Svart stig

Svart stig
av Åsa Larsson

"Svart stig" är den tredje av Åsa Larssons Kirunadeckare. (Jag ligger efter. Den femte ska komma ut i år.) I den här hittas en kvinna mördad i en ark, en sån där flyttbar sak som verkar påminna lite om en ministuga på isen, och som man fiskar från, genom ett hål i golvet. Okej, jag har aldrig sett en ark i verkligheten. Men nåt sånt är det väl.

Poliserna Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke kopplas in på fallet med den okända döda. Man inser att det är mord långt innan man lyckas identifiera henne. Och när man får reda på identiteten blir det invecklat. Hon var en av höjdarna inom ett investmentbolag, som också ägnade sig åt gruvdrift. Det är här Rebecka Martinsson kommer in i bilden. Hon är djupt traumatiserad av händelserna i de två tidigare böckerna, och att återgå till det tuffa advokatjobbet i Stockholm är inte att tänka på. Men ett jobb på åklagarmyndigheten här uppe i Kiruna gick att ordna. Hon har förmågan att läsa in sig på detaljerna i företaget som den mördade arbetade för, vilket Mella och Stålnacke går bet på. Och det är ju inte omöjligt att man hittar motivet där.

Som en kontrast till ekonomin och politiken (det blir ju politik av det när det är ett så här stort företag, som dessutom har intressen i en mängd länder) får man också läsa om en flicka som har gåvor långt utöver det vanliga. Hon är inte bara lite synsk, utan ständigt påverkad av sina syner och föraningar. Man vet hela tiden hur hon hänger ihop med de andra, de närmast sörjande, men synskheten är helt klart ett udda inslag i boken. Men bitarna faller på plats till slut. Men det är ändå att bryta mot reglerna lite. Deckare ska egentligen inte innehålla övernaturliga förklaringar till något. Jag läste reglerna i en annan bok strax efter att jag avslutade den här boken. Mer information om den andra boken kommer snart.

Nu har jag ju inte läst så många olika svenska deckarförfattare, men Åsa Larsson måste väl ändå tillhöra de bästa? Skriver hon inte lite bättre än många andra?