hamnade han hos en liga som sysslade med barnprostitution. Ash, som även är mycket vacker, blev populär. Samtidigt såg maffiabossen Dino Golzine något mer hos honom än bara ett vackert utseende. Övergreppen fortsatte, men Ash började samtidigt tränas till att bli Golzines arvtagare. Men Ash vägrade. Sedan ett antal år har han i stället varit gängmedlem, och när den här mangaserien börjar är han gängledare.

Ash har en bror. Man trodde han hade dött i Vietnam (mangan utspelar sig på 80-talet, och Ashs bror är mycket äldre än Ash). Men Ash har hittat honom och tar hand om honom. Brodern är nämligen bara ett kolli, och Ash vill veta vad som egentligen hände i Vietnam. Det har med något som heter Banana Fish att göra, visar det sig. Och Dino Golzine har intressen där också, förutom att han har rent privata skäl att förfölja Ash.

I de sista volymerna antar intressekonflikten krigsliknande proportioner. På ena sidan: Dino Golzine och allt/alla som kan köpas för pengar. På andra sidan: Ash Lynx, ett par journalister, en japansk pojke och de flesta av gängen i New York (något som inte är okomplicerat, eftersom många av dem traditionellt sett är fiender). Ash drivs av sitt förflutna, av hat, skam och hämndlystnad, och av en vilja att inte bli Golzines egendom igen. Golzine drivs dels av ekonomiska motiv knutna till Banana Fish, men också av en önskan att krossa Ash.

När man beskriver handlingen så känns det inte helt självklart att det är en shojo manga, alltså avsedd för flickor i tonåren. Det är inte den där gulliga och ofta ganska invecklade teckningsstilen heller. Mer actionstil och normala serierutor. Alltså är det lite enklare att läsa än viss annan manga. Eh, om man inte tycker att det är jobbigt att läsa om krig, ond bråd död och barnprostitution då. Men det är faktiskt shojo manga. Något som känns igen från de vanligare ingredienserna i den typen av manga är väl vänskapen mellan Ash och Eiji (den japanske pojken, som följde med som någon sorts assistent till en jpournalist och drogs in i hela den här grejen). Den är på gränsen till ett kärleksförhållande, men de har ju inte så många tillfällen att eventuellt utveckla det vidare. De har ju en del annat att göra. Typ att en av dem blir bortförd av fienden, dueller, skottlossning, uppläggning av taktik etc. Dessutom vill Ash inte dra in Eiji i sitt liv, utan ber honom hela tiden att åka hem till tryggheten i Japan.

Slutet då, som jag var nyfiken på. Jo, jag får väl säga att jag är nöjd. Det passar. Mer säger jag inte.

I den nittonde volymen finns förutom det allra sista kapitlet i berättelsen även två spinoff-serier. Den ena utspelar sig några år före Banana Fish, och som handlar om hur Ash lärde känna den kinesiske gängledaren Shorter Wong, som är en av hans allra bästa vänner senare. I den andra återser vi några av personerna flera år efter händelserna i Banana Fish.

Det ska finnas en seriebok med några spinoffberättelser till, "Private Opinion". Det är inget bibliotek i Göteborg som har den. Synd. Undrar om något annat bibliotek har den.


- Banana Fish vol. 1
- Banana Fish vol. 2
- Banana Fish vol. 3
- Banana Fish vol. 4
- Banana Fish vol. 5
- Banana Fish vol. 6 & 7
- Banana Fish vol. 8 & 9
- Banana Fish vol. 10-13
- Banana Fish vol. 14 & 15
- Banana Fish vol. 16 & 17