Blacklands

Blacklands
av Belinda Bauer

Jag inledde min deckarmånad med att läsa en bok som kanske inte riktigt var en deckare i alla fall. En thriller definitivt, och mycket spännande, men det var inte riktigt någon deckargåta, som jag tänker mig att deckare ska ha. Alla är redan ganska övertygade om vem som mördade Billy Peters.

Jag läste någonstans att Midsomer (som i Morden i Midsomer) var baserat på Somerset. "Blacklands" utspelas i Somerset, men det är väldigt långt ifrån det idylliska mys-engelska Midsomer. Shipcott är en deprimerande liten by på kanten av Exmoorheden, och alla som har haft möjligheten har redan flyttat därifrån. Där finns ingenting att hämta, och till råga på allt finns det ett inte alltför gammalt lokalt trauma. Det var här i närheten som barnamördaren Arnold Avery begravde sina offer för omkring tjugo år sedan. Han sitter i fängelse nu, dömd för att ha fört bort, förgripit sig på och dödat sex barn. Men det antas ha varit fler offer, vars kroppar aldrig har hittats. En av dem är Billy Peters, en elvaårig pojke från just Shipcott. Hans mamma återhämtade sig aldrig från förlusten, och sitter fortfarande i fönstret mot gatan och väntar på sin lille pojke.

Billys syster växte upp och fick egna barn, av allt att döma med olika män. Hon och barnen bor tillsammans med hennes mamma, i ett hus där ett av rummen är Billys, och har lämnats precis som det var när han försvann. Steven är tolv år, ett år äldre än hans morbror blev, och de senaste åren har han varit som besatt av att hitta Billys kropp. Då kommer mormor inte behöva sitta i fönstret längre, och hela familjen kan gå vidare och bli som en riktig familj. Och Steven kommer bli en hjälte. Han kommer ha fler kompisar än bara en (som dessutom inte är någon särskilt schysst kompis), han kommer inte bli mobbad längre och lärarna kommer komma ihåg vem han är. Men Exmoor är stort, och Billys kropp kan ligga i princip var som helst. Till slut fattar Steven ett beslut. Han ska skriva till Arnold Avery och be honom berätta var Billys kropp är begravd.

Avery har de senaste arton åren försökt vara en mönsterfånge och att framstå som rehabiliterad, i hopp om att en dag slippa ut ur fängelset. Men han har tråkigt, och när han får Stevens brev blir han upplivad på alla sätt man helst inte vill att en dömd barnamördare ska bli upplivad.

Det är spännande förstås, men framför allt är hopplösheten i Stevens liv väldigt välskriven. Och alla bipersoner, som Stevens mamma och den egoistiske kompisen Lewis, är också väldigt trovärdiga. Även den obehaglige Avery. Det finns en scen mot slutet med en sammanträffande som är lite väl osannolik. Men Belinda Bauer försvarar den i bonusmaterialet (för läsecirklar) i slutet av boken, och okej, vi får väl låta det passera för den här gången. Annars är jag faktiskt ganska nöjd med hur hon avslutat romanen. Det verkar som om det alltid är svårt med thrillers och skräck, där man har byggt upp en massa spänning och ett monster som ska besegras. Upplösningen brukar bli ett rejält antiklimax. Men här låter hon några personer glänsa, som kanske inte var helt de förväntade. Samtidigt är hjältedådet, eller vad man ska kalla det, inte okomplicerat för dem. Jag hoppas att det här inte var en spoiler, men jag tror inte det. Man förväntar sig nog inte av någon i boken att det ska utföra några hjältedåd.

Belinda Bauer har skrivit ännu en bok, "Darkside", som också utspelar sig i Shipcott, men för övrigt inte har något med "Blacklands" att göra. Om jag kommer att läsa den? Eh, JA!