Proggiga barnböcker

Proggiga barnböcker
av Kalle Lind

Jag var inte med så mycket på 70-talet, men det känns ju som att det fortsatte en bit i på vad som egentligen var 80-talet. I den här boken utökar Kalle Lind årtiondet med några år och tar upp böcker som kom ut mellan 1968 och 1982. Jag känner inte igen så många av de här böckerna faktiskt. Jag har läst någon av Lotta i Hallonby-böckerna, men jag kommer inte riktigt ihåg vilken. Kanske har jag läst mer än en. Några av böckerna känner jag också igen från skolan, där 70-talet varade extra länge. De kanske inte ville byta ut hela bokbeståndet i skolbiblioteket bara för att det blev 1983. (Undrar hur många böcker det fanns i det där biblioteket förresten. Jag har en känsla av att det inte var så många fler än vad jag har hemma nu, vilket innebär att jag borde ha ett kartotek för att hålla reda på mina böcker. Och en lista där jag skriver upp numret på de böcker som folk lånar av mig. Med blyerts så klart!) "Per, Ida och Minimum" t.ex. Mycket populär på mitt pyttelilla skolbibliotek. Fast kanske inte av de anledningarna som författarna hade tänkt. Kalle Lind ägnar ett helt kapitel åt böcker om hur barn blir till, och de andra böckerna verkar vara betydligt mer explicita. Antagligen plockades de bort från biblioteket när 80-talet började. Barnen på 70-talet verkar ju ha haft ett mer avslappnat förhållande till sex än vad vi hade på 80-talet. Eller så var det snarare så att de vuxna på 70-talet väldigt gärna ville att det skulle vara så ...

Politiska barnböcker finns här också i massor. Jag har inget direkt minne av att det fanns så mycket politiska böcker när jag var liten, men antagligen var det så att man inte uppfattade det. Precis som man inte tänkte på Bamse (som också har fått ett avsnitt i boken) som politisk. Däremot alla de här böckerna, gärna fotoreportage, om barn i olika länder. Det handlade nästan alla böcker om, och det gick minst ett sånt barnprogram på TV varje dag. Ofta var det nog samma berättelse. Jag vet i alla fall att jag såg ett program om en indisk pojke och en ko när jag var liten, och härom veckan såg jag samma berättelse som fotobilderbok på Emmaus! Det är dessutom den här typen av berättelser som finns i slutet av min läsebok i lågstadiet. Att läsas när man har lärt sig i stort sett alla bokstäver och att läsa ganska okej. Min läsebok finns dock inte med i Kalle Linds bok.

Annars är det en bok som inte är för barn, utan för föräldrar, som nästan känns mest galen av alla. Man får en del smakprov ur "Handbok i barnindoktrinering" av Frances Vestin. Nån sorts guide till hur man fostrar sitt barn till en god samhällsomstörtare. Det ska nog till en sån där 68-människa för att skriva en sån.

"Proggiga barnböcker" är en intressant bok, om en tid som jag bara nästan kommer ihåg, eftersom jag bara levde lite i sluttampen av den. Och dessutom är det en väldigt rolig bok. Som dessutom handlar om böcker. Kan det bli bättre?